Stora sillfångster men svårigheter för vissa fiskare

Jag har läst en annons från Göteborg i årets första nummer av Posten, där det meddelas att sillen, som vanligt har kommit sent, nu till sist har anlänt till vår fiskeplats. Man säger att det knappt setts så stora fångster sedan sillen först började komma till de svenska kusterna. Ett tydligt bevis på detta ska vara att sillen inte längre håller sig undan Långrumsområdet, och att den nu dagligen fångas både ute till havs och nära Långrums.

Vi får hoppas att det stämmer. Då skulle de ansvariga gärna kunna tala om ersättning, men då måste det också finnas pålitliga bevis, så att priset kan regleras där efter, enligt de vanliga villkoren med den mängd som brukar bestämmas från nummer 16 till nummer 8 och 5 1/2 tunna. Man kan bara vara säker när man ser det själv, och jag skulle inte säga något annat än vad jag personligen sett, för det händer mycket under hela säsongen. Jag har ändå fått veta att flera fiskare tvingats överge sitt arbete helt utan fiskelycka, och för att inte överdriva berättar jag här vad fiskaren Per Jansson och flera andra har intygat. Detta bekräftar att minskad fångst i vissa delar av området först började märkas där, men det har ofta varit oklart och svårt att förklara. (Reds. anm.: Vissa ord och uttryck är osäkra i tolkningen.)

Jag har sett en Annonce från Götheborg uti Posten N:o 1 för detta år, at Sillen, sedvan sent, föräld kommit i denna wårtschall, at man knapt sett större mängd fångas, sedan Sillen började besöka Sweenska stränderne, och det deraf det eybeligaste bevis, skal kunna hämnas deraf, at Långrumsjdet icke förlägger Sillen, som dageligen blivit sändad både midt Sjönner och nära dredwids Långrums.

Gud gifwe det förra wore sanning, så skulle gerna wederbörande få wiska om substitution, men då på sanningen bestyrkta ledningar måste sträckas åstad, på det at priset måste införasier i tillförskriften, det som föllt plägar taga förbehåll af s.g. mängden på 216. saluf från N: 16 till N 8 och 5 1/2 tunnan. Wi man åter af sckerhet handsign om hand, det deraf jag icke sade något i annat fall, om hwad som i hela färgakaren händer, dar jag de med besinmed erfarit, at flere Stilleomar måst överreka sitt ifmiste ymeriskt utan skagst, och på det denna sanning icke måste kunna beskrifwas, viöd jag af sådane beskiftaren Per Jansson med mänga flere, od hwilket nog bestarfer sistius förminkningar på stafande temescal först attväic = råmer, anomay ofiten of og paxton.