Bergsrådet Hisingers donationer till fattiga, skola och soldater

Kort levnadsbeskrivning över framlidne bergsrådet och riddaren av Kungliga Vasaorden, herr Johan Hisinger.

(Slutet. Se nummer 34.)

Men ännu återstår för oss att nämna flera andra lika otvivelaktiga bevis på hans patriotism och människokärlek. Som medlem av Kungliga Svenska Patriotiska Sällskapet hade han redan 1774 förbundit sig att skänka sällskapet ett kapital på 500 riksdaler, för vilket han ända till sin död årligen betalade 5 procents ränta till sällskapet. Efter hans bortgång har själva kapitalet nu, enligt testamentet, betalats ut till sällskapet.

Vidare har han anslagit en summa på 1 150 riksdaler, som för all framtid ska stå inne hos Fagerviks bruksägare mot 5 procents årlig ränta, vilket ger 57,5 riksdaler. Av dessa delas 30 riksdaler ut till behövande änkor och fattiga faderlösa barn, 20 riksdaler används som lön till en skolmästare som undervisar bruksfolkets barn, och 7,5 riksdaler går till understöd för barnmorskan vid bruket.

Ett annat kapital på 500 riksdaler har han sedan 1779 inrättat, vars ränta på 5 procent, det vill säga 25 riksdaler, årligen har getts till avskedade dragoner och soldater samt till änkor och barn efter sådana som tjänat vid de rusthåll och rotar som lyder under Fagervik, Billnäs och Skogby. Denna ränta ska även fortsättningsvis betalas ut på samma sätt.

Genom att importera spannmål från Reval gjorde bergsrådet Hisinger landet en välgörande tjänst under flera år, när missväxt drabbade hans hembygd. Han lät alltid sälja den importerade spannmålen till betydligt lägre pris än vad den vanligen såldes för i landet och i de närmaste städerna. Ett år var denna insats så betydande att Kungl. Maj:t i en nådig skrivelse till framlidne landshövdingen Bruce bad denne att i sockenkyrkan, efter avslutad gudstjänst och i församlingens närvaro, framföra Kungl. Maj:ts nådiga välbehag över bergsrådets agerande i denna sak. Översten Montgomery hade också fått landshövdingens uppdrag att på dennes vägnar utföra detta, men bergsrådet undanbad sig helt denna ceremoni.

För att ge ungdomen smak för musiken och vänja dem att roa sig med den på lediga stunder – stunder som de annars lätt kunde använda till diverse otillbörliga… (Reds. anm.: texten fortsätter i ett senare nummer.)

Kårt Lefwernes-Beskrifning öfwer framl. Bergs-Rådet och Ridd. af Kongl. Wasa Orden, Herr Johan Hisinger.

(Slutet. Se N:o 34.)

Men än återstå för oß at omröra flere andra lika otwifwelaktige wedermälen af hans Patriotisme och Menniskjo kårlek. Såsom medlem af Kongl. Swenska Patriotiska Sällskapet, hade han redan 1774 utfäst sig at gifwa detsamma et Capital af 500 R:dl. för hwilket han årligen ända til sin död betalte til Sällskapet 5 procents ränta; men efter hans frånfälle är sjelfwa Capitalet numera, enligt Testamentet, til Sällskapet utbetalt.

Ytterligare är en Summa af 1150 R:dl. af honom anslagen, at hos Fagerwiks Bruksägare för all tid innestå, emot 5 procents årlig ränta, som gör 57 och en half R:dl. hwaraf 30 R:dl. utdelas til tårftiga Enkor samt fattiga faderlösa barn, 20 R:dl. anwändas til lön för en Skolmästare, som underwiser Bruksfolkets barn, samt 7 och en half R:dl. til understöd för Barnmorskan wid Bruket.

Ett annat Capital af 500 R:dl. är af honom, sedan 1779 anordnadt, hwaraf räntan, a 5 procent, som gör 25 R:dl. årligen gifwits til afskedade Dragoner och Soldater, samt sådanes Enkor och barn, som tjent för de under Fagerwik, Billnäs och Skogby lydande Rusthåll och Rotar, och hwilket intereße alt framdeles på lika sätt skall utbetalas.

Med Spanmåls införskrifwande ifrån Rewel, gjorde Bergs-R. Hisinger, landet et wälgörande biträde flere år, då mißwäxt i hans landsort inträffade, och lät altid försälja den således införskrifna Spanmålen til wida ringare pris, än den allmänt i landet och närmaste Städer såldes til. I synnerhet war denna hans åtgärd et år så betydelig, at Kongl. Maj:t i nådig skrifwelse til framl. Lands-Höfdingen Bruce, anmodade honom, at i Sockne-Kyrkan, efter slutad Gudstjenst, för Bergs-Rådet, i Församlingens närwaro förklara Kongl. Maj:ts nådiga wälbehag öfwer hans förhållande i denna delen. Öfwersten Montgommery war ock af Lands-Höfdingen committerad, at å deß wägnar detta förrätta; men Bergs-Rådet undanbad sig aldeles denna Ceremonie.

För at gifwa Ungdomen smak för Musiken, och wänja dem at därmed wid lediga stunder roa sig, dem de eljest lätteligen kunde anwända til hwarjehanda otilbörliga ut-