Minnesskrift utgiven över generallöjtnant Wilhelm Carpelan

Levnadsbeskrivning över kungens högt betrodde man, generallöjtnanten och kommendören av Kungliga Svärdsorden med stora korset, högvälborne baron herr Wilhelm Carpelan.

Under denna titel har en okänd författare i år, från Nordströmska tryckeriet i Stockholm, på tre ark i oktavformat, gett ut en välförtjänt minnesskrift över den framlidne generallöjtnanten med mera, baron Wilhelm Carpelan. Eftersom han var född finländare och under sitt långa liv hedrade både sin släkt och sin hembygd, har vi ansett oss berättigade att ur nämnda minnesskrift även i vår tidning återge de viktigaste omständigheterna i en så förtjänt och aktningsvärd landsmans liv.

Han föddes på Åland, på Grelsby kungsgård, den 17 april 1700, som son till häradshövdingen (över Vemo härad) Carl Carpelan och dennes senare hustru Ingeborg Margareta von Torcken. Han var yngst av åtta barn, vilkas uppfostran och utrustning (Reds. anm.: texten avbryts här och fortsätter i ett senare nummer).

Fotnot: I sitt första äktenskap var häradshövding Carpelan gift med Maria von Quickelberg till Veitikkala (ett säteri i Uskela socken). Med henne hade han sönerna Lars (kunglig livdrabant, stupad i slaget vid Narva), Johan och Carl (som också tjänstgjorde i Karl XII:s krig, dels som livdrabanter, dels som kvartermästare vid livdrabantkåren, varvid Johan blev sårad) samt dottern Christina Elisabeth.

Med sin senare hustru hade han sönerna Maximilian (löjtnant vid adelsfanan, som tog avsked med ryttmästares titel och dog 1766 i Kimito), Erik (död i barndomen) och Wilhelm (generallöjtnant med mera) samt dottern Anna Margareta (gift med fänriken Henrik Gustaf Hufvudsköld, död 1731 i Sagu).

Sedan häradshövding Carpelan på grund av skulder tvingats sälja sina egendomar i Finland, arrenderade och bebodde han fram till 1713 kungsgårdarna Kastelholm, Grelsby och Haga på Åland. Då tvingades han, vid en oväntad rysk landstigning, överge landet och lämna sin återstående egendom som byte åt fienden. Därefter levde han i yttersta nöd fram till 1720, då han slutade sina dagar i Färentuna socken i Stockholms län. Se vidare om släkten Carpelan i von Stiernmans adelsmatrikel, del I, s. 223, samt baron Rehbinders matrikel, s. 140.

Lefwernes-Beskrifning öfwer Konungens Högtbetrodde Man, General Lieutenanten och Commendeuren af Kongl. Swårds-Orden med Stora Korset, Högwälborne Baron Herr Wilhelm Carpelan.

Under denna Titel har en obekant Författare i år ifrån Nordströmska Tryckeriet i Stockholm, på 3 ark i 8:o, utgifwit ett wälförtjent Minne öfwer framl. Gen. Lieutn. m. m. Baron Wilh. Carpelan. Som han war född Finne, och under sin mångåriga lefnad hedrade ej mindre sin Ätt än sin Fosterbygd, hafwe wi ansett oß berättigade, at ur berörde Minnesskrift äfwen i wår Tidning uptaga en så förtjent och aktningswärd Landsmans förnämsta lefnads omständigheter.

Han war född på Åland och Grelsby Kungsgård d. 17 Apr. 1700, Son til Härads-Höfdingen (öfwer Wehmo Härad) Carl Carpelan, och Hans senare Fru Ingeborg Margareta v. Torcken. (*) Yngst bland Otta barn, hwilkas upfostran och utred-

(*) I förra Giftet hade Häradsh. Carpelan Maria von Quickelberg til Weitikala (Säteri i Uskela Socken), och med Henne Sönerne Lars (Kongl. Lif-Drabant, skjuten i slaget för Narva), Johan och Carl (tjente äfwen i K. CARL XII:s Krig, dels som Lif-Drabanter, dels som Qwartermästare wid Lif-Drabante Corpsen, hwarunder Johan blef bleßerad), och Dottren Christina Elisabeth. — Med sin senare Fru hade han Sönerne Maximilian (Lieuten. wid Adelsfanan, tog afsked med Ryttmästare Caractere, och dog 1766 i Kimito), Eric, (död i sin barndom), och Wilhelm, (General-Lieutenant, m. m.) samt Dottren Anna Margareta, (gift med Fendriken Henr. Gustaf Hufwudsköld, och död 1731 i Sagu.) — Sedan Häradsh. Carpelan nödgats för åsamkad gäld försälja sina Egendomar i Finland, arrenderade och bebodde han til 1713 Kungsgårdarna Castelholm, Grelsby och Haga på Åland, då han wid en oförmodad landstigning af Ryßarne, måste öfwergifwa landet, och tillika sin öfrigwarande egendom fienden til rof, hwarefter han uti yttersta trångmål lefde til 1720; då han slöt sina dagar i Ferntuna Socken i Stockholms Län. Jfr. föröfrigt om Carpelanska Ätten v. Stjernmans Adel. Matr. D. I. p. 223. samt Bar. Rehbinders Matr. p. 140.

[[FORTSÄTTER]]