Österbottens prästers vederlagsspannmål ifrågasatt under reduktionen

Kort redogörelse om det österbottniska prästerskapets så kallade vederlagsspannmål. (Avslutning, se nummer 38.)

Efter att denna vederlagsspannmål införts har kyrkoherdarna i Österbotten fått behålla den, dels genom det öppna brev som generalguvernören i Finland, greve Per Brahe, utfärdade den 9 oktober 1651 och som drottning Kristina bekräftade den 22 samma månad, dels genom den kungliga regeringens resolution, som gavs prästerskapet med anledning av deras inlämnade klagomål vid riksdagen 1664.

Men när hela rikets finansförvaltning under kung Karl XI:s tid granskades närmare, fick det dåvarande Reduktionskollegiet den 2 oktober 1675 Kungl. Maj:ts befallning att även undersöka de spannmålsförläningar som kyrkoherdarna i Österbotten åtnjöt. Kollegiet drog då, genom en resolution av den 3 november samma år, in till kronan allt det vederlag eller underhåll som de innehade för gästning, eller som i övrigt bestod av extraordinära förmåner. Däremot bekräftade och stadfäste kollegiet deras rätt till det gamla vederlaget, helt i enlighet med den avlidne kung Gustav Adolfs brev av den 6 juni 1613 och den specifikation som till följd därav upprättats och undertecknats i Kungliga Kammarkollegiet och som bifogats. Om denna resolution underrättade kollegiet också genast, genom skrivelser av samma datum, såväl Kungl. Maj:t som Kungliga Kammarkollegiet och landshövdingen Didrik Wrangel i Österbotten. I dessa brev anför kollegiet dessutom att kyrkoherdarna i Österbotten fått detta vederlag på grund av prästgårdarnas ringa avkastning, och att det för övrigt – eftersom det beviljats dem före 1632 och således utanför reduktionens tidsgräns – inte längre kunde vara föremål för någon reduktion.

Trots detta ifrågasattes det österbottniska prästerskapets rätt till nämnda vederlagsspannmål ännu en gång under de följande reduktionsåren, med anledning av Kungl. Maj:ts befallning av den 7 juli 1681 om ytterligare granskning av beviljade spannmålsförläningar. Den kungliga reduktionskommissionen ansåg sig då, utan att närmare pröva saken och tvärtemot de redan anförda skälen och kungliga resolutionerna, berättigad att genom ett utslag den 2 april 1696 dra in hela det österbottniska vederlaget till kronan – på den felaktigt angivna grunden att det skulle ha förlänats prästerskapet som en nåd för gästning.

Kårt Underrättelse om Österbottniska Prästerskapets så kallade Wederlags Spanmål.

(Slutet. Se N:o 38.)

Wid intågten af denna Wederlags Spanmål hafwa Pastorerne i Österbottn sedermera blifwit bibehålline, så wäl genom General Gouwerneurens i Finland, Gr. Pehr Brahes under d. 9 Oct. 1651 utfärdade öpne bref, af Drottn. Christina d. 22 i samma månad bekräftadt, som Kongl. Regeringens Resolution, gifwen Prästerskapet på deras insinuerade beswär wid Riksdagen 1664.

Men då all Rikets Dretsel i Kon. Carl 11:s tid togs under närmare granskning, fick dåwarande Reductions Collegium Kongl. Maj:ts befallning af d. 2 Octob. 1675, at äfwen undersöka om de af Pastorerne i Österbottn åtnjutne Spanmåls förläningar, då högbemälte Collegium genom Resolution af d. 3 Nov. s. år reducerade allt det wederlag eller underhåll, som de för Gästning innehafwe, eller eljest består af extraordinarie Beneficer; men däremot confirmerade och stadfäste dem wid det gamla wederlaget, aldeles efter Högstsal. Kon. Gustaf Adolphs bref af d. 6 Jun. 1613, och den i följe däraf i Kongl. Cammar-Collegio upsatte, underskrifne och härhos bifogade specification; Om hwilken sin fattade Resolution Collegium ock genast, genom wederbörliga skrifwelser af samma dato underrättade så wäl Kongl. Maj:t, som Kongl. Cammar Collegium, och Lands-Höfdingen Didrich Wrangel i Österbottn; i hwilka bref Collegium tillika förmäler, at Pastores i Österbottn för Prästebolens ringhet detta wederlag erhållit hafwa, och at det föröfrigt, såsom före 1632, och således extra terminum reductionis dem bewiljadt, icke nu mera kunde wara någon reduction underkastadt.

Icke destomindre blef Österbottniska Prästerskapets rätt til förenämnde Wederlags Spanmål än en gång i de följande Reductions tiderna ställd i fråga, i anledning af Kongl. Maj:ts befallning af d. 7 Jul. 1681 om ytterligare granskning öfwer förunte Spanmåls förläningar, då Kongl. Reductions Commißionen, utan sakens närmare öfwerwägande, och twärt emot redan anförde skäl och Kongl. Resolutioner, ansåg sig befogad, at genom Utslag af d. 2 Apr. 1696 til Kronan reducera hela Österbottniska Wederlagen, af den orätt angifna grunden, som hade den för Gästning blifwit Prästerskapet i näder förlänt.

[[FORTSÄTTER]]