Kärleksdikt om Athis trogna men dolda kärlek

När Athis var Celindes slav, sjöng och skrev han sig beredvillig, men förgäves visade han sig trogen – hon gav sin hand åt en annan.

Nu när Camilla fyller år, tolkar han på nytt sin kärlek, och guld pryder åter hans verser, som hon i hemlighet får med posten.

I purpurns färg och blommans prakt beskriver han sin gudinnas bild; hon blir dyrkad, dyrkad, dyrkad, och han har sagt tusen vackra saker.

Lär dig, Corydon, när du blir kär, att alltid ömt förklara din eld, och ska ditt namn förbli hemligt, så nämn blott hjärtat som du bär.

När Athis war Celindes slaf, Han sång och skref sig redebogen, Men fåfängt wiste han sig trogen Hon handen åt en annan gaf.

Nu när Camilla fyller år, Å nyo han sin kårlek tyder, Och guld igen hans versar pryder, Hon dem med Posten hemligt får.

I Purpurns färg och blommans pragt, Han sin Gudinnas bild beskrifwer, Hon dyrkad, dyrkad, dyrkad blifwer, Han tusend sköna saker sagt.

Lär Corydon när du blir kär, Din eld at städse ömt förklara, Och skal dit namn förtegadt wara; Så nämn blott hjertat som du bär.