Bref från en Wän i Stockholm til en Wän i Kösiörten

Brev från en vän i Stockholm till en vän i Kösiörten.

Tack för att du berättade om hur bra du mår. Om du visste hur hjärtligt glad jag blir när jag får dina kära brev, skulle du oftare unna mig denna glädje. Inget betyder mer för mig än vänskaps starka band, speciellt när jag jämför det med den kyliga och ytligt stolta värld som sänker hjärtat men inte förnuftet. Jag vet av erfarenhet att mina känslor inte hör till den sortens känslor jag annars har lätt att tåla, även när de rör de mest svårbegripliga saker.

Du frågar efter nyheter, men här i staden finns färre än på landet. Folk är vanligtvis upptagna med lättsinnigt prat om småsaker och väder. Äran hoppas fortfarande kunna räddas av ärliga efterträdare, men det som tidigare ansågs vara med stolthet håller nu på att förfalla, och de som ens försöker tala om landets dåliga tillstånd tystas ofta. Här dröjer sig bara enstaka samtal kvar, och även om vi vill hoppas på förbättring är det svårt, eftersom många inte ens vågar drömma om förändring.

Min bäste N., du har säkert haft nummer 48 av Daglig Allehanda, där en skribent, som kallar sig Teäscan, lägger fram priset av Hofsågmästaren och Tärdarens von Sievers förtjänster. Vad anser du om hans rykte? Här har man, efter vad jag hört, behandlat honom rättvist, även om han ofta anklagas för ironi. För den som söker noggrant igenom hans brev är det lätt att tro att han är för självsäker, men jag tror att mannen menar väl, även om han kanske inte haft tid att utforska sitt ämne tillräckligt. Man kan säga att de flesta ärliga personer står över småaktiga konflikter, men man kan ändå ifrågasätta överskattningen. Jag vill bara framhålla att det vore fel att basera sin beundran på en enda persons förtjänster, och jag har själv försökt bedöma både Hofsågmästarens och Sievers handlingar i jämförelse med Teäscans starkt kritiska ordalag. Den märkliga Tartorien behöver varken ros eller klander, eftersom hans insats är fullständigt genomförd.

När det gäller Hogn, Särtfaniens direktör, och deras riskfyllda affär där båda räknade med ett lån av 3 à 36 riksdaler (Reds. anm.: summa och enheter är osäkra), och att disponeringen av detta spannmålslager överläts till herr Hofsågmästaren von Dieucre, är detta gammal praxis. Men när folket saknar ... (Reds. anm.: meningen är ofullständig och går inte att tolka fullt ut).

Bref från en Wän i Stockholm til en Wän i Kösiörten.

Tack för det du underrättat mig om din wälgång. Om du wiste huru hjerteligen glad jag blifwer, när jag får dina kära bref, skulle du oftare unna mig detta nöje. Ingen ting är mig känsligare än wänskapsens fina tråd, då jag dermed kraftar den hårda och kalla flärdfaren som förnedrar hjertat utan att betaga förståndet. Jag råder för, af mina känslor ej höra af den arten af jag med behag och tälamod kan höra förrafiniga sinnesrörelser och förnämtligt fånt swärer de dimmigaste ämnen. Du frågar mig efter nyheter, men de funnas mindre här än på landet. Man är man almindeligen böks jag ledigt i wara lättsinnig at tala om kufällor och snöfals. Len heder fom hoppas ske på ädelseröfters der man förr skämde för wåckrande målningar tilfwier eländet, och hjesfons Gotharen, som samma swet forströta de obefintliga ynsamtter, rördes man twinga med tfellöfseet höra omtalas det usla tilståndet i landet. Här dröas allenstiga, menn kan wår ötterlögliga fomågras ej beholla mildare rärddning, och fast på Häfsbagens namn icke att forfättas i tryckta papper är jag dock shortesyn at alla tadssamma hjertan icke understäka at dröma för mina gässo rärddning byggde gör ingenting för at berummsa; det få den samma frans caraccer i utfacet utföda gå.

Min B N. du har wäl haf Ne 48 af Daglit Allehanda, der en Trohknare, som kallar sig Teäscans framlägger Gfämmönfdeen der Hofsågmätfvaren ob Tärdarens von Sievers förtjänsfer? hwao åber du man hans friskf? Man har här, efter mina ttoran, gör honom rätt, när man påsätä, at han nfar og slä at friffwa en ironie. Den fom ortar mebn upmarkfamt genomläsa hans bref, flir lätt förrwngad, at han är för mycet bon honom de åfga af stanna genie. Jag tror at Mannen menat wäl, fast kan icke förmalt eller haft tid at betracka sit ämne på alla des?töror. Wess forgares partienes för bland de marafa rätfåg de som tjäna til utnamnde etherds; men och bevrä nnningsheiten; men jag tror mig icke afgodrat fior jag påstår, at det får obilgjd de mindre foln riktigt, af gnen förre smtneröfs’ fferlesande upphöja en en das försiünfer, och jag har fricft mig te, hruar fgda hos Heli Hofsågmästfvaren och Sivers mot imedes der Tacäcams estrema smömnst. Den serfeilge Tartorien farwar bedhöfer eller firöfcar något beroim guss den fullkomlänge utifning af sina öfverfogingsan öhffefin.

Ai nsom Hogn, Särtfanien Directorom wifa od wågforande anstälet der båda Räg fat lfdgas för 3 % 36 fs. umman, och at disposition förver denna Spånmal är anförs-acddft til Herre Hof Sågmätfvaren von Dieucre, är at gamla wåst, men när folket ej har