Kungen utser ministrar – följer folkets och parlamentets vilja

London, 20 februari. Även om den engelska konstitutionen ger kungen obegränsad rätt att själv utse sina ministrar, har hans majestät ändå aldrig påstått att han fritt kan välja ministrar och utse en regering utan stöd från parlamentet eller folkets förtroende. Det skulle kunna ske i en absolut monarki, men inte i en konstitutionell sådan.

Frankrikes kung Ludvig XIII valde en gång en minister enbart för sin förmåga att underhålla kungen med sällsynta fåglar och annat nöje. Senare inträffade, när en baronessa föreslog honom en betjänt som hade nära kontakt med herren på Partenmot (Reds. anm.: osäkert namn), att denne betjänt, som blivit otålig, tog en tugga av maträtten och därefter begick självmord, vilket fick konsekvenser för staten.

London, den 20 Febr. Ehuru Engelska Constitutionen gifver Konungen en obegränsad rättighet, att sjelf nämna sina Ministrar, är det dock hans Maj:t för ingen del tillskrifvit, att vid detta utnämnande försvara efter godtycke, och ursätta en administration, som icke är Parliamentets eller folkets förtroende. I en enkel Monarchie låter sådant sig göra, men i en blandad ingalunda. Franske Konungen Ludvic XIII tog en Minister, som hade hela fahong efter at hålt uppnumera rara foglar, och på annat sätt roa honom. Men då någon baronesse verldshuse köpeslog honom, ett betjent av en nära communication på Herren af Partenmot. Sedermera hände det sig, at denna, som af otålighet tog en tymelse af det tablan, hängde sig grundelse, och nohten af Statens genom.