Tidningssida ur WECKOBLAD FÖR GEFLEBORGS LÄN, 1790-08-21
WECKOBLAD FÖR GEFLEBORGS LÄN • 1790-08-21

Söndagsbetraktelse om tungans och örats rätta bruk

1790Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Söndagsbetraktelse för tolfte söndagen efter Trefaldighet.

Kroppsligt döva och stumma är inte särskilt många i världen, men de är ändå tillräckligt många för att kunna lära oss att tacka och lova vår Skapare för att vi kan använda öra och tunga (Rom. 1:21, 1 Thess. 5:18, Ef. 5:4). I stället används dessa dyrbara lemmar överallt som orättfärdighetens vapen (Rom. 6:13). Aposteln Jakobs skildring av den ogudaktiga tungan är fruktansvärd (kap. 3). Tungan blir ett verktyg för svordomsandar, storpratare, lögnare, bedragare, smickrare, grälmakare, dryckeshjältar och annan sådan avgrundens ohyra – men emellanåt lovar samma människa Gud i kyrkan och sjunger den apostoliska trosbekännelsen. Maken till amfibie finns inte i hela naturen.

Örat i sin tur står ständigt öppet för smickrare, skvallrare, spridare av elaka rykten, förtalare och deras talrika gelikar; men för sanningen och Guds ord är det tilltäppt. Är det då svårt att av detta dra slutsatsen om det mänskliga hjärtats djupa fördärv (Ef. 4:18)? Det kostar Frälsaren mycken möda att få dessa två lemmar i ordning. Början måste dock ske i hjärtat, ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen (Matt. 12:34). Den druckne, den vrede, den otålige, den knotande och många av deras likar bevisar detta uppenbart (v. 35).

Vad får Gud för och av de lemmar som Han har gett oss? Intet (Rom. 6:13). Åtminstone måste en stor reformation och förändring ske hos oss innan turen kommer till Honom, som ändå borde vara den förste och den siste i alla våra tankar, i alla samtal och i alla lovsånger (Ef. 5:19–20). Gud förbarme sig över vår kristenhet! De som bekänner Kristus skäms nästan för att tala om Honom och att höra talas om Honom i sina vanliga umgängen (Matt. 10:32–33). De har visst "härligare" ämnen att höra och tala om (Ef. 4:29, 5:4). Det allvarliga, det andliga, det som angår Gud och själen, hör bara kyrkan till. Där vill vi dyrka Gud; hemma och hos våra vänner dyrkar vi dem, oss själva och den allmänne världsguden (2 Kor. 4:4).

Låt oss alla tacka Gud, som har öppnat våra ögon så att vi ser förödelsens styggelse i själva församlingens sköte (Matt. 24:15), och låt oss dagligen göra apostelns önskan till vår egen (1 Thess. 5:23).

Bakgrund

Söndagsbetraktelser var ett stående inslag i äldre svensk press. Tidningarna publicerade regelbundet uppbyggliga texter knutna till kyrkoårets söndagar, i detta fall tolfte söndagen efter Trefaldighet, vars evangelietext traditionellt handlar om Jesu botande av en dövstum man (Mark. 7). Det förklarar betraktelsens fokus på örat och tungan.

Texten är präglad av den lutherska fromhetstradition som dominerade i Sverige, där kyrkan hade en central roll i samhällslivet och religiös undervisning nådde allmänheten även via tryckta medier. De täta bibelhänvisningarna – till Romarbrevet, Jakobs brev, Efesierbrevet och evangelierna – speglar tidens sätt att förankra moralisk förmaning direkt i Skriften.

Betraktelsens kritik av att tron begränsas till kyrkorummet, medan vardagslivet styrs av 'världsguden', ligger nära pietismens betoning av personlig fromhet och hjärtats omvändelse, en strömning som satte tydliga spår i svenskt religiöst liv under 1700- och 1800-talen.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter