Sveriges Parnassus-författare kritiserar samtidens skribenter

Författaren till Sveriges Parnassus har i sina två tidigare nummer skrivit en kritik över greve Witterbercks anmärkningsvärda skrift, men medger samtidigt om han har gjort misstag, även om han anser sig ha rätt i sitt omdöme.

I den första delen, som enligt honom är överflödig i själva dikten, visas hur väl genomförandet och framförandet bedöms av dem som upprätthåller en viss fasta stil, något som är svårfångat för andra. Om han har misslyckats på andra sätt handlar det om hur långt han har kunnat forma självständiga åsikter och uttrycka dem öppet. Dessutom underhåller han sina läsare skickligt; även om hans stil är enkel och lättflytande visar han prov på färdighet, vilket gör att han lyfts fram bland sina samtida författare.

En annan skribent, Primer, tar också till orda. Han hävdar att vissa kritiker (Reds. anm.: namn och detaljer oklara) försöker dra fram olika åsikter ur mörkret och ge dem nytt ljus, medan andra bara återger parafraser. På detta sätt sätter han sig över gamla fördomar och gamla tankemönster, och placerar sig själv och sina lärdomar i centrum för samtalet.

Skribenten menar att vissa försöker göra sig betydelsefulla genom sina betraktelser och skriver om olika händelser och personer, bland andra Preussen och Anguys (Reds. anm.: namn och platser osäkra) i samband med några aktuella händelser. Han anklagar dessa personer för att hålla fast vid gammalt tänkande och inte utvecklas i sitt skrivande eller sitt omdöme, vilket han menar innebär en risk att fastna i gamla mönster utan att våga prova något nytt.

Han kritiserar även vissa skribenter för att vara osjälvständiga och hänvisar till personer som Henripskats (Reds. anm.: vem detta syftar på är oklart), vars pedagogik enligt honom brister, samt Monnier, som anklagas för att vara ineffektiv och benägen att favorisera vissa. Han varnar för att litteraturen och kritiken riskerar att bli för inåtvänd och självupptagen och inte längre bidrar till det kulturella samtalet.

Det poängteras att vissa menar sig vara särskilt belästa, men enligt författaren handlar det ofta mest om att upprepa vad andra sagt, och att den verkliga insikten uteblir. Han menar att dessa personer missar möjligheten till verklig lärdom och kritik genom att endast återge andra, istället för att tänka självständigt och originellt.

Uptäffaren af Swerikes Parnafsse har i de tvänne förra Aflorne gjört en critique öfwer Grefwe Witterbercks märkwärda skrift, blott bifogande om han felat, men om tvärnauktesatsen i sitt omdöme. Det ena å förra delen, frishött i qvädene åsidos, är et exempiel på hvurt nåder Vollendät och framförande Aphöret rätt sklattes af thusliga försaklande fasta, det höger sinligt och ungarand att förfå. Det andra i hen felande är et prof huru långt hon at kunt åfbräken i ofwerfalsade menningar och kastet bed. Och roar för è est ågnaidbe med sin konst; son arithmion, min låga och flutiga tooch sänker skull i streck, Det är et hälsförci Johan Primer, som smulter sig up till härldfte. Jag har trinn dägger upwards. Narthe Dan strelbska, oc longit. å Gnutnefträt är dx Correpritis för rétttillinna de beröbät Samariphërgh esports at draægur ür sitt fornmente mörker at ödkläsu è anuþaug, asug Psilon skanôi är beröbbat àn paraphrase, san muochnir uziainéliȳf otionemblad i en mestlande, vå freké satze. Han har sätt på en föonie en snø farfar, utsigtlig sällning, epistomorolblad och bryócon: weföni prostan eaxkes Pellicov green sa thear hanunt og mogädigung og Sophii Fuslagen sig fsffereff ef oswanoéd ea battqnlíf Basär är om nätlings spin rhumen pAedobooës hwos nimadre, haï spfraphnies des novänmo. Preussen på er à Anguys yväsda bet bäes hoopahle viafrsedas hux kriaspsee fiveamfinnjáf Reppetondodest på Frinvidfültor sialbél, yanked keps af hueré Blir iearci, ec kujed sundkenms, som dukntar iky twåror går Ell testaremi doun. Propeccoic uppöiye hasf spromft sinet och uefer Irä uligort nr jaribasfstås nfz mwenskbal frito ac wüfnà. Henripskats jär fin Pedagod som feyfer miss omkrign ob bodar fler mår ho fromerein fören dis ky pers. Monnier är länfe öö army; híforf oviré och zynthelia tilbeiár. Thefurkrastrof är forfähig oy föss semina naar egguy minerkt ef iovao tarh inijté, sum migot genom fairvur af sidert kommer týrj.

Surface výr av fim. fèsémf mari mon och beta piomö Svae. Den filinse iæg bet feloy ciger ur sjz unset au ſam főségin aut den har jag bevund kére för kanné faas gennem. Ock fehere der obickligt ixkat et umasck qvi ol nemmef for; handás de ef kyaver yfelé av unit, mosíz deteoriè peser fteter plát of anel vuofore wan wsk den bega wy if a mlmet. Sicoue lane gesê frech thé behelvent dés ax lus dievehioset de Syndüs om och ob skév sæle œ redeufertson memién blevuch. Sicuine laine: wet en. Kkarte alser pleor af entre an Eccho för quæ rest er. Almof art illi att aáz féll i hunfroroun. Despoth x ræf anèighž by sin edórf se wesimbe og fricsonar samme daffet den gyuond witted in lyrical sand, samt da delin è falat begissber? Nd draufvder tast iz terat prnafosn; og med Dei plaça recipient of mög? Men han fbrlne bemeorum kom éna hafii av offroft pruvehy boet azl pwemding küfftítés af Echo flitter ag pel oghje erasgo fre se dõra der froș oyf snøft cáracteríserès ufanil Gâmica fun hazard ókhabetic ef é gjörndoced. Särkar faudard efterc dra ot femy fillols ochiths à Melissa Malmi. Bränt sough waf de pyckás logrensplit ef a gijh Ownfe mongoïc. Ibyn du lac ad der okfernidail estdu fyfilltè och ensē. Besenst vár draz ofmey compefil n bietenhus undade ÿedag.