Wien den 5 augusti. Från Semlin rapporteras att vapenstilleståndet fortfarande gäller, och att paschan av Belgrad, för att förebygga alla fientligheter, har förbjudit indrivningen av mantalspenningar i Šabac-distriktet.
Under tiden har seraskiern Abdi Pascha med 10 000 man brutit upp från Niš och tågat mot Jagodina. I Moldavien har prinsen av Coburg ryckt fram till Adjud, men i Transsylvanien har ingenting av vikt inträffat.
Även om Belgrad efter allt att döma inte lär bli belägrat i år, försäkras det ändå i några brev att greve Hadik ska ta sig an detta svåra företag. Hans Kejserliga Majestät mår nu mycket bra.
Wien d. 5 Aug. Ifrån Semlin förmäles, at Wapen-stilleståndet ännu fortwarar, och at Pachan af Belgrad, för at förekomma alla fiendteligheter, förbudit Mantals-penningarnas uptagande i Schabaczska Districtet. Imedlertid har Seraskieren Abdy Pacha med 10,000 man upbrutit från Nißa emot Jagodin. Uti Moldau har Prinsen af Coburg ryckt fram til Adschud; men i Siebenbürgen har ingen ting af wärde förefallit. Ehuru efter alt utseende Belgrad ej lärer blifwa belägrad i år, försäkras dock i några bref, at Grefwe Haddick skal företaga detta swåra werk. Hans Kejserliga Maj:t befinner sig nu ganska wäl.
Bakgrund
Rapporten kommer från det österrikisk-turkiska kriget, som fördes mellan Habsburgmonarkin under kejsar Josef II och Osmanska riket. Österrike hade gått i krig i allians med Ryssland, som samtidigt stred mot turkarna i det ryska-turkiska kriget, och stridigheterna utspelade sig längs den långa gränsen från Serbien över Transsylvanien till Moldavien.
Semlin (dagens Zemun) låg på den österrikiska sidan av gränsen, mitt emot den osmanska fästningsstaden Belgrad, som var ett av krigets viktigaste mål. Greve Andreas Hadik var en erfaren österrikisk fältmarskalk som fick i uppdrag att leda operationerna mot staden; belägringen genomfördes senare under fältmarskalk Laudon och Belgrad föll i österrikiska händer.
Prinsen av Coburg, det vill säga Friedrich Josias av Sachsen-Coburg, förde befäl över de österrikiska styrkorna i Moldavien och samarbetade där med ryska trupper under Suvorov. En seraskier var en osmansk överbefälhavare, och en pascha var en hög osmansk ämbetsman eller militär guvernör. Mantalspenningar var en form av personskatt, och att paschan i Belgrad stoppade indrivningen i Šabac-området tolkades som ett tecken på att han ville undvika att provocera fram nya strider under stilleståndet.
Noteringen om kejsarens hälsa syftar på Josef II, vars sjukdom vid denna tid var ett återkommande ämne i europeisk press; han avled kort därefter, och kriget avslutades under hans efterträdare med freden i Svištov, där Belgrad återlämnades till Osmanska riket.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
