Nådeansökningar från kungamördarna behandlas inför hertigen

Protokoll fört på Drottningholms slott den 15 augusti 1792 inför Hans Kungliga Höghet hertigen av Södermanland.

Närvarande var hans excellens riksdrotsen greve Wachtmeister, hans excellens rikskanslern friherre Sparre, presidenten friherre Kurck, presidenten greve Ruuth, presidenten friherre Reuterholm samt lagmännen Rogberg och Uner.

Sedan justitieexpeditionen fått nådigt företräde upplästes för justering två protokoll från den 4:e föregående månad, varefter revisionssekreteraren Iserhielm föredrog ärendet:

Det gällde de olika besvärs- och ansökningsskrifter om nåd som inkommit till Kungl. Maj:t från de personer som anklagats för delaktighet i och kännedom om det fruktansvärda mord som begåtts på den avlidne konungen Gustav III, samt för underlåtenhet att avslöja vad de fått veta om saken.

De dömda var: den förre kammarjunkaren och majoren greve Claes Fredric Horn och kaptenen greve Adolph Ludvig Ribbing, som genom Svea hovrätts utslag den 24 maj dömts att förlora adligt stånd, heder och ära, samt att mista högra handen, halshuggas och steglas. Den förre överstelöjtnanten Carl Pontus Liljehorn och den förre löjtnanten friherre Carl Fredric Ehrensvärd hade dömts att förlora adligt stånd – Liljehorn dessutom sin riddarvärdighet – och båda att mista liv, ära och egendom samt halshuggas.

Det förra kanslirådet Jacob von Engeström, riddare av Nordstjärneorden, dömdes att förlora adligt stånd, riddarvärdighet och ämbete samt att hållas fängslad på fästning under resten av sitt liv. Den förre majoren Christopher von Hartmansdorff dömdes att mista sin majorstjänst och hållas ett år på fästning. Protokollssekreteraren Johan von Engeström skulle helt skiljas från kungens och rikets tjänst. Häradshövdingen Nordell ansåg hovrätten inte kunna hållas ansvarig för något.

Målet mot generalmajoren baron Pechlin sköts upp till dess att sanningen kan bli uppenbar; Pechlin skulle under tiden sändas till Carlstens fästning för att hållas där tills vidare och där flitigt förmanas av prästerskapet till en uppriktig bekännelse.

Protocoll, hållit uppå Drottningholms Slott 1792 den 15 Augusti inför Hans Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland.

I närwaro af Hans Excellence Herr RiksDrotset Grefwe Wachtmeister: Hans Excellence Herr RiksCancelleren Friherre Sparre: Herr Presidenten Friherre Kurck: Herr Presidenten Grefwe Ruuth: Presidenten Friherre Reuterholm: Lagman Rogberg: Lagman Uner.

Sedan Justitiä Expedition erhållit Nådigt företräde, uplästes i underdånighet til Justerande 2:ne Protocoller för den 4:de nästledne; hwarefter RevisionsSecreteraren Iserhjelm i underdånighet föredrog:

De särskilde Beswärs- och AnsökningsSkrifter om Nåd, hwarmed de flere, för delaktighet och medwetenhet uti det å Högstsalig Hans Kongl. Maj:t Konung GUSTAF den III:dje begångne grufweliga mord, samt försummelse at uptäcka det, som härmed gemenskap haft och til deras kunskap kommit, anklagade Personer, til Kongl. Maj:t i underdånighet inkommit, nämligen för detta KammarJunkaren och Majoren Grefwe Claes Fredric Horn och Capitainen Grefwe Adolph Ludvig Ribbing, dömde af Swea HofRätt genom Utslag den 24 sistledne Maji, at hafwa förwerkat Adeligt Stånd, heder och ära, och skyldige at mista högra hand, halshuggas och steglas: Förre ÖfwersteLieutenanten Carl Pontus Liljehorn och förre Lieutenanten och Friherren Carl Fredric Ehrenswärd, dömde förlustige Adeligt Stånd, och Liljehorn Riddarewärdighet, samt bägge skyldige dömde at mista lif, ära och gods samt halshuggas: Förre CantzliRådet och Riddaren af Kongl. Maj:ts NordstjerneOrden, Jacob von Engeström, at wara förlustig Adeliga Ståndet, Riddarewärdigheten och Ämbetet, och at i sin öfriga lifstid på någon Fästning i fängelse hållas: Förre Majoren Christopher von Hartmansdorff, at mista sin innehafwande Majorstjenst och et år hållas å Fästning: ProtocollsSecreteraren Johan von Engeström, at ifrån Konungens och Rikets tjenst aldeles skild warda: Häradshöfdingen Nordell har HofRätten ansett icke kunna til något answar skyldig kännas: Målet i anseende til GeneralMajoren Baron Pechlin, är utstäldt til framtiden, då det kan uppenbart warda; och komme Pechlin at försändas til Carlstens Fästning, at tils widare der hållas, för at derunder af Presterskapet til upriktig bekännelse flitigt förmanas.

[[FORTSÄTTER]]