Avund eller girighet gör inte det jag redan har mindre värdefullt – varför begär man ändå alltid mer? Girighet verkar styra alla våra handlingar; den står i motsats till filosofi och är till skada för oss själva. Ska jag aldrig få se din goda vilja helt och hållet, så att jag kan försöka återvända till dig? Om jag vore lika fri som de nederländska judarna, så skulle orubbliga möjligheter stå öppna för mig på samma sätt.
Hälsosamma och nyttiga behandlingar verkar komma tillbaka i stor omfattning, men riskerar att gå förlorade på grund av lättsinnighet och ouppmärksamhet. Landets ansvariga riskerar att förlora sina värdefulla gåvor på grund av detta.
Den person som allra minst önskar mitt bästa, skulle vara den som låter mitt hjärta komma till ro under denna tvekan. Lyckan är ett nyckfullt nöje; jag befinner mig mitt på farliga vägar. Om den sista tillfredsställelsen ändå är vila, återstår endast att möta min första fara. Om jag kämpar med de största svårigheterna på det enda stället där jag kan, så blir det ändå till sist ett minne av det som gått förlorat. Runt omkring hör jag oroliga röster och ser på den situation jag befinner mig i, men borde ändå inte sluta hoppas.