Herr Warg är glupsk, om någon är

Herr Varg är mycket glupsk, kanske mer än någon annan. Under en enda frukost äter han lika mycket som en bonde kan leva på under hela året. Hans måltider är ofta så stora att han får problem att svälja maten.

En gång höll han till och med på att dö, eftersom han försökte äta en alldeles för stor portion. Hans hals var bred, men ändå fastnade en bit mat och han höll på att kvävas. Fru Stork såg vad som hände och förstod direkt vad som behövde göras. Hon vågade försöka hjälpa honom, även om det kunde bli riskabelt för henne.

Med sitt långa hals och näbb stack hon ner djupt i Vargens svalg och lyckades få loss den matbit som satt fast. Det var besvärligt, men till slut gick det. Vargen blev överlycklig över hjälpen och kramade nästan om sin "läkare". Hon påpekade dock att hon inte var ute efter ära, och Vargen frågade vad hon ville ha som belöning.

Fru Stork svarade att hon ville få sin lön för besväret, vilket kändes rättvist. Men Vargen sa att hon skulle vara nöjd att ha kommit ut ur hans gap levande. De stora får hjälp – lycklig den som kan få samma ynnest.

Herr Warg är glupsk, om någon är; Han i en déjeuner förtär Hvad hela året om en Bonde kunde föda, Hans måltid ofta oöf gör honom nog besvär; En gång han äfven var på vägen at sig döda Med det han tog för stor portion. Hur bred hans strupe var ei fystet funne stödligas; Det fastnar ändan quäfs — han böfs dödlig qväfsa. Fru Stork hans vända ser och dömmer af person Hvad hjelpa är som honom plägar; I kropp om än hon curen vågar, Som kunnat bli för henne dyr. I Wargens nöda gav hon då beskedligt syr Sin långa hals och näbben tränger Så djupt i strupen ner, at fystet råkas der, Som med för smärre bitar fänger, Tansalen rånlas med besvär. Af glädje utom sig så snart han hjelpen får, Wi Wargen i sin fann sin Doctorinna sluta; Den äran, säger hon, är jeg ej mom at njuta, Hon sinnewtryck wara plär; I ståttet jag min løn begär, Svarar min Herre, ej lär pruta. — Din løn, var Wargens svar, war nögd min goda wän; At ur mitt skpna hwah du ofssad kommit åter. De stora tjenas — Lycklig den Man samma ynnest sdna låter.