Banatet den 19 september. I Adrianopel härjar pesten nu med full kraft. Därför fördubblar gränsvakterna sin vaksamhet för att hindra all kontakt med turkarna – inte ens fiskare tillåts på floden Sava.
Turkarna i Belgrad som äger jordegendomar säljer dem ständigt för mindre än halva värdet, bara för att få kontanter. Den som tidigare kunde skaffa fram 50 pungar (Reds. anm.: osmansk penningenhet, en 'pung' motsvarade en större summa piaster) är nu inte i stånd att skaffa fram fyra om det krävs.
Bannat d. 19 Sept. I Adrianopel graßerar Pesten nu med all sin kraft, hwarföre och gräntsewakterna fördubbla all sin upmärksamhet at hindra all gemenskap med Turkarne, så at icke ens Fiskar tålas på Sau-strömmen. Turkarne i Belgrad som hafwa Lands-egendomar sälja dem immerfort til mindre än halfwa wärdet, blott för at få Contanter; så at den af dem som förut kunnat skaffa 50 Pungar, är nu icke i stånd at skaffa 4 om det fordras.
Adrianopel (nuvarande Edirne i Turkiet) var en av Osmanska rikets största städer och drabbades återkommande av pestutbrott. Pesten var vid denna tid i stort sett utrotad i Västeuropa men fortsatte att härja i Osmanska riket, vilket gjorde gränsen mellan Habsburgska monarkin och det osmanska området till en permanent sanitär frontlinje.
Banatet var ett habsburgskt gränsområde i nuvarande Rumänien och Serbien. Österrike upprätthöll där en så kallad pestkordong med karantänstationer och gränsvakter som skulle hindra smittan från att spridas norrut – därav förbudet mot kontakt även för fiskare på floden Sava, som utgjorde gräns mot osmanskt område.
Att turkiska godsägare i Belgrad sålde sin mark till underpris tolkades i samtiden som ett tecken på oro och ekonomisk kris i det osmanska gränslandet, möjligen i väntan på krig eller epidemi.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
‹ Fler gamla nyheter