„Det är et brott at låter hämma

Det är fel att hålla tillbaka tårarna när något är djupt sorgligt, och lika fel att dölja sina känslor när något väcker oss till tårar av medkänsla.

Herakleitos sägs alltid ha gråtit, medan Demokritos alltid skrattade. Grekland har både beundrat och värderat dessa motsatta filosofer, även om vissa betraktat dem som märkliga.

Jag tar upp detta ämne, och jag tycker det verkar barnsligt att alltid visa samma känslor i alla situationer. Men att ibland vara som Herakleitos, ibland som Demokritos – att sörja när mänskligheten lider och glädjas eller roa sig vid andra tillfällen – det stämmer överens med människans natur.

Vi skulle lida för mycket om vi inte kunde blanda glädje med våra bekymmer och om vi inte kunde lindra vår smärta med nöjen. Det borde vara tillåtet att njuta av glädje så länge det sker med värdighet och i rätt sammanhang. Vi följer våra naturliga känslor.

„Det är et brott at låter hämma, När sig få mycket löjligt ter; Det är ock brott at ögat dämma, När mänsklighet om tårar ber." Heracltus säges altid hafva gråtit, och Democritus däremot alltid skrattat. Gräkeland berömde och fre­ dömer dessa jämna Philosophcr, hwilka lifwäl af en es­ tertì anses såsom därar. Jag gör det ämnen, och jag tycker huru barndomt der skulle förekomnia, at bestän­ digt yttra samma käns{or wid alla förhåll. Men at ibland vara Heraclitus, ibland Deniocritus, at um­ na när mänskligheten lider, och vid andra tilfällen del- taga i nöjen och tidsfördrif, det är enigt med männi­ skans natur. Wi skulle för mycket lida, om icke glädie wore blandad med der sorger som ofta grova, om nöjen icke kunde lindia wåra qval, och om det ick wore till- tet at njuta dem, då de med anständighet kunna utbri­ das och nottjas. Man lyder Naturens ämna kanslor.