Amsterdam den 21 juli. Utrechts lagliga ständer, som numera residerar i Amersfoort (Reds. anm.: i originalet "Amersdorf"), har vänt sig till Generalstaterna med en begäran om fyra till fem örlogsskepp, sedan deras transportfartyg på Zuiderzee kapats av patriotiska sjörövare.
Arvståthållaren har dessutom, i sin egenskap av generalamiral, gett order till några skeppskaptener att skjuta sjörövarna i sank.
Detta har väckt sådan förtret hos de deputerade från den nya magistraten i Rotterdam att de i Hollands ständerförsamling föreslagit att amiralitetskollegierna inte ska tillåta generalamiralen att sätta in örlogsskepp för andra ändamål än att skydda handeln utomlands, och att de sjöofficerare och kollegier som bryter mot detta ska förlora sina löner och anslagna medel.
Amsterdam d. 21 Julii. Den uti Amersdorf residerande lagliga Staten Utrecht, hwars Transport-Fartyg på Söder-Sjön bortsnappas af Patriotiska Sjöröfware, har hos General-Staterna anhållit om 4 a 5 Örlogs-skepp, och Arf-Ståthållaren har äfwen, såsom General-Ammiral, gifwit ordres til några Skepps-Capitainer, at skjuta Sjöröfwarne i sank. Detta har så förtretat Deputerade från den nya Magistraten i Rotterdam, at de i Staten Hollands Sammankomster föreslagit, "det Ammiralitets-Collegierna ej borde låta General-Ammiralen anordna Örlogs-Skepp til andra behof än Handelns beskydd utom Landet, och at de Sjö-Officerare och Collegier, som bruto häremot, skulle förlora sina löner och anordnade Medel.
Bakgrund
Republiken Förenade Nederländerna befann sig vid denna tid i en djup inre kris mellan två läger: patriotrörelsen, som ville begränsa arvståthållarens makt och demokratisera styret, och orangisterna, som stödde ståthållaren Vilhelm V av Oranien. Konflikten hade i praktiken utvecklats till ett lågintensivt inbördeskrig, där enskilda provinser och städer togs över av det ena eller andra lägret.
I provinsen Utrecht hade patriotsidan tagit kontrollen över huvudstaden, vilket tvingade de ståthållarvänliga, "lagliga" ständerna att flytta sitt säte till Amersfoort. Kapningarna av deras fartyg på Zuiderzee, den stora havsviken i republikens mitt, visar hur konflikten även fördes till sjöss.
Vilhelm V var i egenskap av arvståthållare också generalamiral, det vill säga högste befälhavare för flottan. Att han beordrade örlogsfartyg mot patriotiska kapare uppfattades av patriotstyrda städer som Rotterdam, där en ny magistrat med patriotiska sympatier tillsatts, som ett missbruk av flottan för inrikespolitiska syften. Deras förslag i Hollands ständer syftade till att binda flottan enbart till handelsskydd utomlands.
Krisen kulminerade när Preussen ingrep militärt till ståthållarens förmån, varefter patriotrörelsen slogs ned och många patrioter flydde landet.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
