Kung Johans privilegiebrev för adeln avslutas

Adelns privilegier och frihetsbrev, utfärdat av den högborne herren och fursten, konung Johan, i Uppsala den 8 juli 1569. Avslutande del, se nummer 37, sidan 294.

Om en adelsman anklagas för att ha förbrutit sig mot Oss, eller på annat sätt vara skyldig i ett mål som rör heder, ära, liv eller leverne, ska han inte dömas av någon av lägre rang än adelsmän. Tolv eller fjorton opartiska adelsmän ska utses, vilka med sin ed – i enlighet med vad en domared kräver – ska lova och svära att inte döma annat än det som är rätt och rättvist. Ingen adelsman ska heller sättas i fängelse eller i sådana utrymmen där grova brottslingar brukar spärras in, förrän han är lagligen överbevisad. Medan saken utreds ska han i stället under bevakning hållas antingen på Våra slott och gårdar, i städerna eller i sitt härbärge, eller ställas mot borgen, beroende på hur allvarligt målet är. Under tiden ska han på egen bekostnad förses med mat och dryck efter eget önskemål och egen förmåga.

Om någon av adeln vill pröva sin lycka utanför riket, eller tjäna furstar eller andra ständer inom riket, ska detta stå honom fritt – dock under förutsättning att han inte låter sig användas mot Oss eller tjänar dem som är Våra och rikets fiender. Alla adelsmän som uppnått laga ålder ska i orostider hålla Oss och Sveriges krona sin fulla rustning, såsom de är skyldiga att göra utifrån sina arvegods. Ingen adelsman får heller i orostider lämna landet utan Vårt lov och tillstånd.

Adelns tjänare, som är bundna till dem genom börd och ed, får inte lämna sina husbönder för att gå i någon annans tjänst, och ska inte heller skyddas eller försvaras av andra, om de inte har tillstånd och pass från den de tjänat – i synnerhet i orostider, och förutsatt att var och en har fått den lön och betalning som utlovats. Ingen får dock i fredstid tvingas av någon adelsman att tjäna längre än han själv vill eller utöver den avtalade tiden.

Vi vill också nådigt medge att de goda herrarna i Vårt rikes råd, liksom andra adelsmän som dagligen tjänstgör vid Vårt hov eller på andra platser i Vår och rikets tjänst, får ett nödvändigt underhåll utan krav på rusttjänst, i den omfattning Vi finner lämplig och efter vad Vi bedömer att var och en kan prestera.

Vi har även välvilligt medgett att Sveriges adel för sina egna behov får handla och köpslå med främmande och utländska köpmän, dock utan att Våra städers privilegier på något sätt kränks. Likaså får de skeppa ut de varor som de årligen uppbär från sina egna arvegods och förläningar, liksom allt trävirke och annat som de kan få fram från sina egna skogar. Härmed förbjuds dock landsköp (Reds. anm.: handel på landsbygden utanför städerna), som kan skada och fördärva Våra köpstäder. Det föreskrivna ska förstås så, att Vi inte bara har beviljat dessa friheter åt dem som är födda in i adelsståndet, utan även åt alla dem som nu eller tidigare – av Oss eller Våra efterkommande – har förtjänat sådana adliga friheter genom krigstjänst av gunst och välvilja, eller genom trogen tjänst och dygd, eller som i framtiden kan förtjäna dem, vilka de än må vara, så att de och deras arvingar ska åtnjuta och behålla samma privilegier som rätta adelsmän.

Till ytterligare visshet om att Vi vill hålla allt det ovannämnda fast och orubbligt vid makt, låter Vi trycka Vårt kungliga sigill här nedanför, undertecknat med egen hand. Givet på Vårt kungliga slott i Uppsala den 8 juli år 1569.

Adelens Privilegier och Frihets-Bref, af Högborne Herre och Furste, Konung JOHAN, gifwit i Upsala den 8. Julii 1569. Slutet. se N:o 37. sid. 294.

Hwar och någor Adelsman blifwer angifwen, att han hafwer försedt sigh emot Oß, eller eljest wore skyldig till någon sak, som kunde gålla på heder, åhro, eller lijf och lefwerne, tå skall han icke blifwa dömd af ringare än uthaf Adelsmän. Doch skall förordnas Tålf eller fiorton af Adelen, som opartijske äro, the ther medh sin eedh, efter som Domare eedh ägnar och bör wara, skola låfwa och swärja, att the icke icke annat skola döma, än thet rätt och rättwijst är. Icke skall heller någon Adelsman blifwa införd i något fängelse, eller sådane rum, som

som andre grofwe mißgjerningsmån plågar insättjas, förr än han är lagligen öfwerwunnen, utan skall imedlertid saken blifwer ransakat, med wacht blifwa inmaant anten på Wåre Slott och Gårdar, eller i Städerne, eller i sitt herberge, eller och ställes i borgen, efter som saken är hög och wichtig till, och imedlertid medh maat och döl på sin egen omkostnad underhållen, som honom lyster och hans förmågo wara kan.

Hwar och någor af Adelen hade lust att försökja sigh utom Rijket, eller och eljest tjena Furstar eller andra Ständer här innan Rijket, så skall them sådant fritt wara efterlåtit, doch så, att the icke låta bruka sigh emot Oß, eller tjena dem som äro Wåre och Rijksens fiender. Så skola ock the så wäl som andre Adelsmän, så många som till Laga ålder kombne äro, uthi ofredliga tider hålla Oß och Sweriges Crono theras fulla Rustniugh, såsom them bör göra af theras Arfwegodz. Icke skall heller någon Adelsman i ofredliga tider begifwa sigh af Landet utan Wårt lääf och tillsäijelse.

Skola och icke Adelens Tjenare, som them bördige och sworne åre, begifwa sigh ifrån theras Husbönder uthi någon annars tjenst, eij heller hos andre blifwa fredade och förswarade, medh mindre de hafwa förloff och Paßebordh med sigh af then the tjent hafwa, synnerligh uthi ofredliga tider, och så frampt hwar hafwer bekommit sin lödn och besoldning, som honom hafwer warit tillsagd, doch så att icke heller någon uti fredliga tider måtte utaf någon Adelsman blifwa twingat till att tjena längre än han hafwer lust till och öfwer theras bestämda tijdh.

Wij wele och nådigst efterlåta, att de gode Her-

Herrar uthi Wårt Rijkes Rådh, så och andre af Adelen, som dageligen blifwa brukade uti Wårt Hoff, eller på andre ståder uti Wår och Rijksens tjenst, måge bekomma ett nödtorftigt underhåld utan Rusttjenst, så mycket som Oß synes och efter som Wij förnimme han kan göra tjenst före.

Wij hafwe och gunsteligen efterlåtit att Sweriges Adel må till theras egen nödtorft handla och köpslaga med främmande och utländske köpmän, doch Wåre Städers privilegier aldeles oförkränkte. Sammaledes att the måge utskjeppa the wahrur, som the hafwa uti årlig upbörd af theras egne Arfwegodz och förläningar; Theßlijkes alt träwircke och annat, som the af theras egne skogar kunna till wåga komma. Doch skall härmedh wara förbudit Landsköp, som Wåre Köpstäder förrår, till förfång och fördärf wara kan. Och skall föreskrefne så wara förstått, att Wij icke allenast sådane frijheter hafwa efterlåtit them som af Adelsstånd födde äro, utan och alle them, som nu och i förledne tijder, så af Oß, som Wåre Efterkommande sådane Adelige frijheter, i krigssaker af gunst och benägenhet, eller elljest medh theras trogna tjenst och dygd förtjent hafwa, eller och framdeles kunna förtjena, ehoo the helst wara kunna, så att the och theras Arfwingar skola och samme privilegier såsom rätte Adelsmän njuta och behålla.

Och theß till yttermera wißo, att Wij alt detta förenembde aldeles fast och oryggeligh willja widh macht hålla, låte Wij witterligen tryckja Wårt Konungsliga Secret här nedanföre, och medh egen hand underskrifwit. Gifwit på Wårt Konungsliga Slott Upsala den 8 Julii A:o 1569.