Elfte söndagen efter Trefaldighet.
Vilken storslagen moral, helt värdig den ödmjuke Jesus, människosläktets store lärare! Hos varje ogudaktig människa finns ett stort mod, så länge samvetet inte har vaknat (Reds. anm.: originalet har "sammetet", troligen tryckfel för "samvetet"). Få torde dock kunna säga så mycket till sitt eget beröm som den självgode farisén. Åtminstone tackar sådana människor sällan Gud för de gnistor av dygd som egenkärleken har frambringat hos dem, även om de gärna jämför sig med andra som är sämre än de själva. Känner du igen dig i detta exempel, du ärbarhetens förstfödde, som tror att all dygd och gudsfruktan består i att inte vara en skurk och att därtill iaktta religionens yttre former? Du vill upphöjas innan du har blivit förödmjukad, vilket aldrig i evighet går an, eftersom den sanna kristendomen är den Helige Andes verk och inte beror på dina egna krafter. Ingen kommer till Sonen utan att Fadern drar honom – och detta dragande är för dig något okänt.
Så var det inte för publikanen, som hade fått ögonen öppnade så att han såg i vilket själsligt elände han, liksom du och alla andra syndare, befann sig. Här finner den väckta människan sin broder. Låt oss följa hans lovprisade exempel, så att samma barmhärtighet må komma oss till del. Han bar en skänkt rättfärdighet, gripen med hjärtat, hem till sitt hus – vida bättre än den som storskrytaren bar fram och tillbaka, vilken gällde mindre än ingenting i Guds ögon. Den Allseende är alltför skarpsynt och låter sig inte bedras av sminket. I himmelen kan ingenting förtjänas. Allt fås där av nåd och måste därför sökas med ödmjukhet, såsom det anstår när en syndig varelse har att göra med Gud.
I läran om rättfärdiggörelsen bör alltså ditt hjärta leva och vila, benådade kristna människa, om du rätt har fattat Paulus ande och lära. Därigenom bevaras du både från högmod och nedslagenhet. Hur otillräcklig blir inte den grund som vilar på din egen beskedlighet och dygd? Då måste du bäva varje gång du på allvar tänker på Guds dom. Aposteln kräver därför inget mindre än att vi ska ikläda oss Kristus (Rom. 13:14), så att hans förtjänst inför Gud och hans sinnelag inför människor må skyla all vår skröplighet och skam. Sträva efter att rätt förstå detta (Fil. 3:12) och att nå fram till en evangelisk frimodighet och glädje. Kristi ok blir då milt och hans börda lätt (Matt. 11:30). Så upplevs det dock inte alltid på kristendomens lägre nivåer, innan tron har nått full seger. Psalmboken nr 266.