Kungen varnar för fiendens stämplingar och manar till enighet

I går lästes i alla stadens kyrkor upp Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse och förmaning till sina trogna undersåtar, angående de stämplingar som rikets fiender företar sig för att splittra svenska män och förleda dem från den trohet de är skyldiga kungen och riket. Kungörelsen har följande innehåll:

Vi Gustaf, med Guds nåde Sveriges, götarnas och vendernas konung, arvinge till Norge samt hertig av Schleswig-Holstein, tillönskar er, våra kära undersåtar, höga som låga, vår synnerliga gunst och nådiga välvilja.

Vi ser oss nu angripna av fienden vid en ny del av rikets gräns och tvingade att ta till vapen för att försvara både vårt rike och vårt kära fäderneslands självständighet, liksom era – våra kära undersåtars – liv, egendom, frihet och välfärd. Vi tvivlar därför inte på att ni, liksom era tappra förfäder, med samma mod, ståndaktighet och enighet griper till vapen för att möta fiendens angrepp. Vi vill, liksom våra stora företrädare gjort, själva föregå med gott exempel och till siste man försvara detta urgamla rikes självständighet.

Vi bör dock inte dölja för er alla de medel som vår och er fiende vill använda för att kuva ett folk, vars mod den så ofta fått erfara till sin egen skada. Eftersom fienden inte tror sig kunna åstadkomma vår gemensamma undergång enbart med öppet våld, vill den med intriger och stämplingar skapa splittring både er emellan och mellan oss och er – väl vetande att när en svensk kung är förenad med det svenska folket kan de inte lätt kuvas. Vi förmanar er därför i den högste Gudens namn, kungars och rikens enda sanna beskyddare, att inte lyssna till sådana försök, utan bevara den trohet vi har rätt att kräva av er och som vi under vår sextonåriga regeringstid både erfarit och förtjänat.

Vi kan också ge er den glädjande underrättelsen att bland de främsta makterna i Europa, som nu är förenade och som tar nära del i Sveriges självständighet, arbetas det med yttersta kraft för att stödja vår önskan att snart se freden återställd. Vi hoppas att, näst Guds bistånd, deras och våra gemensamma krafter snart ska bidra till att detta goda mål uppnås. När freden väl är återställd kan vi glädja oss åt att tillsammans med våra förenade undersåtar vid en allmän riksdag frambära tacksägelse till den högste Guden för det beskydd han gett oss och riket.

Vi anbefaller er under hans mäktiga hand och förblir er, våra trogna undersåtar, höga som låga, med all kunglig nåd och ynnest välbevågna. Karlstad den 29 september 1788.

GUSTAF.

H. af Låstbom.

I går uplästes i alla denna Stadens Kyrkor Kongl. Maj:ts Nådiga Kundgörelse och Förmaning til Deß trogne Undersåtare, angående de stämplingar Rikets Fiender företaga, at söndra Swenske Män och förleda dem ifrån den trohet de Konungen och Riket skyldige äro, af följande innehåll:

Wi GUSTAF med Guds Nåde, Sweriges Göthes och Wändes Konung &c. &c. &c. Arfwinge til Norrige samt Hertig til Schleßwig Holstein &c. &c. Tilbjude Eder Wåre kåre Undersåtare, högre och lägre, Wår synnerliga Gunst och Nådiga Benägenhet med Gud Alsmägtig tilförene. Sedan Wi nu se Oß å en ny sida af Rikets gränts, af Fienden antastade och twungne at taga til Wapen för at förswara både Wårt Rike och kära Fäderneslands sjelfständighet samt Edre Wåre kåre Undersåtares lif, ägendom, frihet och wälfärd, så twifle Wi ej om at I, lika Edre tappre Förfäder, med samma mod, ståndagtighet och enighet tage til Wapen at gå emot Fiendens försök; Wiljandes som Wåre Store Företrädare det gjort, Sjelfwe gifwa Eder därtil efterdöme, at til sista Man förswara detta urgamla Rikets sjelfständighet. Wi böra dock ej för Eder fördölja, alla de medel Wår och Eder Fiende wil bruka, at underkufwa ett Folk, hwars mannamod den så ofta til deß förderf erfarit, och då den ej tror sig med uppenbart wåld allena, kunna åstadkomma Wårt gemensamma förderf, wil den med ränkor och stämplingar förordsaka söndring både emellan Eder sjelfwe, som ock emellan Oß och Eder; wetandes at då en Swensk Konung är förenad med Swenska Folket, de ej kunna lätteligen underkufwas. Wi förmane Eder därföre i den Högste Gudens Namn, Konungars och Rikens enda sanskyldiga Beskyddare, at ej låna öron til sådane försök, bibehålla den trohet Wi af Eder hafwe rätt at äska och som Wi under Wårt Sextonåriga Regemente både erfarit och förtjent. Wi kunna ock gifwa Eder den hugneliga efterrättelse at bland de förnämsta Magter i Europa som nu äro förenade, och som taga en nära del i Swea Rikes sjelfständighet, med yttersta krafter arbetas på at understödja Wår önskan, at snart se Freden återstäld, och at Wi hoppas, at näst Guds bistånd, Deras och Wåra gemensamma krafter skola snart bidraga til et så hälsosamt ändamåls fullbordande, då Wi, sedan Freden är återstäld, kunna hugna Oß, at med förenade Undersåtare på et allmänt Riks-Möte, hembära den Högste Guden tacksägelse för det beskydd han Oß och Riket gifwit. Befallandes Eder under deß Mägtiga Hand och förblifwandes Eder Wåre trogne Undersåtare både högre och lägre samt och synnerligen med all Kongl. Nåd och Ynnest Wälbewågne. Carlstad den 29 September 1788.

GUSTAF.

H. af Låstbom.