Till min bästa vän i Stockholm, från Essih-Örten.
Käre bror!
I ditt senaste brev hänvisade du, jag vet inte med vilken avsikt, till ett visst rykte i Essih, som folk så fint kallar, och du ville sätta värde på det som andra föraktar. Min bror, nu är beslutet fattat och livet står på spel. Hur situationen är, sägs det att det finns något onaturligt i kroppen, men livet håller sig fortfarande kvar. Jag vet att Ragna har befunnit sig i ett svårt läge, även om skadan har hållits dold. Det finns hopp om förbättring, och under de senaste två veckorna har det ändå gått att stå ut, och ingen har klagat över sin sak till Gud.
Ditt hjärta talar ärligt, och du planerar att göra ett besök. Ta själv hand om dig och var beredd på vad som än händer, vare sig det går illa eller väl. Om du har några tankar att dela och ingen levande själ hindrar dig från att berätta, låt mig få veta; vi får räkna varje stund som viktig. Dölj inte om något är nära att hända för viktiga sakens skull. Vår förlust är stor, men Herren känner vårt hjärta – man kan inte behärska hans vägar. Sången är värd att studera, om din sådd bär frukt, och en äkta glädje är något att träffa på. Nu, min son, Anggada och de stora lägrena.
Bli inte modstulen om unga blir bestraffade hårt, låt det inte gå ut över dig om någon blir orättvist behandlad eller tårarna kommer vid gudstjänsten – visa istället förståelse och hopp på goda tider.
Dina vuxna grisar är välmående och hjälten unnar sig fortfarande utgifter; men varför fördelades inte kraften rättvist, från sak till sak, och varför skyndar vi oss med styrkan och hundarnas fall, medan vi dricker kungslöp? Trohet finns i hjärtat och hans handlingar är tydliga, både i klädsel och bland bröder. Kanske lär du dig också denna broderskapets konst.
Låt inte bekymren drabba dig, även om svårigheter och hårt arbete tynger. De vanliga sysslorna fortsätter och folk bär sina kläder som vanligt; hostningarna ger sig till känna, så vi får se om du är där snart. Två är ledarna nu.
Det finns en viss oro bland mina tankar om hur saker utvecklar sig, men pojken Karla har nu börjat arbeta, och Guds lag gäller också i vardagen, även om allt inte går som önskat. Var klok och samlad, känn tröst för det öde som kan drabba, så står du stark bland dem du möter.
En olycka har drabbat någon vid björken. Skynda dig att bistå, om något olämpligt händer. Fienderna närmar sig, så var vaksam och redo, särskilt vid granarna och i områdena där fara finns.
Du vet vem saken gäller och har förstått andemeningen.
Säg också att de friheter man söker, och det utbyte man har i händer och kraft, hjälper många; men vissa bär ändå på farliga gåvor i mörkret.
Din ädla sporre, gammal som den är, har aldrig trott på lycka utan hårt arbete. Håll ut, även om resan är lång. Håll huvudet kallt, även när känslorna svallar, och bry dig inte om förklaringar från dem som aldrig förstår.
Pengarna är säkra, viljan är stark och framgången kommer snart.
Ha tålamod – använd gärna Spirils salva och skriv till Loweheg om du kan; kanske blir din bästa stad snart räddad. Där kan du också uträtta lyckans ärenden, om du har hjälp av din mor.
Ge långa svar och minns vad du lärt dig. Säg till de övriga polarna att hålla sig vid gott mod. Vem som bestämmer och lämnar är oklart; jag vill följa min väg och tänker inte dröja kvar bland hinder. Minst av allt vill jag att någon ska hindras från friheten som önskas!
Vänligen,
P.S. Jag vågar inte lova att prisa dem som inte har ett hjärta för saken eller som viker undan för rädsla. Även om man måste vara med vid svåra tider, måste man pröva sin oro och minnas de förändringar livet för med sig. Men om jag kunde, skulle jag aldrig skryta över att jag är bättre än någon annan.