Tidningssida ur TIDNINGAR UTGIFNE AF ET SÄLLSKAP I ÅBO, 1784-08-26
TIDNINGAR UTGIFNE AF ET SÄLLSKAP I ÅBO • 1784-08-26

Livländska bönder får klagorätt mot sina herrar

1784Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Om böndernas tillstånd i Livland. Avslutning. (Reds. anm.: Fortsättning från nummer 31, sidan 242. Delar av texten är dubblerade i originalet, sannolikt genom ett tryckfel; innehållet återges här en gång.)

4. För att bönderna ska kunna känna sig tryggare med de välgärningar som visats dem, vill godsherrarna tillåta dem följande: om de tvingas till arbete och avgifter utöver de skyldigheter som godsherren har fastställt, får de inte bara hövligt framföra detta till honom, utan också – om godsherren inte gör någon ändring – fritt klaga sin nöd hos ordningsrätten. Denna domstol ska sammanträda fyra gånger om året och alltid i förväg låta kungöra i socknarna när den kommer att sammanträda.

Dock gäller följande villkor: 1. Varje bonde måste först göra vad godsherren har befallt honom, innan han klagar inför domstolen. 2. Var och en måste själv muntligen framföra sitt ärende, och ingen får därvid använda advokat eller ombud. 3. Bönderna får inte gå samman i grupp, och inte heller får flera på en gång komma fram med sina klagomål, utan var och en måste framföra sina besvär enskilt. 4. Om ett allmänt klagomål mot något gods skulle uppstå, står det bönderna fritt att låta två av sina medbröder framföra klagomålen på allas vägnar; dock måste rättaren (der Rechtfinder, en uppsyningsman som herrskapet sätter över de andra bönderna) vara närvarande, medan alla övriga måste stanna hemma tills de kallas av ordningsrätten.

Men om bönderna klagar på sina herrar utan grund och utan skäl, ska de första gången straffas vid kyrkan med 10 par spö, andra gången med 20 par spö, och om de kommer igen en tredje gång skickas de till ett års arbete på någon fästning.

Av detta kan bönderna sluta sig till att deras godsherrar – genom att de skänkt dem den nämnda egendomen och vill fastställa deras arbeten och avgifter – vårdar sig faderligt om dem, och av egen fri vilja anstränger sig för att förbättra deras tillstånd och förmögenhet. Bönderna bör därför å sin sida med yttersta flit arbeta på sin egen framgång, eftersom allt de förvärvar är och förblir deras och deras barns egendom. Bönderna är samtidigt skyldiga att förtjäna denna välgärning genom lydnad och trohet mot sin godsherre, vars livegna de även fortsättningsvis förblir, liksom de tidigare varit, samt akta sig för otrohet och stöld och för alla de oundvikliga straff som följer på trots och obefogade klagomål.

Riga slott den 12 april 1765.

Georg von Browne, generalguvernör över Livland, med mera.

Bakgrund

Livland, ungefär motsvarande dagens södra Estland och norra Lettland, hade varit svenskt fram till Stora nordiska kriget, då området erövrades av Ryssland och formellt avträddes vid freden i Nystad 1721. Under ryskt styre behöll den tyskbaltiska adeln sina privilegier, och den estniska och lettiska bondebefolkningen levde i livegenskap under godsherrarna, med i praktiken obegränsade arbets- och avgiftskrav.

Georg von Browne var en irländskfödd officer i rysk tjänst som utnämndes till generalguvernör över Livland. På kejsarinnan Katarina II:s initiativ drev han vid lantdagen i Riga 1765 igenom vissa lättnader för bönderna: rätt till viss lös egendom, fastställda dagsverken och avgifter samt en begränsad rätt att klaga hos så kallade ordningsrätter.

Som kungörelsen visar var reformen dock starkt kringskuren. Bönderna fick inte anlita ombud, inte uppträda i grupp, och den som ansågs klaga utan grund riskerade spöstraff eller fästningsarbete. Livegenskapen som sådan bestod uttryckligen – bönderna förblev godsherrarnas 'arvfolk'. Livegenskapen i Livland avskaffades först flera decennier senare, i början av 1800-talet. Att kungörelsen återgavs i svensk press speglar det svenska intresset för de forna östersjöprovinserna och för bondefrågan i stort.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter