Tidningssida ur DAGLIGT ALLEHANDA, 1786-08-24
DAGLIGT ALLEHANDA • 1786-08-24

Fredrik den store svårt sjuk på Sanssouci

1786Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Brandenburg den 12 augusti.

De herrnhutare som bor i Berlin lämnade nyligen in en böneskrift till kungen. I den skrev de att Hans Majestät visste att de alltid varit goda och trogna undersåtar, som genom att anlägga flera fabriker på ett väsentligt sätt bidragit till landets bästa. Denna lyckliga verkan av deras strävanden tillskrev de inte sig själva, utan endast Jesu Kristi nåd. Eftersom de nu fått veta att Hans Majestät var mycket sjuk, tog de sig, för sina samvetens frid, friheten att uppmana Hans Majestät att använda de få återstående dagarna av sitt liv till att lära känna Jesus Kristus, att söka ro i Lammets sår och att dra sig tillbaka under Lammets fana. Sedan kungen läst denna skrivelse frågade han kabinettssekreteraren vem som lämnat in den, och när han fick veta att det var en ansenlig grupp herrnhutare sade monarken: Man måste artigt tacka detta folk, eftersom de menar väl.

Kungen mår, efter en mycket svår natt i början av denna månad – då doktor Selle hastigt hämtades från Berlin till Potsdam – åter så bra som omständigheterna tillåter. Tack vare sina livskrafter har Hans Majestät hittills övervunnit alla svåra anfall och gjort dödens framfart lika omstridd som fordom sina fienders. Monarkens allvarligaste besvär består i en svullnad i underlivet, som inte bara tilltar utan också stiger uppåt. På Sanssouci, där kungen vistas, bor kabinettsministern Hertzberg endast tre rum från Hans Majestät. Vid kungens bord finns alltid denne upplyste statsman tillsammans med grevarna Görtz och Schwerin. Kungen kommer visserligen inte själv till bordet, utan sitter på en grön sammetsstol i rummet intill, vars dörr till matsalen står öppen under måltiden, så att Hans Majestät kan lyssna till samtalen.

När den gamle ryske fursten Dolgorukij, som i många år varit rysk ambassadör i Berlin, tog avsked av kungen, blev monarken mycket rörd, reste sig från sin stol, tog fursten i handen och sade: "Min käre furst Dolgorukij, det gör mig verkligen ont att er kejsarinna kallar hem er och att vi ska skiljas åt. Lev väl, hälsa er härskarinna och försäkra henne om min högaktning. Var förvissad om att jag älskar er så länge jag lever och ska bevara er i mina tankar." Den gamle fursten, rörd av monarkens välvilja, kunde för tårar inte svara ett ord, utan gjorde en tyst bugning. Kungen såg honom då stint i ansiktet och omfamnade honom under tystnad, varefter fursten genast drog sig tillbaka.

Nyligen ringde kungen om natten och bad den inkommande betjänten om något att dricka. Denne räckte monarken ett glas vatten, men eftersom Hans Majestät vanligen sover om nätterna sittande i en stol, måste betjänten medan kungen drack hålla sin vänstra arm om kungens rygg och med den högra hålla vattenglaset. Under drickandet somnade Hans Majestät, och sömnen varade i två timmar. I denna ställning måste betjänten förbli hela tiden utan att röra sig, och han var nära att svimma när kungen vaknade. "Jag har väl sovit en kvart", sade kungen. Nej, svarade betjänten, Ers Majestät har sovit två goda timmar. Stackare, sade monarken, så har du uthärdat denna ställning så länge. Därpå gav kungen honom tio louisdorer.

När hertigen av Kurland vid sin avresa, då kungen ännu inte mådde så illa, tog avsked och uttryckte sin glädje över att finna kungen någorlunda munter, svarade Hans Majestät: "Ja, jag mår rätt hyggligt, men fötterna vill inte lyda, och sova kan jag inte heller – dock har jag en fördel av det." Vilken? frågade hertigen. "Jag är en god nattväktare", var kungens svar. Åt detta skrattade hertigen så mycket att även kungen började göra detsamma. Detta föreföll kammarhusaren så besynnerligt att han kom in i rummet för att se vad som stod på. "Se", sade kungen, "hur underligt detta förefaller mitt folk, ty de har på två år inte varit vana att höra sådant av mig."

Bakgrund

Rapporten skildrar Fredrik II av Preussen, kallad Fredrik den store, under hans sista tid i livet. Kungen, som regerat Preussen sedan 1740 och genom krig och reformer gjort landet till en europeisk stormakt, tillbringade sina sista månader på lustslottet Sanssouci i Potsdam, svårt plågad av vattusot – de svullnader i underlivet som texten beskriver. Han avled den 17 augusti 1786, bara dagar efter att denna rapport daterades.

Herrnhutarna, även kallade Brödraförsamlingen, var en pietistisk väckelserörelse med rötter i Mähren som fått fristad i tyska länder och gjort sig kända som skickliga hantverkare och företagare. Deras uppmaning till den religiöst skeptiske kungen att i livets slutskede vända sig till Kristus bemöttes med Fredriks karakteristiska torra artighet – han var känd som upplysningsmonark och religiöst tolerant men personligen fritänkare.

Ewald Friedrich von Hertzberg var Preussens ledande kabinettsminister och en av tidens mest ansedda statsmän. Furst Dolgorukij tillhörde en av Rysslands främsta adelsätter och hade länge företrätt kejsarinnan Katarina II i Berlin. Hertigen av Kurland, Peter von Biron, styrde ett hertigdöme vid Östersjön under ryskt inflytande. Anekdoterna om kungens tålmodige betjänt och hans självironiska skämt om att vara "nattväktare" speglar den bild av Fredrik som spreds i europeisk press: en åldrad hjälte som mötte döden med samma orubblighet som han en gång mött sina fiender på slagfältet.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter