Engelska kapare avvisade vid Milos, ryskt skepp oroar sultanen

Konstantinopel den 17 juni. Man hade trott att de engelska kaparna skulle ha tystnat av skam, sedan det misslyckats för dem att skada den franska handelsflotta som samlats vid Milos – något som den franska fregatten på plats förhindrade. Men de har inför allmänheten försökt ge sina nedriga avsikter en annan färg, med påståendet att det var av brist på proviant som de ville löpa in i hamnen, och att fransmännen, genom det hinder de lade i vägen, därmed skulle ha brutit mot den allmänna neutralitetens frihet.

Fransmännen har dock bevisat motsatsen, vilket även bekräftats av engelsmännen själva: trots att de förlorade mycket i drabbningen kunde de ändå segla till Naxos och där skaffa den proviant de behövde.

Ett ryskt skepp, kommande från Taganrog, löpte in i kanalen här och fällde ankar mitt emot det ryska sändebudets sommarhus, samt avfyrade under rysk örlogsflagg sina kanoner, som var 16 till antalet. Ombord fanns redan den vanliga vakten, men också en besättning på 50 man, dels soldater, dels matroser. Det ryska sändebudet kom genast ombord, varvid kanonerna åter avfyrades. Samma hedersbetygelser fick även det wienska hovets internuntius (Reds. anm.: Österrikes diplomatiske representant hos sultanen), som kom ombord på eftermiddagen.

Över detta blev storsultanen mycket oroad, eftersom han själv hade ett sommarhus alldeles i grannskapet, och han lät därför noggrant efterfråga vad allt detta larm skulle betyda. Mycket talades om saken, med och utan grund. Det skrevs till den franske ambassadören i frågan, och genom honom blev skeppet – som var ett av dem som tagits från turkarna i det senaste kriget – lossat inom två dagar och fört till behörig plats. Lasten var järn.

Constantinopel d. 17 Junii. Man hade trodt at Engelske Kapare skulle tystnat med sin skam, då det mißlyckats dem at skada den i Milo samlade Franska Handels-Flottan, hwilket den Franske derwarande Fregatten hindrade. Men de hafwa hos det allmänna sökt sätta annan färg på sina nedriga upsåt, med föregifwande at det war af brist på förfriskning som de wille inlöpa, och at söka det så exsatt, och at de Franske således med det i wägen lagda hindret skulle brutet mot allmänna Neutralitets friheten. Men de Franske hafwa bewisat motsatsen, som äfwen af de Engelske är bekräftadt dermed, at ehuru de förlorat mycket i träffningen hafwa de dock kunnat gå til Naxos och der söka förfriskningen som de tarfwade. Et Ryskt, från Tagenrock, kommande Skepp inlopp i Canalen här, och fälde ankare gent emot Ryska Sändebudets Sommarhus, samt under Ryskt Krigsskepps Flagg loßade sina Canoner, hwilka woro 16 til antalet. Det hade dock redan inne den wanliga Wakten, men ock en besättning af 50 man, dels Soldater, dels Matroser. Ryska Sändebudet kom ofördröjeligen om bord, då äfwen Canonerne loßades. Lika ärebetygelser undfick äfwen Wienska Hofwets Internuntius, som om eftermiddagen kom der ombord. Häröfwer blef Stor-Sultanen ganska oroad, efter han just der uti granskapet äf-

äfwen hade et Sommarhus, och låt derföre på det sorgfälligaste efterfråga, hwad detta larmet hade at betyda. Mycket taltes härom, med och utan grund. Det skrefs til Franske Ambaßadeuren i denna saken, och genom honom blef Skeppet, som war et af de i sista kriget från Turkarne tagne, utlastad inom 2 dagar, och fördt på behörigt ställe. Lasten war Jern.