London den 13 februari: Politiska bedömare har under sju veckor hävdat att den nya ministerns framtid antingen ska avgöras genom en granskning av utrikesärenden eller genom en utredning av inrikes frågor. Det tros att de nuvarande rikets ledamöter kommer försvara och rättfärdiga alla misstag så länge det gynnar deras eget intresse.
Kungen förblir fast i sin hållning, och enligt konstitutionen är det hans och de offentliga angelägenheternas uppgift att hantera ministerfrågor. Därför kan ministrarna agera så som de själva vill.
Det har överlämnats framställningar från nationen till kungen genom deras representanter. Kungen, liksom hans far, farbror, brorson och andra släktingar till det förra ministeriet, är förbundna med varandra genom gemensamma intressen.
Det finns ingen verklig frihet, utan det råder begränsande och förtryckande band. De närvarande oppositionsledarna försöker istället bli så goda vänner som möjligt med makthavarna, samtidigt som många arbetar hårt för att undvika att deras ställning eller sakens betydelse minskar. De vill helst inte avslöja de korrupta och destruktiva konsekvenser som döljer sig under ytan.
Hittills har det mesta endast sagts och skrivits utan verkliga åtgärder, och det har funnits stora motsättningar och långvariga väntetider mellan besluten. De flesta makthavare har nu inflytande över viktiga poster och har hittills bara uttalat sig inför den 30:e i månaden (Reds. anm.: datum ej närmare angivet).
Det råder väsentliga hinder för förändring, även om mycket ytligt diskuteras. Samtidigt talar man om allvar och ansvar, men det råder ändå stor oenighet och oreda i förvaltningen och förhandlingarna. Vi upplever nu en hårdhet och brist på barmhärtighet i styret, och de som nämns i rapporterna verkar många gånger sakna möjlighet att påverka.