Kung Kristofers frälsebrev från 1444 publiceras

Frälsebrev för Jösse Olofsson.

Vi Kristofer, med Guds nåde Sveriges, Danmarks, Norges, venders och göters konung, pfalzgreve vid Rhen och hertig av Bayern, gör härmed veterligt för alla: För den trohet och villiga tjänst som denne brevvisare, Jösse Olofsson, hittills har visat oss och vårt rike Sverige, och som han och hans äkta, rätta avkomlingar troget ska göra och bevisa oss och våra efterträdare, kungarna och kronan i Sverige, har vi med detta vårt öppna brev skänkt honom och hans äkta barn och efterkommande frihet och frälse för evig tid, både för deras egna personer och för all deras jordegendom – sådan de med rätta har förvärvat eller framöver kan komma att förvärva genom arv eller på annat lagligt sätt. Det är samma frälse som andra friborna män har i vårt rike Sverige.

Detta gäller dock på villkoret att varken han eller hans äkta barn och avkomlingar hädanefter minskar eller lägger under sig någon annan ränta eller avgift som tillhör kronan, utöver vad lagen medger, vid det straff som lagboken föreskriver. Därför förbjuder vi alla, både höga och låga, och i synnerhet alla våra fogdar och ämbetsmän, att på något sätt hindra eller besvära honom eller hans äkta barn och efterkommande i detta, vid äventyr av vår kungliga hämnd och vrede.

Utfärdat på vårt slott i Stockholm i Herrens år 1444, på själva Sankt Laurentius dag, under vårt sekret.

Fotnot: Jösse Olofsson är stamfar för ätten Gjös i Finland. När en av hans ättlingar, Jacob Hansson till Skitinbäck – löjtnant vid Finska adelsfanan och gift med Catharina Mårtensdotter Jägerhorn till Storgården – den 14 juni 1630 ställdes till svars i Kungliga Åbo hovrätt av dåvarande advokatfiskalen Johan Ottesson och uppmanades bevisa sin adliga börd och härstamning, lade han fram detta frälsebrev inför rätten. På fråga uppgav han dessutom att han för en gösfisk i skölden och fem spjut ovanför hjälmen, samt att herr Grels, kyrkoherde i Hattula, och herr Simon, som varit kaplan i Lundo och nu är kyrkoherde i Kåkimäki (Kumo), är hans släktingar.

Frågan om hans adelskap sköts dock upp av hovrätten till senare avgörande, eftersom den ännu inte ansågs tillräckligt utredd. Utgången måste emellertid ha blivit till Jacob Hanssons fördel, eftersom hans son Elias 1642 vann introduktion på Riddarhuset, med viss förändring av förfädernas vapen. Se Stiernmans adelsmatrikel, del 1, s. 138, och Carlskölds vapenbok, s. 9.

Frelsebref för Jöße Oläfßon (*).

Wii Christäffher medh Gwdz Nadh, Sweriges, Danemarks, Näriges, Wendis och Göthis Konungh, Pfaltz Greffue på Rin, och Hertigh i Beyern, göre wetterlighett allåm, att för troscap och willigh tienest, som thenne Breffwijsere Jöße Oläfßon oß och wårt Rike Swerige härtill giordtt haffuer, och Han och Hans echte rette affkomme oß och wåre Efterkommende, Konunge och Cronan i Swerige trolige göre och bewise skule, tå haffue Wij wndt och giffwett honom och hans echte barne och affödå medh thenne wårdt öpne breff Frihet och Frälsse till ewigh tidh på sigh sielffue och alt theres jordegodz, som Han och the medh rette fånget haffue, och än häreffter fånge kunna, medh Arff eller i andre laglige måttå, sådan Frälsse, som andre Frijbårne män haffue i wårtt Rike Swerige; Dogh så, att Han eller Hans echte barn eller affödå häreffter, ingenstedes minske eller under sigh drage någre andre Cronå Räntte eller affgäldh, yttermere än lagh tilsägher, wedh then plicht, som Laghboken uthwiser; Ty förbiudhe wii så högåm som lågåm, och serdeles allåm wåråm Fougdåm och Embetsmannåm honom eller hans echte barnåm och affödå häruthi i någånhanda måttå att hindra eller qwelie, under wår Konungzlige hämbdh och wredhe. Datum Castro Nostro Stockholm Anno Dom. 1444, ipso die S. Laurentii opera mea sub secreto.

Phi-

(*) Stamfar för Gjösska Ätten i Finland. Då en af hans Afkomlingar Jacob Hanßon til Skitinbäck, (Lieutenant wid Finska Adelsfanan och gift med Catharina Mårtensdotter Jägerhorn til Storgården,) 1630 d. 14 Jun. tiltaltes i Kongl. Åbo Hof-Rätt af dåwarande Advocat-Fiscalen Johan Otteson om sin Adeliga börd och stämma, att han sådant wille bewisa, inlade han i Rätten detta Frelsebref; hwarjämte han på tilfrågan gaf tilkänna, att han förer en Göösfisk i Skölden, och fem glafwar ofwan öfwer Hjelmen, samt att Herr Grels, Kyrkoherden i Hattula, och Herr Simon, som war Caplan i Lundå, och är nu Kyrkoherde i Kåkimäki (Kumå) äre hans Slägt. — Frågan om hans Adelskap, såsom ännu ej nog utredd, upskjöts emellertid af K. Håf-R. til framdeles afgörande, som dock måste fallit til Jacob Hanßons fördel, emedan hans Son Elias 1642 wann introduction på Riddarhuset, med någon förändring i sina Förfäders wapen. Se Stjernmans Adel. Matr. T. 1. p. 138 och Carlskölds wapnebok p. 9.