Söndagsbetraktelse om evangeliets tröst och Mammons träldom

Söndagsbetraktelse för femtonde söndagen efter Trefaldighet.

Hur ljuvlig är inte evangeliets lära, sådan som den framfördes av vår Frälsare i världen (Joh. 1:17)? Där lär vi känna Gud som människornas Fader, den rätte Fadern över allt det som heter fader i himlen och på jorden (Ef. 4:15). Sedan han utgivit sin Son till återlösning har han lovat att dra försorg om trons och dygdens barn i alla deras andliga och kroppsliga behov (Rom. 8:32). Borde då någon kristen, som vet detta, tveka att göra sig bekant med trons väg och med innerlig lust träda in på den? Se då fallets och fördärvets djup.

En evangelisk, det vill säga en helhjärtad kristen, äger en sällhet som inte kan beskrivas (1 Tess. 5:9). Han följer ordet i allt (Joh. 7:17) och vinner därför allt (1 Kor. 3:21; 1:5). Hela naturen påminner honom om den himmelske Faderns godhet och om hans egen plikt. Varje fågel försäkrar honom om födan, så länge han finns här, och sångfågeln uppmanar honom att lova Gud (Ef. 5:19). Liljan och de vackra blommorna tycks fråga: ser du varifrån vi har vår prakt? Nog får även du tillräckliga kläder i din tid. Den tiden är knappt längre eller varaktigare än vår (Ps. 102:12) – se där din egen bild. Varje strå på marken pekar upp mot himlen, där han med hjärtat har sitt umgänge (Fil. 3:20), försäkrad om att hans gode och älskade Jesus där bereder honom rum (Joh. 14:2). I solen betraktar han sin kropps härlighet efter uppståndelsen (Matt. 13:43), och stjärnornas olika storlek manar honom att söka nå högsta möjliga grad av dygd (1 Kor. 15:41–42).

Mammons träl däremot uppmuntras av ingenting till att tjäna Gud och sörja för sin själ. Han skänker världen sitt hjärta (1 Joh. 2:15–16) och, på sin höjd, Gud sina läppar (Mark. 7:6) och sina bugningar (1 Kon. 2:29) (Reds. anm.: bibelhänvisningen i originalet är oklar). Han får därför släpa sig fram i oro och ett bekymmersamt liv och, likt ormen, äta stoft. På dödsbädden finns bland alla hans skatter inte en enda slant att köpa olja för (Matt. 25:9), bland alla forna nöjen inte ett enda som han med glädje kan tänka tillbaka på (Matt. 16:25), och bland alla hans ärotitlar inte en enda som gör honom känd i himlen (Matt. 7:23).

Herre, lär mig betänka att jag måste dö, så att jag blir förståndig! (Ps. 90:12)

Söndagsbetraktelse. 15 S. efter Trinitatis.

Huru ljuflig är icke Evangelii lära, sådan som Hon frambars af wår Frälsare i werlden? Joh. 1: 17. Der läre wi känna Gud såsom människornas Fader, den rätte Fadren öfwer alt det Fader heter i himmelen och på jorden Eph. 4: 15, som, sedan Han utgifwet sin Son til återlösen, lofwat draga försorg för Trones och dygdens barn i alla deras andeliga och lekamliga behof, Rom. 8: 32. Borde nu någon Christen, som detta wet, draga i betänkande at göra sig kunnig om trones wäg, och med innerlig lust träda derin? Se, fallets och förderfwets djup. En Evangelisk, d. ä., en KärnChristens sällhet står ej at beskrifwa 1 Thess. 5: 9. Han följer ordet efter i alt Joh. 7: 17, och winner derföre alt, 1 Cor. 3: 21. 1: 5. Hela naturen påminner honom om den Himmelske Fadrens godhet och sin pligt. Hwar fogel försäkrar honom om födan, så länge han här är, och sångfoglen upmanar honom til Guds lof, Eph. 5: 19. Liljan, de sköna blomstren liksom fråga: ser du, hwarifrån wi hafwe wår pragt? Nog får du äfwen tillräckeliga kläder i din tid. Denna är föga längre och warachtigare, än wår Ps. 102: 12. Se i din bild. Hwart strå på marken pekar opp åt Himmelen, der han med hjertat hafwer sin omgängelse Phil. 3: 20. försäkrad, at Hans gode och älskade JEsus der bereder honom rum, Joh. 14: 2. I solen beskådar Han sin Kropps härlighet efter upståndelsen Math. 13: 43. och stjernornas olika storlek manar honom at söka upnå all möjelig grad uti dygd, 1 Cor. 15: 41, 42

Derimot upmuntras Mammons Träl af ingen ting til at tjena Gud och draga försorg om sin själ. Han skänker werlden sitt hjerta 1 Joh. 2: 15, 16. och, när det kommer til det högsta, Gud sina läppar Marc. 7: 6. och bugningar

1 Kon. 2: 29. Han må derföre gerna släpas med oro och en bekymmersam lefnad, och, såsom ormen, äta stoft. På dödssängen finnes bland alla deß skatter ej en enda penning at köpa olja före, Math. 25: 9. bland alla forna nöjen ej et enda, som han med fägnad kan påtänka, 16: 25. eller bland alla deß äretitlar en enda, som gör honom känd i Himmelen, 7: 23.

Herre, lär mig betänka, at jag dö måste, på det jag måtte förståndig warda! Ps. 90: 12.