Tidningssida ur DAGLIGT ALLEHANDA, 1779-09-01
DAGLIGT ALLEHANDA • 1779-09-01 · 6 min läsning

Far anklagar borgmästare för olagligt giftermål med dottern

1779Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Svar på annonsen i Inrikes Tidningar om vice borgmästaren Wacklins giftermål.

Nyligen hemkommen har jag genom Inrikes Tidningar den 12 denna månad fått veta att vice borgmästaren Isaac Wacklin den 1 ska ha vigts med min dotter, Catharina Christina Backman, i Frötuna socken vid Norrtälje.

Eftersom denne Wacklin, med sin hala och övertalande tunga, och till slut genom ett djärvt missbruk av ett falskt prästbetyg, skaffat sig fleras stöd till detta olagliga giftermål, har jag ansett mig skyldig att upplysa allmänheten om hans ovärdiga uppträdande i saken.

På grund av sin brödlösa och osäkra ställning, som ensam räckte för att göra utgången hopplös, och flera andra betydande omständigheter, visste Wacklin med säkerhet att han inte kunde vinna mitt samtycke till något äktenskap med min dotter. Därför har han inte heller till denna stund vågat framföra saken till mig, utan i stället huvudsakligen arbetat på att i hemlighet vinna min dotters vänskap och förtroende. I detta lyckades han så väl att hon i början av juni månad stannade kvar här i Stockholm. Att detta inte kunnat ske utan andras hjälp och rådgivning är uppenbart, och kommer att avslöjas i sinom tid.

Så snart detta skett skyndade Wacklin med sin resa hit från orten för att slutligen genomföra det han föresatt sig, med hjälp av svek och list. I det syftet tog han strax efter ankomsten kontakt med prosten och kyrkoherden Forseen i Frötuna socken – av vilken anledning torde närmare komma i dagen – och förmådde honom att utfärda och i sin församling verkställa lysning till äktenskap med min dotter.

Som kännare av Wacklins företagsamhet var det angeläget för mig att låta hålla ett vakande öga på hans förehavanden. Det dröjde inte heller länge innan ryktet berättade att en lysning skett i Frötuna kyrka, varpå två hederliga och goda män lördagen före den andra lysningen reste dit för att förvissa sig om saken.

När de söndagen därpå hörde den andra lysningen kungöras, uppsökte de prosten Forseen och visade honom mitt brev, i vilket jag tillkännagav att jag varken lämnat eller kan lämna mitt samtycke till detta äktenskap. Med anledning av detta framhöll dessa goda män för prosten att han, för sin egen säkerhets skull, borde ställa in vidare lysning tills jag, som min dotters giftoman, kunde bli hörd. Men detta avslogs av prosten med det oförsiktiga uttalandet att han inte brydde sig om det, utan litade på det till honom inlämnade intyget, utfärdat av kyrkoherden Forshaell i Nykarleby socken, om min dotters hinderslöshet till äktenskap – för vars innehåll sistnämnde kyrkoherde Forshaell må svara.

Detta gav min ombudsman anledning att vända sig till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län (Reds. anm.: i originalet 'Uplands Län') med ansökan om lagligt förbud mot all vidare lysning och vigsel. Detta beviljades också genom ett utslag, som kvällen före den sista lysningen skickades med expressbud till prosten Forseen. Men vilka svårigheter detta bud mötte för att få utslaget i prostens händer framgår av intyget under Lit. A. Och hur liten respekt prosten Forseen visat detta utslag är uppenbart för var och en, då han utan hänsyn till det inte vidtagit någon åtgärd för att skjuta upp vigseln i sin församling, utan otvivelaktigt, genom intyg om full hinderslöshet, bidragit till den – om han inte rentav själv förrättat vigseln – och därmed främjat genomförandet av detta olagliga äktenskap.

Otuktspredikanters budskap går ut på att såväl undanröja all vördnad för Gud som att upphäva den lydnad och förtroliga kärlek som barn bör visa sina föräldrar. När sådant med tystnad och likgiltighet stöds av församlingens präst, hamnar föräldrar i den svåraste belägenhet när de ska inpränta trovärdigheten av fjärde budordet hos sina barn.

Prosten Forseen borde, särskilt sedan han blivit upplyst om saken, i än högre grad ha betraktat det för lysningens erhållande uppvisade intyget från kyrkoherden Forshaell som misstänkt och riskabelt att lita på: han kände varken Forshaells handstil, intyget var inte bekräftat med hans sigill, det innehöll inget vittnesmål om min dotters hinderslöshet att gifta sig med Wacklin, och det var inte utfärdat på behörig giftomans begäran. Man kan också förmoda att prosten Forseen försummat den försiktighetsåtgärden att genom utomstående män försäkra sig om samtliga berördas samtycke till äktenskapet innan lysning beviljades.

Då prosten Forseen borde och kunde ha insett nödvändigheten av alla dessa omständigheter, med flera, men med stor frimodighet förbigått allt detta, får vi nu se med vilket behag han av Lit. B. kan ta emot underrättelsen att kyrkoherden Forshaell aldrig utfärdat något giftermålsintyg för min dotter – och i vilken sinnesstämning hans nye gunstling Wacklin, vars verkliga inre karaktär är honom okänd, tillsammans med honom kan vara beredd att svara för de följder som dessa djärva steg kan medföra.

Som far till ännu en dotter, och för att förhindra att sådant möjligt bedrägeri sprids och lyckas, ser jag mig – utan att kunna klandras av alla hederligt tänkande och ömsinta människor – inte kunna låta dessa av prosten Forseen och Wacklin mot religion, moral och skriven lag begångna grova överträdelser passera, utan att de blir vederbörligen beivrade och hela nätverket bakom detta avslöjat.

För övrigt bör jag också på förhand tillkännage att jag varken nu eller framöver godkänner till betalning några skulder som Wacklin eller min dotter gjort eller kommer att göra. Stockholm den 23 augusti 1779.

Rud. Backman.

Lit. A.

Undertecknad har anmodats att överlämna till prosten magister Forseen en resolution från det höglovliga landshövdingeämbetet om förbud mot den tredje lysningen för vice borgmästaren herr Wacklin och jungfru Backman i Frötuna sockenkyrka. Trots att jag anlände till prostgården i lördags klockan 8 på kvällen kunde jag inte på något sätt träffa prosten, som sades gå ute på gärdet och läsa över sin predikan. Därför blev jag tvungen att klockan halv 11 samma kväll framföra mitt ärende till hans adjunkt magister Bergner och konsistorienotarien magister Insulin. Den förstnämnde, magister Bergner, läste resolutionen och försäkrade mig att jag skulle få träffa prosten morgonen därpå när han gick till kyrkan. Eftersom det inte var möjligt för mig att träffa prosten på kvällen, trots att jag stannade över natten i prostgården, infann jag mig på morgonen före sammanringningen i kyrkans sakristia i förhoppning om att träffa prosten där – men även det förgäves. Prosten kom in i kyrkan först i slutet av psalmversen före predikan och steg genast, eller mycket snabbt, upp i predikstolen utan att gå in i sakristian, inte ens med sin hatt, som kastades utanför sakristiedörren. Efter predikans slut kungjordes den tredje lysningen, varvid adjunkten magister Bergner yttrade att han inte hade väntat sig detta av prosten. Kungl. Maj:ts befallningshavandes förbud kunde således inte överlämnas till prosten förrän han kommit ner från predikstolen till sakristian vid ungefär klockan 11, enligt prostens eget intyg om detta. Att det som här berättats har tilldragit sig på detta sätt intygas. Stockholm den 2 augusti 1779. And. Engwall Larsson.

Avskrift Lit. B.

Att det för mamsell Catharina Christina Backman varken har begärts eller av mig utfärdats något prästbetyg om hennes hinderslöshet till äktenskap, trots att jag ständigt varit hemma, intygas från Nykarleby prästgård den 24 juli 1779.

Johan Forshaell. Församlingens kyrkoherde. (L. S.)

Att föregående avskrift är likalydande med sitt original, som är skrivet med egen hand och bekräftat med brukligt sigill, bevittnas. Stockholm den 21 augusti 1779. Sam. Kempe, råd- och handelsman i Nykarleby. G. Garberg, handelsman i Nykarleby.

Bakgrund

Enligt svensk lag på 1700-talet krävdes giftomannens – vanligtvis faderns – samtycke för att en ogift kvinna skulle kunna ingå äktenskap. Före vigseln skulle dessutom lysning kungöras tre söndagar i rad i församlingens kyrka, och prästen var skyldig att kontrollera att inga äktenskapshinder förelåg, bland annat genom prästbetyg om så kallad hinderslöshet.

I detta fall hävdar fadern Rud. Backman att vice borgmästaren Isaac Wacklin i hemlighet vunnit dotterns förtroende, skaffat lysning i Frötuna socken utanför Norrtälje med hjälp av ett falskt intyg, och drivit igenom vigseln trots att landshövdingeämbetet i länet utfärdat ett formellt förbud. Som bevis bifogar Backman två intyg: ett från budbäraren som förgäves försökte överlämna förbudet till prosten Forseen före den tredje lysningen, och ett från kyrkoherden Johan Forshaell i Nykarleby i Österbotten (dagens Finland, då en del av det svenska riket), som förnekar att han någonsin utfärdat det åberopade prästbetyget.

Att publicera denna typ av offentliga genmälen och skuldfriskrivningar i tidningarna var ett vanligt sätt för privatpersoner att försvara sin heder och sina ekonomiska intressen. Backman avslutar med att förklara att han inte tänker stå för några skulder som Wacklin eller dottern ådrar sig – en juridiskt viktig markering, eftersom en far annars kunde hållas ansvarig för en omyndig dotters åtaganden. Hänvisningen till fjärde budordet, som påbjuder barn att hedra sina föräldrar, understryker hur äktenskap vid denna tid uppfattades som en angelägenhet för hela familjen, inte bara för de två kontrahenterna.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter