Hedersman! hvars öga rinner

Av kommerserådet samt handels- och polisborgmästaren i Göteborg, herr Daniel Pettersson, vid förlusten av hans älskade maka, fru Christina Charlotta Schmeer, som efter en svår och långvarig sjukdom avled i Göteborg den 28 maj 1784.

Hedersman, vars öga tåras och hjärta suckar, när du ser och frågar varför din maka försvinner, för att slippa mer lidande?

Hon har dagligen kämpat i klagans väv och verkade bara orka stanna kvar en stund till, för att slippa orättvisor. Har du då skäl att sörja?

Ädel, jämn och god, har hon gett dig prov på rättmätigt tålamod.

Håll tillbaka tårarna när du vet att hon nu har vunnit segern. Avund, höljd av sitt minne, ser hur hennes glans lever kvar: sanningen själv ger här ett porträtt av den dygd och det hjärta som var ett föredöme för solen.

Af CommerceRådet, samt Handels och Politie Borgmästaren i Götheborg, Herr Daniel Pettersson, vid förlusten af Dess äflade Maka, Fru Christina Charlotta Schmeer, som, efter en svår och långsam siukdom, slutade sin lefnad i Götheborg, den 28 Maj 1784.

Hedersman! hvars öga rinner, Och hvars hjärta suckar ger, När Du frågar när Du ser Hur Din Maka blott försvinner, För at slippra plågas mer?

Hon er fått daglig strida Uti Klagors vaferi, Och hon syntes blott förblida Stunden til at trälsa bli. Har Du orsak då at qvida?

Upplyft, ädel, jämn och god; Hon ernemel Dig har gifvit Af et rättmät tolamod.

Hämma dina tårars flod Då hon vis om segren blifvit.

Afsvund, höljd utaf sin hvärta, Ser hvars glans des Minne har: Sanning sjelf en teckning dar Af den dygd och af det hjärta, Som åt Sölen Möinster war.