Tidningssida ur HWAD NYTT?, 1780-07-25
HWAD NYTT? • 1780-07-25

Albanskt uppror: 20 000 man in i Morea

1780Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Turkiska gränsen den 20 juni. De oroliga albanerna uppges nu åter ha gått över gränsen in i Morea, 20 000 man starka. Detta nya uppror från denna folkrika nation ska ha orsakats av turkarnas hårda framfart under det senaste upproret, då de tillät att allt möjligt skedde mot de kristna och själva mer än ofta kränkte dem.

Albanerna är till största delen anhängare av den romersk-katolska religionen och mycket ivriga i allt som rör kyrkans rätt. Allra minst kan de tåla att deras kvinnor misshandlas av muslimerna eller bemöts på något kränkande sätt.

Storvesiren vet fortfarande hur han ständigt ska behålla sultanens gunst och därigenom både störta sina fiender och upphöja sina anhängare. Exempel på detta finns i Portens överstallmästare och överkammarherre, vilka båda, eftersom de ansågs farliga för honom, har skilts från sina ämbeten och från hovet, och andra har antagits i deras ställe.

Bakgrund

Morea är det äldre namnet på Peloponnesos, den stora halvön i södra Grekland, som under lång tid stod under det osmanska rikets kontroll. Regionen var upprepade gånger skådeplats för uppror mot det osmanska styret, ofta med stöd av eller inblandning från grannfolk som albanerna.

Albanerna spelade en komplex roll i det osmanska riket: många tjänade som legosoldater i sultanens arméer, medan andra grupper, särskilt katolska klaner i norr, gjorde motstånd mot det muslimska styret. Spänningar mellan kristna undersåtar och de muslimska makthavarna var en återkommande konfliktkälla, och övergrepp mot den kristna befolkningen kunde utlösa väpnade resningar.

Storvesiren var sultanens främste minister och den mäktigaste ämbetsmannen vid Höga porten, som det osmanska rikets regering kallades i Europa. Maktkampen vid hovet i Konstantinopel var ofta hänsynslös, och en storvesirs förmåga att behålla sultanens gunst avgjorde både hans egen och hans rivalers öden – avsättningar av höga hovämbetsmän, som de här nämnda, hörde till maktspelets vardag.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter