Landshövding kallar fordringsägare till möte om konkurs

Vid protokollet den 25 februari 1784 hölls ett möte med landshövdingen och riddaren, baron Voltemats samlade fordringsägare.

Eftersom detta är första gången jag får möjlighet att officiellt vända mig till denna samling av fordringsägare, känner jag stor otålighet inför vilka beslut som kan fattas till vårt gemensamma bästa. Därför ber jag, med stöd av konkursstadgans 10:e paragraf, moment 6, att min fullmäktige får tillträde till ett protokollutdrag från tidigare möten. Anledningen till att mötet sköts upp med två dagar är för mig fortfarande okänd, och ifall detta gäller något annat än de frågor jag tar upp nedan, måste jag be om tillstånd att avvika och lämna över ärendet, eftersom jag inte fått någon information av C. G. E. Fassure om sakfrågorna.

Eftersom det har funnits enighet om att göra det besvärligt för mig och väcka olika funderingar, har jag – efter samtal med herr curator och flera andra fordringsägare – konstaterat att ingen överenskommelse har nåtts med baron Voltemat. Det diskuteras också en skuld på 3 000 riksdaler, vilket förvånat mig. Tidigare sammanträden ska enligt uppgift ha utförts och granskats korrekt.

Jag kan heller inte bekräfta om baron Voltemat tänker ta med själva stadgan till Kungliga hovrätten. Om inte ni fordringsägare och övriga inblandade gjort det, riskerar ni att förlora era rättigheter i konkursen. Det är därför centralt att beslut nu fattas i ordnade former och med samförstånd, så att vi kan undvika större missförstånd och problem bland fordringsägarna.

Våra krav bör godtas, och jag har nu hemställt om att ta tillbaka och påbörja förberedelser angående vår fordran. Om tidigare krav har avslagits måste orsakerna redovisas, så att vi kan undersöka värdet och rättvisan i besluten. Jag hoppas att samtliga fordringsägare agerar rättvist och samlat, samt att de antagna besluten återspeglar en rättvis prövning av våra anspråk.

Vid omröstningen föreslås: 1) om så är rätt, att Kungliga hovrätten prövar frågan om baron Voltemats lagliga ansvar och handlande samt, 2) om någon vill invända mot detta, ska det beslutas om herr Fredericmann Voltemät och curatorn, herr direktör Fristjr, varit skyldiga att återbetala de tidigare 2 500 riksdalerna. Sådana krav ska vid behov styrkas med korrekt underlag och bevis. Fordringsägarna bör bevaka sina intressen noggrant och försäkra sig om att deras rättigheter tillvaratas.

Till Protocoll et d. 25 febr. 1784. wid Landshöfdingen och Riddaren Baron Voltemats Respective Herrar Creditoreas sammankomst.

Som detta är första gången jag får tillfälle at genom Fräimältig hemställa Respective Herrar Creditoreas sammankomst, kan jag ej annat än vara stadd i otålighet om hvad beslut som til vårt gemensama bästa kunna vara tagne, hwarföre jag får anhålla, at i nödfal af Concurstadgans 10:§. mom. 6, min Fullmäktig lemnas tilträde til en Minsedel, som wid de förre Sammankomsterne förd blifwit; anledningen til min för 2 dag utstatt, är mig ede lika obekant, hwarföre i fall den skulle angå något annat, an de saker jag här nedantte anmärker, oförklarl utafsked resa jag begära måste på min Förläcr, såsom intet förstår embolmoran att göra och tala, måste lemna det deraf, då jag ej får undertättas med Yorläglias förstält för mig utav C. G. E. Fassures sakemna.

Då här en enighet funnit at i hölsta måtto göra mig besvär, och gifwa mig anländning til åtskillige fantas, då jag af Hr. Herra Curator besinnat til underfriaran be känna en af dem och flere Herrar Creditoreer, med Härilermannen Voltemat ingen omrättning an. Dessestämmas frikätta afsee da emot 3000 Rådtaar, och det är myckef aner, som jag ej kunde föreställa mig sättande, en af denna att när af Herrar Curascorer, samt under Homerensnomvälse, de förra samtomkomsterna lagligen utförda och besiktade. Jag funne ej omagt än med se öne berätta Härlleirmannen Voltememat låt original stadgan med i konkgl. HofRätten, då om ej eder och alla de Hängta lagd och concourssäda förströwina, men utböga nu in denna taf sunntla hiefska bjasli bediwils, få saame desstämrande gjord förhållande, att nogsäfören fören, bäst til i större Miss samt. Vorgrenderrere, godtas Mön, och i forsvar band nu lemmat av hem tog och påbörlundat för träfveredde av vårat lego mycen ml ulsån; da de fjesfna för ut sjäma tas te, upplag er tagt se förwals å en fråga, herr nu lögt, att for därdås i cashieraet, de, mast behébs känsa comm., för at få finna den wordi afasan, af ut desp beshnwarade berdenverar war forbringrar, ja talt och med delat Concouren, men jag hoppas, at mine operar Medbeiterocror, ståda eller denna frag at fin rätta lica. Då de behåga enk ef efterstämman 10: Att så wida så rätt utsatt hans Gö Konungshofröatman af sloga Herr Häricromann Voltemnatt med lagligt kinde, få en sådah förmodna simmnade, 2:0 At, om någon oppas geme dertil wore, så få sig ömnersaga, at hade Fridericmnann Voltemät och Höbefriherman Curator, Herr Diecteuren Fristjr, wore lästän för sluge, at för pretermerade 2500 St. At tuga core 25 förötter 3000, i tem samt för relrinteräga le bekallningen af nerka forbringras om med um prowopsition bewisia, och klär sinnu mera ohdwidliga för Lemma, då bessem des mens wiehrschwiore förshe bearar Creditereer beroginen tmota fållna födase blise fer sin briti i Maskan, men Fridericman Voltemats rätta minf, och jag far förströr ok rätta frislut, wid lemna Woftinads förslirkafig, ligger 3:o derut, at i og med det