Drottningen fängslad medan rojalister slår republikens trupper

Paris den 13 september. Drottningen stiger upp klockan 7 och lägger sig klockan 10. Hon äter med god aptit. Numera läser hon inte längre böcker om revolutionen i England, utan abbé Barthélemys reseskildring om den unge Anacharsis. Hennes yttre utstrålar fortfarande mycket av det kungliga. Av rädsla för hemlig brevväxling har man satt ny vakt utanför dörren och fönstren till hennes fängelserum, som ligger nära marken, är fuktigt och gränsar till ett annat fängelserum för kvinnor, vilka visar föga respekt för sin granne. Trots att de gendarmer som bevakar henne har klagat över dessa missförhållanden, beklagar hon sig själv inte över dem. Hennes vakterska sägs vara henne mer tillgiven än hon vågar visa.

Från Nantes skrivs att 4 000 man av våra trupper den 5 denna månad angreps av 15 000 rojalister och efter åtta timmars strid drevs på flykten, med en förlust av 1 500 man och en kanon. Rojalisterna ville hindra den tidigare Mainz-garnisonen från att förena sig med de republikanska trupperna, men den första kolonnen nådde ändå lyckligt Nantes den 5. Man fruktar dock att rojalisterna på nytt angriper Nantes. Deras styrka tros uppgå till 50 000 man.

Vid Chantonnay har rojalisterna anfallit våra trupper och fullständigt besegrat dem. Endast 1 000 man återstår, och vår förlust uppskattas till 6 000.

Befälhavaren för Östra Pyrenéarmén skriver från lägret vid Perpignan att spanjorerna har gått över floden Tormia (Reds. anm.: troligen avses floden Têt eller en biflod i Roussillon) och intagit posteringen Cornelia samt några andra. Den spanska armén är 22 000 man stark, medan vår uppgick till högst 11 000. Fienden förbereder sig på att innesluta och bombardera Perpignan.

Däremot skriver general Dagobert, som hittills stått vid Roussillons västra gräns, att han nästan utan svärdshugg har bemäktigat sig Puigcerdà och Bellver, och att han därmed kontrollerar inte bara det franska utan även hela det spanska Cerdagne. Fienden ska ha flytt i största hast och över 300 man ska ha stupat.

Paris d. 13 Sept. Drottningen står up kl. 7 och lägger sig kl. 10. Hon äter med god appetit. Nu läser hon icke mera Böcker om Revolutionen i Ängland, utan den unge Anacharsis Rese-beskrifningar af Abbe Barthelemy. Hennes yttra utseende röjer ännu mycket Kungligt. Af fruktan för hemlig brefwäxling, har man satt ny wakt utan för dörr och fenster af hennes Arrest-rum, som är nära jorden, fuktigt, stöter intil et annat Arrest-rum för qwinnor, de der hafwa föga agtning för sin granne; och ehuru de Gens d'Armes som bewaka henne, beswärat sig öfwer deßa widrigheter, beklagar hon sig likwäl icke sjelf deröfwer. Hennes wakterska skal wara henne mera tilgifwen, än hon wågar låta merka. — Från Nantes skrifwes, at 4000 man af wåra Troppar d. 5 dennes blifwit angripne af 15000 Royalister, samt efter 8 timmars fäktning slagne på flykten, med förlust af 1500 man och 1 canon. Royalisterne wille hindra för detta Maynzer-Garnizonen at förena sig med Republicanska Tropparne, men 1sta Colonnen kom dock lyckligen til Nantes d. 5. Man befarar dock, at Royalisterne å nyo angripa Nantes. Deras styrka tros wara 50000 man. — Wid Chantonnay hafwa Royalisterne anfallit wåra Troppar och fullkomligen slagit dem. Endast 1000 man äro igen, och wår förlust räknas til 6000. — Befälhafwaren för Östra Pyreneiska Armeen skrifwer från Lägret wid Perpignan, at Spanjorerne gått öfwer floden Tormia och intagit Posten Cornelia med några andra. Spanska Armeen är 22000 man stark, och war högst 11000. Fienden gör sig färdig at innespärra och bombardera Perpignan. — Deremot skrifwer General Dagobert, som hittils stått wid westra gränsen af Roußillon, at han utom et swärdshugg gjort sig til mästare af Puicerda och Belvee, samt at han således har i sin makt ej allenast Franska utan ock hela Spanska Cerdagne. Fienden skal hafwa flyktat i största hast och öfwer 300 man blifwit nedergjorde.