Uppfostran sker därför ofta enligt gamla mönster, och är till stor del en följd av naturens verk. Många gånger uppfostrar vi med så mycket frihet att det har liten effekt, oavsett om det gäller gamla eller nya länder. Glädjen och omständigheterna, och möjligheten för var och en att en dag blomstra genom sina naturliga intressen eller avslut, eller om någon snabbt uppnått det, kan ändå ibland ge frukt, även om man visar sig mindre aktiv eller uppmärksam och resultatet verkar utebli. De fysiska känslorna, deras första uttryck och förändringar, deras jämna eller ojämna blandning, är helt och hållet ett resultat av naturen. Att försöka ändra det som naturen har gjort är både lätt att förbise och skrämmande, även om man än så länge diskuterat mycket om barns vanor. Dessa känslor kan i större eller mindre grad förbättras eller suddas ut, men aldrig helt tas bort eller förstöras.
Hur ofta ser man inte människor vars uppfostran blivit bortglömd på grund av samhällsklassernas uppdelning? När mänskligheten utvecklas blir en mer noggrann uppfostran mänsklighetens ära. Det är därför de som undervisar fel bidrar till att dålig uppfostran blir orsaken till många problem, särskilt när den anpassas till så många olika förutsättningar. (Reds. anm.: Vissa delar i originaltexten är oklar och har tolkats utifrån kontext.)