Försvar för von Akens eldsläckningsrön mot anonym kritiker

Till den anonyme skribent som i Dagligt Allehanda nr 158 uttryckt sitt missnöje med en artikel i Inrikes Tidningar om glädjeyttringarna vid Akenslund den 6 juni 1791.

För allmänheten måste det vara en verklig nyhet att vattnets släckande kraft, genom tillsats av ämnen som inte är dyra och som lätt kan skaffas i tillräcklig mängd, kan ökas i sådan grad att man vid eldsvådor kan uträtta mer med 32 kannor än med 1 500 utan sådan tillsats. Hade min herre upplyst allmänheten om detta, och därigenom väckt dess eftertanke om hur man i framtiden kan skydda sig mot så svåra brandskador som under de senaste åren väckt allmän oro, då hade jag blivit mycket förargad om någon avundsman försökt kväva det beröm min herre genom en sådan upptäckt förtjänat.

Med anvisningen att lut kan göras av aska, och att alla lutsalter duger till detta, kan allmänheten dock inte vara nöjd. Frågan är vilka av de många ämnen en kemist känner till som är de mest användbara, och i vilka proportioner de ska blandas för att ge starkast verkan. Kanske känner min herre också till detta. Men för att övertyga allmänheten om att min herres kritik inte är förhastad, och att ingenting i detta rön är nytt för honom, vore det klokt om min herre – innan herr assessor von Aken går vidare – lät publicera sitt recept på den blandning han funnit lämpligast för ändamålet i tidningarna.

Jag skulle också önska att min herre bekräftade sina uppgifter med ett lika offentligt och seriöst prov som herr assessor von Aken, eftersom min herre då fick tillfälle att bedöma kostnaden innan allmänheten hunnit bedöma effekten. Om min herre inte känner till fler sätt att skydda träbyggnader mot eldsvåda än vad kritiken innehåller, kan jag med trygghet försäkra att herr assessor von Akens rön även i den delen är nytt för honom.

Stenpapper har han inte kunnat använda, för det försvann som en vädersol och finns inte längre, och jag är ögonvittne till att inga vitriolpåsar kastades i elden.

Til Anonymen, som i Dagligt Allehanda N:o 158, yttrat sit mißnöje öfwer en Artikel i Inrikes Tidningen, om Frögdebetygelserne wid Akenslund den 6 Junii 1791.

För Allmänheten måtte det wara ganska nytt, at den släckande kraft Wattnet äger genom tilblandning af sådane ämnen, som icke äro dyra, och som i tilräckelig myckenhet lätteligen stå at erhållas, kan i den grad ökas, at mera til eldswådors dämpande kan uträttas med 32 kannor, än med 1500 utan sådan tilsats. Hade Min Herre uplyst Allmänheten därom och dymedelst wäckt Allmänhetens omtanka, at för framtiden förwara sig för så grymma elds-skador, som innom några år wäckt allmän oro, hade jag högeligen förtrutit, om någon afwundsman sökt qwäfwa de låford, Min Herre genom en sådan uptäckt förtjent. Med den anwisningen, at Lut kan göras utaf Aska, och at alla Lutsalt äro härtil tjenlige, kan Allmänheten icke finna sig belåten. Här blir frågan om hwilka ämnen ibland de många en Chemicus känner, äro de brukbaraste, och i hwad proportion de skola tilblandas at göra den starkaste effecten. Kan hända Min Herre äfwen känner detta; Men til Allmänhetens öfwertygelse, at Min Herres Critique icke är förhastad, och at i detta Rön ingen ting förekommer, som för Min Herre är nytt, torde wara rådligt, det Min Herre, innan Herr Aßeßor von Aken går widare, låter i Tidningarne införa sit Recept på den tilblandning Min Herre funnit til ändamålet tjenligast. Jag skulle äfwen önska, at Min Herre täcktes bekräfta sin upgift med et lika så offenteligit och alfwarsamt prof, som Herr Aßeßor von Aken; emedan Min Herre då fick tilfälle at jugera om kostnaden, innan Allmänheten ännu hunnit jugera om effecten. Känner Min Herre icke flere medel at förwara Trädbyggnader för eldswåda, än critiquen innehåller, kan jag med trygghet försäkra, det Herr Aßeßor von Akens Rön i den delen äfwen är nytt för Min Herre. Sten-papper har han ej kunnat bruka, ty det förswann som en Wäder-sol, och fins icke mera, och jag är åsyna wittne, at inga Victriols-påsar kastades i elden.