Professor Kraftmans liv: jordbruksreformer och givmildhet mot fattiga

Levnadsbeskrivning över den framlidne professorn Johan Kraftman, riddare av Kungliga Vasaorden. (Avslutning; se nummer 34.)

Hans snilles frukter, upplysningar och råd fick sin lyckliga verkan på många områden. Man är också skyldig den avlidne professorn evig tacksamhet för att jordbruket, genom hans föredöme och praktiska arbete, fått en betydligt förbättrad ordning – inte bara i hela Ulvsby socken utan även i flera omkringliggande socknar – jämfört med dess tidigare ofullkomlighet och brister, i synnerhet inom åkerbruket.

Den avlidne professorns sinnelag visade sig fullkomligt i hans gärningar och umgänge. Religionen och filosofin fick hans stadgade karaktär att bemöta alla vänligt, anständigt och värdigt, varför han inte heller hade någon ovän. Inom sig gjorde han dock sina urval och begränsade sitt förtroende till beprövade vänner. Han var patriot med all laglig plikttrohet och följsamhet, varför han i ekonomiska frågor rådfrågades även av rikets främsta herrar och män.

Han var försiktig, regelbunden, driftig samt en god och öm husfader. Därigenom hade Koivisto vuxit från ödesmål till en härlighet, och professorn hade uppnått och bibehållit ett välmående tillstånd. Han saknas nu med uppriktig sorg av alla sina underlydande.

Han var välgörande och ömt givmild mot de fattiga. Han sålde därför aldrig sin spannmål i stora partier, utan till ett för varje år särskilt fastställt pris, alltid 2 à 3 plåtar lägre än vad andra godsägare eller spannmålsägare i allmänhet tog. Han lät de fattigare, både på landet och i Björneborg – de som inte hade råd med större inköp än en hel eller halv tunna i taget och inte orkade med längre resor – köpa vad de behövde.

Eftersom han dock fann att hans godhet ofta missbrukades, genom att många brännvinsbrännare och krögare skickade ut fattiga för att i deras namn köpa åt ockraren, valde den avlidne professorn en säkrare väg: han lät årligen sända vissa partier råg från Koivisto till fattighusföreståndaren i Björneborg, 10 à 20 tunnor i taget, för att under stadens borgmästares tillsyn och på dennes ansvar säljas i minsta mängder till kända fattiga i staden till det fastställda låga priset. År 1791 gavs 70 tunnor råg till detta ändamål.

Framledne Professorens och Riddarens af Konglige Wasa Orden Johan Kraftmans Lefwernes-Beskrifning

(Slutet. Se N:o 34.)

Wunno deße hans snilles foster, uplysningar och råd, sin lyckeliga werkan i många delar; så är man sal. Professoren ock en ewig erkänsla skyldig derföre, at genom hans gifne efterdömen, och hans practique, jordbruket, icke mindre uti hela Ulfsby Socken, än i åtskillige flere omliggande Soknar, fått et ifrån deß förra ofullkomlighet och brister, wida förbättradt skick, i synnerhet uti Åkerskötseln.

Salige Professorens Sinnes beskaffenhet wisade sig fullkomligen uti hans gerningar och omgänge.

Religionen, och Philosophien pålade hans stadgade sinnelag at wänligen, anständigt och wärdigt bemöta alla; hwarföre han ock icke hade någon owän: men han gjorde dock inom sig sine urwal, och inskränkte sitt förtroende til bepröfwade wänner. Han war Patriot med all laglig förbindelse och foglighet; hwarföre han uti Oeconomiske mål blef jemwäl af de ypperste Rikets Herrar och män rådfrågad.

Försiktig, regelbunden, trefwen, god och öm Hus-Fader; hwadan Koiwisto ifrån ödesmål wuxit til en herlighet, och Professoren bragt och bibehållit sig uti et wälmående tillstånd, samt nu med upriktig sorg saknas af alla sine underhafwande. Han war wälgörande och ömt gifmild emot de Fattige. Sålde derföre sin Spannemål aldrig uti partier, utan efter et för hwart år särskildt stadgat pris, altid 2 à 3 plåtar mindre än hwad andre poßeßionater eller Spannemåls Ägare i Allmänhet togo; och lät de Fattigare både på landet och i Björneborg, hwilka icke hade förråd til större inköp, än hel eller half tunna i sänder, och icke hade drägt til längre resor, få köpa sine behof.

Dock som han fant deß godhet ofta mißbrukas, i det mången bränwins-brännare och Krögare nyttjade utsände fattige til at i deras namn köpa för Ockraren; så widtog salige Professoren den säkrare utwägen at årligen låta Fattighus föreståndaren i Björneborg, så ifrån Koiwisto wißa partier Råg, 10 à 20 Tunnor i sänder, at under Stadens Borgmästares inseende och på deß borgen, i minsta minut säljas til kände fattige i Staden för det utnämnde låga priset. — År 1791 gafs härtill 70 Tunnor Råg.