STOCKHOLMSPOSTEN • 1784-03-24

Landshövding kallar fordringsägare till möte om konkurs

1784Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Vid protokollet den 25 februari 1784 hölls ett möte med landshövdingen och riddaren, baron Voltemats samlade fordringsägare.

Eftersom detta är första gången jag får möjlighet att officiellt vända mig till denna samling av fordringsägare, känner jag stor otålighet inför vilka beslut som kan fattas till vårt gemensamma bästa. Därför ber jag, med stöd av konkursstadgans 10:e paragraf, moment 6, att min fullmäktige får tillträde till ett protokollutdrag från tidigare möten. Anledningen till att mötet sköts upp med två dagar är för mig fortfarande okänd, och ifall detta gäller något annat än de frågor jag tar upp nedan, måste jag be om tillstånd att avvika och lämna över ärendet, eftersom jag inte fått någon information av C. G. E. Fassure om sakfrågorna.

Eftersom det har funnits enighet om att göra det besvärligt för mig och väcka olika funderingar, har jag – efter samtal med herr curator och flera andra fordringsägare – konstaterat att ingen överenskommelse har nåtts med baron Voltemat. Det diskuteras också en skuld på 3 000 riksdaler, vilket förvånat mig. Tidigare sammanträden ska enligt uppgift ha utförts och granskats korrekt.

Jag kan heller inte bekräfta om baron Voltemat tänker ta med själva stadgan till Kungliga hovrätten. Om inte ni fordringsägare och övriga inblandade gjort det, riskerar ni att förlora era rättigheter i konkursen. Det är därför centralt att beslut nu fattas i ordnade former och med samförstånd, så att vi kan undvika större missförstånd och problem bland fordringsägarna.

Våra krav bör godtas, och jag har nu hemställt om att ta tillbaka och påbörja förberedelser angående vår fordran. Om tidigare krav har avslagits måste orsakerna redovisas, så att vi kan undersöka värdet och rättvisan i besluten. Jag hoppas att samtliga fordringsägare agerar rättvist och samlat, samt att de antagna besluten återspeglar en rättvis prövning av våra anspråk.

Vid omröstningen föreslås: 1) om så är rätt, att Kungliga hovrätten prövar frågan om baron Voltemats lagliga ansvar och handlande samt, 2) om någon vill invända mot detta, ska det beslutas om herr Fredericmann Voltemät och curatorn, herr direktör Fristjr, varit skyldiga att återbetala de tidigare 2 500 riksdalerna. Sådana krav ska vid behov styrkas med korrekt underlag och bevis. Fordringsägarna bör bevaka sina intressen noggrant och försäkra sig om att deras rättigheter tillvaratas.

Bakgrund

Landshövdingen fungerade som statlig representant i länet och var ofta engagerad i lokala ekonomiska och juridiska frågor. Baron Voltemat, benämnd både som riddare och adelsman, står här som huvudperson i en konkurs med betydande skulder till flera fordringsägare.

Vid tiden kunde svenska adelsmän försätta sig i konkurs om de hade för stora skulder, och processen reglerades av särskilda konkursstadgor. Fordringsägarna, det vill säga personer eller institutioner som lånat ut pengar till Voltemat, samlades gemensamt för att försöka nå överenskommelser om hur de skulle få tillbaka sina pengar och vilka åtgärder som skulle vidtas i domstol.

Protokollförda möten och utdrag användes för dokumentation och som underlag vid eventuella tvister. Stockholms Kungliga Hovrätt var den domstolsinstans som kunde pröva överklaganden och rättsliga frågor vid en konkurs. Olika namngivna personer, såsom C. G. E. Fassure och herr direktör Fristjr, verkar ha företrätt både borgenärer och konkursboet och ansvarade för kommunikationen mellan parterna.

I det politiska och ekonomiska läget spelade ett konkursförfarande stor roll då många privatpersoner riskerade stora ekonomiska förluster, samtidigt som trovärdigheten hos både myndigheter och adelsmän stod på spel. Efter omröstning och diskussioner kunde olika beslut fattas både om skuldens storlek och om fordringsägarnas möjlighet att få utdelning vid konkursens avslut.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter