Lord Gordon gripen efter omfattande upplopp i London

London den 13 juni.

Den 6 och 7 i denna månad var det så fruktansvärda dagar som man inte sett på 100 år. Pöbeln samlades den 6 på St. George's Fields och även vid parlamentet, vars ledamöter återigen behandlades på värsta sätt, bland andra herr Burke, känd som den som bidragit till katolikernas fördelar genom den kända billen som utfärdats. Lord Sandwichs vagn slogs i bitar, och han själv skadades i ansiktet av fönsterglaset. Båda kamrarna måste skiljas åt utan att ha kunnat företa sig något, förutom att underhuset utnämnde en kommission som skulle utreda orsaken till oroligheterna.

Klockan 7 på kvällen samma dag begav sig upprorsmakarna till fängelset Newgate, där de krävde att deras arresterade kamrater skulle släppas fria. När detta avslogs satte de eld på det närliggande huset, och när lågorna steg upp över fängelset tvingades den som hade ansvaret för fångarna att öppna portarna. Alla intagna, till ett antal av 300, kom då undan, däribland även sådana som dagen därpå skulle avrättas. Samma kväll plundrades också fredsdomaren Fieldings hus, och alla fångar släpptes ut från tukthuset i Clerkenwell och från Fleet Prison. På många privata hus utövades likaså mycket våld, och Lord Norths hus räddades med möda.

Följande dag samlades pöbeln på Bloomsbury Square. Greve Mansfields hus plundrades fullständigt. De dyrbara möblerna, målningarna, det praktfulla biblioteket och de värdefulla manuskripten bars ut på gatan och brändes upp. En soldatstyrka öppnade visserligen eld, dödade och sårade flera av pöbeln, men förmådde ändå inte tygla den. Huset revs och brändes slutligen ned. Lord Mansfield själv, med sin fru, vars skada uppskattas till minst 30 000 pund sterling, kom lyckligt undan några minuter innan pöbeln anlände.

Klockan 7 på kvällen antändes fängelserna King's Bench och Fleet. Denna natts fasor går inte att beskriva. Man kunde räkna 14 olika platser i staden som brann, och under tiden hördes ett ständigt skjutande från soldaterna.

Den 8 gick en stor hop av pöbeln, varav många var beväpnade med skjutvapen, för att angripa banken. På Poultry Street hejdades de dock av gardet till häst och fot, och här utspelades en blodig strid. Gardet till häst tvingades vika, tills fotgardet slutligen genom en ständigt fortsatt eld fick övertaget och skingrade rebellerna. Åtta av dem stupade på platsen, och många sårades.

Nu började alla välmenande medborgare öppna ögonen och sätta sig emot den vildsinta pöbelns raseri. Samma dag anlände också fyra regementen lantmilis och flera dragonregementen till staden. Men det som särskilt bidrog till att återställa den allmänna lugnet var en allmän god vilja hos stadens invånare. Med allas bifall kungjordes att ingen skulle bära blå kokard. Hela borgerskapet och alla frivilliga kompanier marscherade upp beväpnade och patrullerade genom alla gator. Detta pågår fortfarande, och den allmänna säkerheten är någorlunda återställd.

Den 9 på förmiddagen hölls en lång överläggning hos Lord Stormont, och vid ettiden begav sig lorderna till St. James, där kungen klockan 2 öppnade ett kabinettsråd för att besluta om de bästa medlen för att gripa upprorsledarna. Med anledning av detta tecknades order om att allra först arrestera Lord Gordon. Två kungliga stadsbud avskickades i detta ärende. De begav sig till lordens hus på Welbeck Street och förkunnade orsaken till sin ankomst, varpå han inte svarade något mer än: "Om ni är förvissade om att jag är den som ni ska gripa, så är jag beredd att gå med er."

En hyrvagn stod i beredskap, och även i närheten fanns ett detachement ryttare, varmed lorden klockan 6 på kvällen fördes till högvakten. Alla grannar samlades runt vagnen och uttalade sig mot lorden med de hårdaste ord, som upphovsman till all oro. Därefter fick denne statsfånge genomgå ett långt förhör av lordpresidenten, lorderna North och Amherst, statssekreteraren och flera ledamöter av det kungliga rådet, varpå han klockan halv 10 fördes till Towern. Aldrig har någon statsfånge förts till fängelset med starkare eskort än denne lord. Han anlände dit klockan 10, tycktes vara vid gott humör och förvarades i ett rum tillhörande guvernören över denna fästning. Pöbeln, som under allt detta följde med, visade ovanlig lugn... (Reds. anm.: texten avbryts här)

London den 13 Junii.

Den 6 och 7 hujus woro här så förskräckelige dagar som man icke sedt på 100 år. Pöbelen församlade sig den 6 på St. Georgs fält och äfwen wid Parlementet, hwars Ledamöter åter igen blefwo på wärsta sätt handterade och bland andra Herr Burke, såsom känd för den, hwilken bidragit til Catholikernes förmän wid den utfärdade bekante Billen. Lord Sandwichs Wagn blef i stycken sönderbruten och han sjelf skadades i ansigtet af fönsterglasen. Båda Husen måste åtskiljas, utan at hafwa kunnat företaga något, utom det Underhuset utnämde en Commission, som skulle undersöka om orsaken til oroligheterne. Klockan 7 om aftonen på nämde dag, begåfwo sig uprorsmakarena til fängelset i Newgate, hwarest de åskade at deras arresterade kamrater skulle lösgifwas, och då sådant aslogs, satte de eld på det nästgränsande huset, hwarpå då lågorna öfwerstigde fängelset, nödgades den som hade inseendet öfwer fångarna, öpna portarno. Alla arrestanter til et antal af 300 undkommo då, hwaribland äfwen sådana woro, som dagen därpå skulle astiswas. Samma afton plundrades ock Fredsdommaren Fieldings hus, äfwen utsläptes alla fångar från Tukthuset i Clerkenwell och i Fleet Prison. På många private hus skedde likaledes mycken wåldswärkan, och Lord Norths hus blef med möda räddat. Följande dagen samlade sig pöbelen i Bloomsbury Sqware. Grefwe Mansfields hus utplundrades aldeles. De dyrbare meublerne, målningarne, det härliga Bibliotheket och de kostbare Manuscripterne nedfördes på gatan och upbrändes. Et Commando Soldater gåfwo wäl eld, dödade och sårade åtskillige af pöbelen, men förmådde ändock intet tygla den. Huset blef nedbrutit och änteligen upbrändt. Lord Mansfield sjelf, med sin Fru, hwars skada åtminstone skattas til 30,000 pund Sterling, undkommo lyckeligen några minuter innan pöbelen anlände. Klockan 7 om aftonen antändes fängelserne i Kingsbeach och Fleet. Denne nattens förskräckelser äro icke at beskrifwa. Man wille räkna 14 särskilte ställen i Staden, som brunno, hwarunder hördes et ständigt skjutande af Soldaterne. Den 8 gings en stor hop af pöbelen, hwaribland många woro försedde med Skjutgewär, at angripa Banquen. På Poultrygatan blefwo de dock uprehållne igenom Gardiet til häst och fot, härwid föreföll et blodigt fäktande. Gardiet til häst brakes at wika, til deß Fot-Gardiet änteligen igenom en ständigt fortsatt eld, fick öfwerhand och skingrade Rebellerne. Åtta af dem blefwo på platsen, men många sårades. Nu mera började alla wältänkande Borgare at öpna ögonen och sätta sig emot den wildsinte pöbelens raseri. Samma dag kommo ock 4 Regementer Landt-Milice och åtskillige Dragon-Regementer til Staden. Men det som i synnerhet befordrade allmänna rons återställande, war en allmän god wilja hos Stadsens inwånare. Med allas bifall kungjordes, at ingen skulle bruka blå Cocard. Hela Borgerskapet och alla friwilliga Compagnier, upmarscherade bewäpnade och patrollerade igenom alla gator. Detta continuerar ännu och allmänna säkerheten är tämmeligen återställd. Den 9 förmiddagen hölts en lång rådplägning hos Lord Stormont och mot kl. 1 begåfwo sig Lorderne til St. James, hwarest Konungen kl. 2 öpnade et Cabinets-Råd för at besluta widtagandet af de bäste medel til de uprøriske anförarenas häftande. I anledning hwaraf ordres tecknades at aldraförst arrestera Lord Gordon. Twänne Kongl. Stadsbud blefwo i det ärendet afskickade, hwilka begåfwo sig til Lordens hus på Welbecks-gatan och förkunnade honom orsaken til deras ankomst, hwarpå han intet widare swarade, än: "Om I ären förwißade, at jag är densamma, som I skolen häfta, så är jag beredd at gå med Eder." En hyrwagn stod i beredskap och äfwen i negden et Detaschement Rytteri, hwarmed Lorden kl. 6 om aftonen fördes til Högwakten. Alla grannarne församlade sig omkring wagnen, och utläto sig emot Lorden med de hårdaste ord, såsom Stiftare af all oron. Sedan måste denne Statsfången undergå et långt förhör af Lord-Presidenten, Lorderne North och Amherst, Stats-Secreteraren och flere Ledamöter af det Kongl. Rådet, hwarpå han klockan half 10 affördes til Tower. Aldrig har någon Statsfånge blifwit förd i fängelset med starkare Escort, än denne Lorden. Han anlände där kl. 10, tycktes wara wid godt humeur och förwarades i et rum af Gouverneurens öfwer denne Fästning. Pöbelen som under alt detta följde med, wisade synnerlig sagtm...