Falsk skräddarlärling lurade till sig dyrbar sidenklänning

Den dristige tjuven

En illa uppfostrad yngling hade bland andra odygder fått begär att stjäla, men han saknade modet att göra det. Därför blev han ofta utskrattad av sitt dåliga sällskap, som menade att han inte hade något kurage. Till slut övertalade de honom, och han beslöt att gå in i första bästa hus han träffade på och ta med sig vad han fann.

Han gick därför in i staden mitt på ljusa dagen och kom till ett förmöget hus. Dörrarna var olåsta, så han steg djärvt och oförskräckt in. Eftersom han inte såg någon människa tittade han i alla vinklar och vrår, tills han till slut fick syn på en vacker sidenklänning för damer som hängde i ett klädskåp. Han grep den och skulle gå sin väg, men i förstugudörren mötte han husets herre, som genast såg klänningen och frågade vart han skulle med den.

Tjuven var snabb att svara: "Jag arbetar hos en skräddare, och min mästare skickade hit mig efter den här klänningen, för den ska ändras något." "Jaså", sade herren, "hälsa din mästare att han gör bra arbete", och gick in i huset. Tjuven kom undan och sprang sina krokvägar, så att man på ett ögonblick förlorade honom ur sikte.

En stund senare befallde frun att pigan skulle ta fram några gångkläder och sidenklänningen ur skåpet. När pigan skulle hämta det frun begärt fann hon inte klänningen. Hon blev illa till mods och berättade för sin matmor att sidenklänningen inte fanns i skåpet. Frun började söka noga överallt, men fann ändå inte sin klänning.

Under tiden kom herren gående från sin kammare, och när han såg deras sökande frågade han: "Vad letar ni efter?" Frun svarade: "Min klänning har kommit bort och jag kan inte hitta den." "Har ni redan glömt", sade han, "att skräddaren låtit hämta den?" Detta kom som en överraskning för frun, som genast anade ett bedrägeri. Hon skickade omedelbart bud till alla skräddare i staden och frågade om någon av dem hade låtit hämta hennes klänning, men ingen kunde ge någon upplysning.

Mot sådana gudlösa sällar kan man aldrig vakta lås och nycklar nog väl.

Den dristige Tjufwen.

En illa upfostrad yngling, hade ibland andra odygder fått begär, at wilja gärna stjäla; men war intet nog behjertader dertil, hwarföre han af sitt onda sällskap blef som oftast utskrattad, at han intet hade courage. Ändteligen intalte de honom, at han beslöt, det han skulle gå in i första hus han träffade och hwad han fann, skulle han taga bort. Gick fördenskull in i staden midt på ljusa dagen, och träffade på et förmögit hus, fant dörrarne wara olåste, steg så dristigt och oförskräckt derin, och som han intet blef warse någon menniska, tittade han i alla winklar och wrår, fick änteligen se en skön Fruentimmers Silkes-klädning hängande i et klädskåp, hwilken han grep til, och skulle gå sin wäg dermed; men när han kom i förstugu-dörren, mötte han Herren i huset; hwilken strax såg klädningen, och frågade hwart hän han wille med den samma? Tjufwen war strax färdig at swara: Jag är hos en skräddare, och min mästare skickade mig hit efter denna klädning; ty han skal något ändras. Ja så, sade Herren; säg din mästare at han gjör duktigt arbete, och gick in i huset. Tjufwen kom undan, och lopp så sina krokwägar, at man honom i ögnablicket förlorade. En stund derefter befalte Frun at pigan skulle taga fram utur skåpet något gångkläder och sidenklädningen, och som hon wille hämta det Fruen begärt, fant hon intet klädningen. Pigan blef illa tilfreds, gaf Matmodren tilkänna, at Sidenklädningen war intet i skåpet. Fruen begynte på det nogaste at söka öfwer alt; men fann dock intet sin klädning igen. Emedlertid kom Herren ifrån sin kammare gåendes, och då han såg deras sökande, sade han: hwad söken j efter? Frun swarade: Min klädning har kommit utur wägen och jag kan intet få rätt på hwar den är. Har J redan glömt (sade han) at skräddaren låtit hämta henne? Detta kom Fruen främmande före,

före, och märkte strax något bedrägerie. Hon skickade genast til alla skräddare i staden, med efterfrågan, om någondera af dem låtit afhämta hennes klädning; men ingen wiste gifwa derom någon uplysning. — För sådane gudlösa sällar, aktar man aldrig lås och nycklar för wäl.