DAGLIGT ALLEHANDA • 1780-06-22

Fransk och brittisk flotta drabbade samman i Västindien

1780Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Utländska nyheter:

Polonna i Volhynien den 26 maj. Hans Majestät den romerske kejsaren anlände hit den 22 denna månad, tillsammans med ett litet följe, under namnet greve von Falkenstein. Vår kommendant här bemödade sig, så mycket som monarkens inkognito tillät, att ta emot honom på bästa sätt. Den 23 klockan 4 på morgonen avreste åter den nämnde höge herren.

Warszawa den 3 juni. I dag antas att den romerske kejsaren har anlänt till Mohilev, dit även den ryska kejsarinnan väntas i början av nästa vecka.

Cádiz den 15 maj. Den franska eskadern under herr de Beausset, bestående av 5 skepp och 2 fregatter, har äntligen i dag gått till sjöss. Om den ska förena sig med herr Ternays flotta, eller med eskadern på 8 skepp från Ferrol och i sistnämnda fall ansluta till Brest-flottan, vet man ännu inte.

Korsika den 21 maj. Mycket artilleri har anlänt från Frankrike till Bastia. Det fördelas till olika platser på ön, där befästningar ska anläggas.

Paris den 5 juni. Trots att inga underrättelser har kommit från greve de Guichen har man ändå från våra västindiska öar fått följande information om sjöslaget som ägde rum den 17 april: "Vår eskader hade 3 000 man landtrupper ombord, som befälhavdes av markisen de Bouillé. Striden började vid middagstid klockan 1, och på eftermiddagen klockan 5 drog fienden sig tillbaka och lämnade oss fältet. Endast natten skilde fienden från vår åsyn och vårt förföljande. Följande morgon, då inget fientligt skepp längre syntes, seglade vår amiral till Guadeloupe för att sätta sina sårade i land, dock utan att fälla ankar. Vår förlust är ännu inte känd. Den 26 och 27 har man sett den engelska eskadern segla till Saint Lucia. Ett skepp från Guadeloupe, som den 28 april anlände till Martinique, har medfört underrättelse om att det sett vår eskader i lä av nämnda ö, och att den styrt sin kurs mot norr."

Enligt vad de engelska tidningarna meddelar om detta slag har följderna varit av ringa betydelse. Nämnda tidningar säger visserligen att vår flotta lidit nederlag, men om den engelska sålunda skulle ha segrat, är det egendomligt att man inte gett uttryck för någon glädje genom firande i England. Man avvaktar därför med längtan underrättelser från greve de Guichen själv om denna händelse.

Många vill försäkra att den senast från Brest utlupna eskadern under herr de Ternay vid en viss latitud ska förena sig med en spansk flotta, som vid samma tid lämnat Cádiz, och att dessa förenade flottor ämnar erövra Jamaica, eller om de inte kan det, åtminstone plundra och härja denna rika ö. Detta tvivlar dock andra på, eftersom Ternays flotta särskilt är utrustad med sådant som endast kan användas i kalla länder. Mest sannolikt är att herr Ternay med sin flotta, tillsammans med herr Rochambeau som befälhavar de ombordvarande trupperna, vill i år fördriva engelsmännen från Nordamerika, medan spanjorerna under herrarna Solano och Thomasseo gör de engelska befälhavarna Clintons och Arbuthnots företag om intet.

London den 30 maj. Man talar här om inget annat än det som händer i Västindien. Amiral Rodney ska i ett brev ha yttrat sig vara tvungen att säga att den engelska flaggans heder aldrig blivit så kränkt som i den senaste affären med den franska flottan. Nämnde amiral ämnar med en fregatt, under arrest, hit sända alla de officerare som gjort sig skyldiga till anklagelser för sitt dåliga uppträdande. Brev från Paris meddelar att den bekante så kallade markisen de Parades, som varit spion för både Frankrike och England, nu har avrättats.

Bakgrund

Händelserna utspelar sig under det amerikanska frihetskriget, som vid denna tid hade utvecklats till en global konflikt sedan Frankrike och Spanien anslutit sig mot Storbritannien. Strider fördes inte bara i Nordamerika utan även i Västindien, där de rika sockerkolonierna gjorde Karibien till ett centralt slagfält mellan de europeiska stormakternas flottor.

Den romerske kejsaren som omnämns är Josef II, kejsare av det tysk-romerska riket, känd för att resa inkognito under namnet greve von Falkenstein. Hans resa genom Volhynien och vidare mot Mohilev (i dagens Belarus) syftade till ett möte med den ryska kejsarinnan Katarina II, ett diplomatiskt toppmöte mellan Österrike och Ryssland.

I Västindien stod franska och brittiska flottstyrkor mot varandra. Greve de Guichen ledde den franska eskadern, medan amiral George Rodney var brittisk befälhavare. Sjöslaget den 17 april syftar på slaget vid Martinique, där utgången var oklar och båda sidor gjorde anspråk på framgång. Markisen de Bouillé var fransk guvernör och militär befälhavare i Västindien.

Texten spekulerar också om de franska flottrörelserna under herr de Ternay, som tillsammans med greve de Rochambeau ledde en expedition avsedd att stödja de amerikanska upprorsmännen mot britterna i Nordamerika. De brittiska befälhavarna Henry Clinton och Marriot Arbuthnot ledde vid denna tid operationer i de amerikanska kolonierna, bland annat belägringen av Charleston. De spanska amiralerna Solano och flottstyrkor utgick från Cádiz som en del av den fransk-spanska samordningen.

De platser som nämns – Cádiz och Ferrol i Spanien, Brest i Frankrike, samt Guadeloupe, Martinique och Saint Lucia i Karibien – var alla viktiga flottbaser och stridsskådeplatser i denna sjökrigföring. Jamaica var en av Storbritanniens mest värdefulla kolonier och ett återkommande mål för franska och spanska planer på erövring.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter