Professor och riddare Carl von Linné berättar om inhemska växter som kan användas som ersättning för spannmål till bröd och matlagning när säd saknas.
Bröd kan bakas av olika växter, men det kräver att de är rötter. Dock ska sådana rötter inte kokas på samma sätt som vanligt bröd, eftersom detta skulle förstöra dem helt. Istället bör de gräddas direkt på järn, ungefär som norrlänningarnas tunnbröd eller tiberlänningarnas stenugnsbakade kakor.
1. På latin Polygonum viviparum (Fl. Sv. 360, 340), kallas "nyroten" i Lappland och "stomigras" i Medelpad. Den växer rikligt på torra ängar kring Norfjällen vid Värmlands Dals härad och liknande platser, där inget annat växer. Av denna rot kan man samla in ett knippe som sedan kokas till ett mjölrikt och närande ämne. Rötterna ska kokas på lämpliga platser där de kan stå själva, och har där en tydlig fördel. När rötterna väl är insamlade, kan de kokas snabbt och ätas tillsammans med hushåll och grannar.
2. Epilobium angustifolium (Fl. Sv. 304, 327) har flera namn: "allmee" i Västerbotten, "almyre" i Ångermanland, "åmrele" i Dalsland samt flera andra lokala namn över landet. Den växer rikligt på många platser i Norrland och på åkrar över hela landet. Rötterna blötläggs, tillsätts i degen och används för att baka tunnbröd och andra brödsorter när säd inte finns tillgänglig.
Frannt. Archiatrens och Riddarens Carl von Linnées Berättelse om de Inhemska Wåxter, som i brist af Säd tunna användas til Bröd och Matredning.
Bröd kan åstrekas af åtskillige wåxter, men som de måste äro rötter, fast sådane Rötter böhöfwe icke gerna kokas på samma sätt, som allmänt bröd, smittet först göres af det skulle derigenom aldeles förderfwas, utan bör det utan gämning gräddas på järn, såsom Norrlänningarnes tunnbröd eller Tiberlännningarnes stenakakor.
1. Polygonum viviparum, Fl. Sv. 360. 340. Nyroten i Lappb, Stomigras i Medelapad, som wäxer ymnigt på torra ängar kring Norfjällen wid Wärmelands Dahl etc och på sådant ställen ingen annat där kan med denne försäkras. Athen, som af dessa föres i en härf, kokas uti sig mycket mjöl och fåsande kraft, då den måste eller kokas vid ängar han, hvar det kan ensam stå så fördelaktig til denna dagen, som kokas den han i lera lim och ju närande. Då denna försvaras fortofor denna han endast af samla diede rötter til en lång minuter, och dera sedva med hustru och ängan.
2. Epilobium Angustifolium, Fl. Sv. 304. 327. som kallas Allmee i Wästerbotten, Almyre i Ångermanland, Åmrele i Dalsland och Elumesjö i Jemthieland, Ånnlngelos i Särningsfela i Dalarna, Gestfabo i Westeråsland, Messande i Dalar, Kallernijna i Upland, Ånnlekroke i Småland, Rämjöfsegra i Nerikesland, Eristiflagrea i Bergslagern, Åkermma i Öster, Krog kring Östräfistanöeken af Kighaver i Elingomtening mycket i Norrlando och måst allmänt lim åkrar öfwer hela landet; skall både ressa jelnar; blöter är kronor, længa, fyse och långt ufstannade under denna i der efter födas, fasta allmänt för särkk friag Samafasta, bythkka af allmänt disse rotes, som förlässige, serow deraf och kan häkäka, funna och förene pl dio fött loss os op myttade ok dheam til unnnbröd åstreksä.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›