Om böndernas tillstånd i Livland. Avslutning. (Reds. anm.: Fortsättning från nummer 31, sidan 242. Delar av texten är dubblerade i originalet, sannolikt genom ett tryckfel; innehållet återges här en gång.)
4. För att bönderna ska kunna känna sig tryggare med de välgärningar som visats dem, vill godsherrarna tillåta dem följande: om de tvingas till arbete och avgifter utöver de skyldigheter som godsherren har fastställt, får de inte bara hövligt framföra detta till honom, utan också – om godsherren inte gör någon ändring – fritt klaga sin nöd hos ordningsrätten. Denna domstol ska sammanträda fyra gånger om året och alltid i förväg låta kungöra i socknarna när den kommer att sammanträda.
Dock gäller följande villkor: 1. Varje bonde måste först göra vad godsherren har befallt honom, innan han klagar inför domstolen. 2. Var och en måste själv muntligen framföra sitt ärende, och ingen får därvid använda advokat eller ombud. 3. Bönderna får inte gå samman i grupp, och inte heller får flera på en gång komma fram med sina klagomål, utan var och en måste framföra sina besvär enskilt. 4. Om ett allmänt klagomål mot något gods skulle uppstå, står det bönderna fritt att låta två av sina medbröder framföra klagomålen på allas vägnar; dock måste rättaren (der Rechtfinder, en uppsyningsman som herrskapet sätter över de andra bönderna) vara närvarande, medan alla övriga måste stanna hemma tills de kallas av ordningsrätten.
Men om bönderna klagar på sina herrar utan grund och utan skäl, ska de första gången straffas vid kyrkan med 10 par spö, andra gången med 20 par spö, och om de kommer igen en tredje gång skickas de till ett års arbete på någon fästning.
Av detta kan bönderna sluta sig till att deras godsherrar – genom att de skänkt dem den nämnda egendomen och vill fastställa deras arbeten och avgifter – vårdar sig faderligt om dem, och av egen fri vilja anstränger sig för att förbättra deras tillstånd och förmögenhet. Bönderna bör därför å sin sida med yttersta flit arbeta på sin egen framgång, eftersom allt de förvärvar är och förblir deras och deras barns egendom. Bönderna är samtidigt skyldiga att förtjäna denna välgärning genom lydnad och trohet mot sin godsherre, vars livegna de även fortsättningsvis förblir, liksom de tidigare varit, samt akta sig för otrohet och stöld och för alla de oundvikliga straff som följer på trots och obefogade klagomål.
Riga slott den 12 april 1765.
Georg von Browne, generalguvernör över Livland, med mera.
Om Böndernas tilstånd i Lifland. Slutet. Se N:o 31, s. 242.
4. På det Bönderne må desto mera kunna trygga sig wid deße dem bewiste wålgårningar; så wilja Arfherrarne tillåta dem, at, om de blifwa drefne til arbete och afgälder öfwer deras af Arfherren dem förelagde skyldighet, de ej allenast må understå sig at höfligen föredraga honom sådant, utan jämwål, om Arfherren icke gör deruti någon ändring, hafwa frihet at klaga sin nöd wid Ordnings-Rätten. Denna Rätt skal sitta fyra gånger om året, och altid förut låta kungöra uti Soknarne, når han kommer at sitta. Dock måste hwar Bonde 1. först göra hwad Arfherren honom befallt, innan han beswärar sig för Domstolen; åfwenledes måste 2. hwar och en sielf munteligen anmäla sit åliggande, och ingen derwid nyttja någon Advocat eller
ler Fullmägtig, och 3. måste Bönderne icke ståcka sig tilsammans, ej heller komma flere på en gång fram med sina klagomål, utan hwar och en måste särskildt anföra sina beswär. Skulle en allmän klagan på något Gods yppa sig, så står 4. Bönderne fritt, at låta twänne af sina medbröder på allas wägnar andraga klagomålen; dock måste Rättaren (der Rech-finder, en upsyningsman, som af Herrskapet sättes öfwer de andra Bönderna) wara derwid tilstädes: men alla de öfrige måste wara hemma til deß be af Ordnings-Rätten warda påkallade. Men om Bönderne fåfängt och utan skäl klaga på sina Herrar, så skola de för första gången afstraffas wid Kyrkan med 10, och andra gången med 20 par spö, och om de tredje gången komma åter, bortsändas til et års arbete på någon fästning.
Bönderne kunna häraf döma, at deras Arf-Herrar, i det de skänkt dem omförmälde egendom och wilja utsätta deras arbeten och ränta, faderligen wårda sig om dem, samt af egen fri wilja låta wara sig angeläget at förbättra deras tilstånd och förmögenhet. De böra ock derföre å deras sida med yttersta flit arbeta på sin upkomst, så wida allt hwad de förwärfwa, är och blifwer deras och deras barns egendom. Bönderne äro ock derjämte pligtige och skola beflita sig at förtjena denna wälgärning genom hörsamhet och trohet emot deras Arfherre, hwars Arffolk de alt framgent blifwa, lika som de tilförene warit, samt agta sig för otro och stöld och för alla oundwikeliga straff, som åtfölja tredska och obehöriga klagomål. Riga Slott den 12 April 1765. Georg von Browne. General-Gouverneur öfwer Lifland, m. m.ler Fullmägtig, och 3. måste Bönderne icke ståcka sig tilsammans, ej heller komma flere på en gång fram med sina klagomål, utan hwar och en måste särskildt anföra sina beswär. Skulle en allmän klagan på något Gods yppa sig, så står 4. Bönderne fritt, at låta twänne af sina medbröder på allas wägnar andraga klagomålen; dock måste Rättaren (der Rech-finder, en upsyningsman, som af Herrskapet sättes öfwer de andra Bönderna) wara derwid tilstädes: men alla de öfrige måste wara hemma til deß be af Ordnings-Rätten warda påkallade. Men om Bönderne fåfängt och utan skäl klaga på sina Herrar, så skola de för första gången afstraffas wid Kyrkan med 10, och andra gången med 20 par spö, och om de tredje gången komma åter, bortsändas til et års arbete på någon fästning.
Bönderne kunna häraf döma, at deras Arf-Herrar, i det de skänkt dem omförmälde egendom och wilja utsätta deras arbeten och ränta, faderligen wårda sig om dem, samt af egen fri wilja låta wara sig angeläget at förbättra deras tilstånd och förmögenhet. De böra ock derföre å deras sida med yttersta flit arbeta på sin upkomst, så wida allt hwad de förwärfwa, är och blifwer deras och deras barns egendom. Bönderne äro ock derjämte pligtige och skola beflita sig at förtjena denna wälgärning genom hörsamhet och trohet emot deras Arfherre, hwars Arffolk de alt framgent blifwa, lika som de tilförene warit, samt agta sig för otro och stöld och för alla oundwikeliga straff, som åtfölja tredska och obehöriga klagomål. Riga Slott den 12 April 1765.
Georg von Browne. General-Gouverneur öfwer Lifland, m. m.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
