Far anklagar borgmästare för olagligt giftermål med dottern

Svar på annonsen i Inrikes Tidningar om vice borgmästaren Wacklins giftermål.

Nyligen hemkommen har jag genom Inrikes Tidningar den 12 denna månad fått veta att vice borgmästaren Isaac Wacklin den 1 ska ha vigts med min dotter, Catharina Christina Backman, i Frötuna socken vid Norrtälje.

Eftersom denne Wacklin, med sin hala och övertalande tunga, och till slut genom ett djärvt missbruk av ett falskt prästbetyg, skaffat sig fleras stöd till detta olagliga giftermål, har jag ansett mig skyldig att upplysa allmänheten om hans ovärdiga uppträdande i saken.

På grund av sin brödlösa och osäkra ställning, som ensam räckte för att göra utgången hopplös, och flera andra betydande omständigheter, visste Wacklin med säkerhet att han inte kunde vinna mitt samtycke till något äktenskap med min dotter. Därför har han inte heller till denna stund vågat framföra saken till mig, utan i stället huvudsakligen arbetat på att i hemlighet vinna min dotters vänskap och förtroende. I detta lyckades han så väl att hon i början av juni månad stannade kvar här i Stockholm. Att detta inte kunnat ske utan andras hjälp och rådgivning är uppenbart, och kommer att avslöjas i sinom tid.

Så snart detta skett skyndade Wacklin med sin resa hit från orten för att slutligen genomföra det han föresatt sig, med hjälp av svek och list. I det syftet tog han strax efter ankomsten kontakt med prosten och kyrkoherden Forseen i Frötuna socken – av vilken anledning torde närmare komma i dagen – och förmådde honom att utfärda och i sin församling verkställa lysning till äktenskap med min dotter.

Som kännare av Wacklins företagsamhet var det angeläget för mig att låta hålla ett vakande öga på hans förehavanden. Det dröjde inte heller länge innan ryktet berättade att en lysning skett i Frötuna kyrka, varpå två hederliga och goda män lördagen före den andra lysningen reste dit för att förvissa sig om saken.

När de söndagen därpå hörde den andra lysningen kungöras, uppsökte de prosten Forseen och visade honom mitt brev, i vilket jag tillkännagav att jag varken lämnat eller kan lämna mitt samtycke till detta äktenskap. Med anledning av detta framhöll dessa goda män för prosten att han, för sin egen säkerhets skull, borde ställa in vidare lysning tills jag, som min dotters giftoman, kunde bli hörd. Men detta avslogs av prosten med det oförsiktiga uttalandet att han inte brydde sig om det, utan litade på det till honom inlämnade intyget, utfärdat av kyrkoherden Forshaell i Nykarleby socken, om min dotters hinderslöshet till äktenskap – för vars innehåll sistnämnde kyrkoherde Forshaell må svara.

Detta gav min ombudsman anledning att vända sig till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län (Reds. anm.: i originalet 'Uplands Län') med ansökan om lagligt förbud mot all vidare lysning och vigsel. Detta beviljades också genom ett utslag, som kvällen före den sista lysningen skickades med expressbud till prosten Forseen. Men vilka svårigheter detta bud mötte för att få utslaget i prostens händer framgår av intyget under Lit. A. Och hur liten respekt prosten Forseen visat detta utslag är uppenbart för var och en, då han utan hänsyn till det inte vidtagit någon åtgärd för att skjuta upp vigseln i sin församling, utan otvivelaktigt, genom intyg om full hinderslöshet, bidragit till den – om han inte rentav själv förrättat vigseln – och därmed främjat genomförandet av detta olagliga äktenskap.

Otuktspredikanters budskap går ut på att såväl undanröja all vördnad för Gud som att upphäva den lydnad och förtroliga kärlek som barn bör visa sina föräldrar. När sådant med tystnad och likgiltighet stöds av församlingens präst, hamnar föräldrar i den svåraste belägenhet när de ska inpränta trovärdigheten av fjärde budordet hos sina barn.

Prosten Forseen borde, särskilt sedan han blivit upplyst om saken, i än högre grad ha betraktat det för lysningens erhållande uppvisade intyget från kyrkoherden Forshaell som misstänkt och riskabelt att lita på: han kände varken Forshaells handstil, intyget var inte bekräftat med hans sigill, det innehöll inget vittnesmål om min dotters hinderslöshet att gifta sig med Wacklin, och det var inte utfärdat på behörig giftomans begäran. Man kan också förmoda att prosten Forseen försummat den försiktighetsåtgärden att genom utomstående män försäkra sig om samtliga berördas samtycke till äktenskapet innan lysning beviljades.

Då prosten Forseen borde och kunde ha insett nödvändigheten av alla dessa omständigheter, med flera, men med stor frimodighet förbigått allt detta, får vi nu se med vilket behag han av Lit. B. kan ta emot underrättelsen att kyrkoherden Forshaell aldrig utfärdat något giftermålsintyg för min dotter – och i vilken sinnesstämning hans nye gunstling Wacklin, vars verkliga inre karaktär är honom okänd, tillsammans med honom kan vara beredd att svara för de följder som dessa djärva steg kan medföra.

Som far till ännu en dotter, och för att förhindra att sådant möjligt bedrägeri sprids och lyckas, ser jag mig – utan att kunna klandras av alla hederligt tänkande och ömsinta människor – inte kunna låta dessa av prosten Forseen och Wacklin mot religion, moral och skriven lag begångna grova överträdelser passera, utan att de blir vederbörligen beivrade och hela nätverket bakom detta avslöjat.

För övrigt bör jag också på förhand tillkännage att jag varken nu eller framöver godkänner till betalning några skulder som Wacklin eller min dotter gjort eller kommer att göra. Stockholm den 23 augusti 1779.

Rud. Backman.

Lit. A.

Undertecknad har anmodats att överlämna till prosten magister Forseen en resolution från det höglovliga landshövdingeämbetet om förbud mot den tredje lysningen för vice borgmästaren herr Wacklin och jungfru Backman i Frötuna sockenkyrka. Trots att jag anlände till prostgården i lördags klockan 8 på kvällen kunde jag inte på något sätt träffa prosten, som sades gå ute på gärdet och läsa över sin predikan. Därför blev jag tvungen att klockan halv 11 samma kväll framföra mitt ärende till hans adjunkt magister Bergner och konsistorienotarien magister Insulin. Den förstnämnde, magister Bergner, läste resolutionen och försäkrade mig att jag skulle få träffa prosten morgonen därpå när han gick till kyrkan. Eftersom det inte var möjligt för mig att träffa prosten på kvällen, trots att jag stannade över natten i prostgården, infann jag mig på morgonen före sammanringningen i kyrkans sakristia i förhoppning om att träffa prosten där – men även det förgäves. Prosten kom in i kyrkan först i slutet av psalmversen före predikan och steg genast, eller mycket snabbt, upp i predikstolen utan att gå in i sakristian, inte ens med sin hatt, som kastades utanför sakristiedörren. Efter predikans slut kungjordes den tredje lysningen, varvid adjunkten magister Bergner yttrade att han inte hade väntat sig detta av prosten. Kungl. Maj:ts befallningshavandes förbud kunde således inte överlämnas till prosten förrän han kommit ner från predikstolen till sakristian vid ungefär klockan 11, enligt prostens eget intyg om detta. Att det som här berättats har tilldragit sig på detta sätt intygas. Stockholm den 2 augusti 1779. And. Engwall Larsson.

Avskrift Lit. B.

Att det för mamsell Catharina Christina Backman varken har begärts eller av mig utfärdats något prästbetyg om hennes hinderslöshet till äktenskap, trots att jag ständigt varit hemma, intygas från Nykarleby prästgård den 24 juli 1779.

Johan Forshaell. Församlingens kyrkoherde. (L. S.)

Att föregående avskrift är likalydande med sitt original, som är skrivet med egen hand och bekräftat med brukligt sigill, bevittnas. Stockholm den 21 augusti 1779. Sam. Kempe, råd- och handelsman i Nykarleby. G. Garberg, handelsman i Nykarleby.

Swar på Annoncen i Inrikes Tidningen, om Vice Borgmästaren Wacklins Giftermål.

Nyligen ankommen, har jag af Inrikes Tidningen under den 12 dennes inhämtat, at Vice Borgmästaren Isaac Wacklin, den 1 uti Frötuna Socken wid Norrtelje skall blifwit wigd med min Dotter, Catharina Christina Backman.

Då nu denne Wacklin, med sin hala och intalande tunga, samt änteligen dristiga mißbruk af falskt Prästebetyg, beredt sig fleres understöd til detta olagliga giftermål, har jag trodt mig böra uplysa Allmänheten om hans owärdiga upförande härwid.

Af sitt brödlösa och widt utseende tilstånd, som allena gjorde fyllest at om utgången desperera, med flere andre betydelige omständigheter, war det en wißhet för Wacklin, at icke kunna winna mitt bifall til något ägtenskap med min Dotter, hwarföre han icke eller, til närwarande stund, wågat sådant anmäla, utan sysselsatt sig förnämligast arbeta i den wäg, at hemligen winna min Dotters wänskap och förtroende, hwaruti han avancerade til den högd, at hon, i början af förleden Junii månad, qwarlämnade sig här i Stockholm. At sådant, utan andras tilhjälp och rådförande, icke kunnat ske, är påtageligit, och updagas i behagelig tid.

Så snart detta för sig gått, hastade Wacklin med sin resa ifrån orten hit, för at sluteligen utföra hwad han sig föresatt, under biträde af swek och list, til hwilken ända han straxt efter ankomsten, på hwad anledning, torde närmare framkomma i ljuset, engagerade sig med Herr Probsten och Kyrkoherden Forseen i Frötuna Socken, och förmädde honom, at, til ägtenskap med min Dotter, utgifwa och i sin Församling werkställa Lysning.

Kännare af Wacklins tiltagsenhet, war det mig angelägit, at låta hafwa et wakande öga på hans företagande. Det töfwde ock icke länge, innan ryktet talade, at en Lysning i Frötuna Kyrka för sig gått, hwarpå twänne hederlige och gode Män, Lördagen före andra Lysningen, reste dit, at därom göra sig förwißade.

När de då Söndagen därpå fingo höra andra Lysningen afkunnas, inställte de sig hos Herr Probsten Forseen, och för honom upwiste mitt bref, därutinnan jag gaf tilkänna, at jag til detta ägtenskap hwarken lämnat eller kan lämna mitt bifall; i anseende hwartil deße gode Män gjorde Herr Probsten föreställning, at han, för sin säkerhet, med widare Lysning borde inställa, til deß jag, såsom min Dotters Giftoman, däröfwer kunde blifwa hörd; Men sådant afslogs af Herr Probsten, med den oförsigtiga utlåtelsen, at han ej frågade därefter, utan tryggade sig wid det til honom inlämnade och af Herr Kyrkoherden Forshaell i NyCarleby Socken utgifne bewis, om min Dotters hinderlöshet til ägtenskap, för hwilkets innehåll sistbemälte Herr Kyrkoherde Forshaell må answara.

Detta gaf min Commißionair anledning at wända sig til Konungens Befallningshafwande i Uplands Län, med ansökning, om laga förbud emot all widare lysning och wigsel, hwilket ock igenom Utslag meddeltes, som aftonen för sista Lysningen med en expreß til Herr Probsten Forseen afsändes; Men hwad swärighet denna expreß mött, at få det Herr Probsten i händer, det utwisar betyget Lit. A. och huru liten aktning Herr Probsten Forseen för detta Utslag haft, det faller hwar man i ögonen, då han, utan afseende därpå, ingen anstalt fogat til anstånd med wigseln i sin Församling, utan ofelbart, med bewis öfwer all hinderlöshet, därtil bidragit, om han ej wigseln sjelf förrättat, samt sålunda befordrat werkställigheten af detta olaga Ägtenskap.

Otukts-Predikanters Text är, at ej mindre undanrödja all wördnad för Gud, än uphäfwa den lydnad och förtroliga kärlek, som barn böra hafwa för och til sina Föräldrar. När nu sådant med stillatigande och kallsinnighet understödjes af Församlingens Lärare, infaller den swäraste belägenhet för Föräldrar, at hos barnen intrycka trowärdigheten af Fjerde Budordet.

Herr Probsten Forseen hade, i synnerhet sedan han om saken blef uplyst, så mycket mera bordt hålla det för honom til Lysnings ärhållande uptedde Herr Kyrkoherden Forshaells betyg för mißtänkt och äfwentyrligit at lita på, som han hwarken kände Herr Kyrkoherden Forshaells handstil, det icke eller med något hans Sigill war bekräftat, mindre innehölt något bewittnande, om min Dotters hinderslöshet, at med Wacklin träda i gifte, eller at det på behörig Giftomans begäran war utfärdat, som det ock är at förmoda, at Herr Probsten Forseen ur akt låtit den försigtigheten, at igenom främmande Män göra sig försäkrad, om samtelige wederbörandes samtycke til detta ägtenskap, innan lysning bewiljades,

Då Herr Probsten Forseen bordt och kunnat inse nödwändigheten af alla deßa omständigheter, med de flere; men sådant alt med mycken frimodighet förbigådt, wil man nu tilse, med hwad behag han af Lit. B. kan emottaga den underrättelsen, at Herr Kyrkoherden Forshaell aldrig utgifwit något Giftermåls-betyg för min Dotter, och i hwad sinnesställning hans nya och til deß rätta inre caractere okända favorit Wacklin, jämte honom, kan wara beredd, at swara til de följder, som af deßa djärfwa steg kunna upkomma.

Såsom ägare af en ännu tilwårande Dotter, och til förekommande af slike möjelige filouteriens utbredande och framgång, ser jag mig, utan förwitelse af alla hederligen tänkande och ömsinta, icke kunna nedlägga deßa af Herr Probsten Forseen och Wacklin emot Religion, Moral och beskrefwen Lag begångne öfwerdrefna ytterligheter, med mindre de warda tilbörligen beifrade, och hela bandet i denna wägen uptäckt.

I öfrigit bör jag ock i förhand gifwa tilkänna, at jag hwarken nu eller framdeles til betalning godkänner några af Wacklin eller min Dotter gjorde och görande skulder. Stockholm den 23 Aug. 1779.

Rud. Backman.

Lit. A.

At tilställa Herr Probsten Magister Forseen en Höglofl. Landshöfdinge-Ämbetets Resolution rörande 3:dje Lysningens förbjudande för vice Borgmästaren Herr Wacklin och Jungfru Backman uti Frötuna Sockne-Kyrka, har undertecknad blifwit anmodad, men har sådant, oaktadt jag til Probstegården förledne Lördag kl. 8 om aftonen framkom, ej på något wis kunnat träffa Herr Probsten, som sades gå i Gärdet och läsa öfwer sin Predikan; hwarföre jag blef nödsakad mitt ärende kl. half 11 samma afton för deß Adjunct Herr Magister Bergner och Consistorii Notarien Herr Magister Insulin berätta, hwilken förstnämnde, neml. Magister Bergner Resolutionen läste, samt försäkrade mig, at om morgonen därpå wid Herr Probstens gående til Kyrkan, honom träffa. Därefter och så wida det ej war möjeligit för mig, at om aftonen, oaktadt mitt wistande uti Probstegården war öfwer natten, få träffa Herr Probsten, instälte jag mig om morgonen innan sammanringningen uti Kyrkans Sacristia, under förmodan, at därstädes träffa Herr Probsten, men det ock förgäfwes, utan kom Herr Probsten wid slutet af versens sjungande til Predikstolen först in uti Kyrkan och genast eller ganska fort steg uppå Predikstolen, utan at i Sacristian ingå, icke ens med sin Hatt, utan kastades den utan för Sacristie-dörren; hwarefter wid Predikans slut 3:dje Lysningen afkunnades, då Adjuncten Herr Magister Bergner yttrade sig at han sådant af Herr Probsten ej förmodat, och kunde således Konungens Befallningshafwandes Inhibitorial ej tilställas Herr Probsten förr än wid deß nedkomst från Predikstolen uti Sacristian wid paß kl. 11, enligt Herr Probstens därom meddelte betyg. At såsom förmält är, härmed sig tildragit, intygar. Stockholm den 2 Aug. 1779. And. Engwall Larßon.

Afskrift Lit. B.

At för Mamsell Catharina Christina Backman, hwarken är begärt eller af mig utgifwit något Prästebetyg om hennes hinderslöshet til ägtenskapet, ehuruwäl jag ständigt warit hemma stadder, betygar af Ny-Carleby Prästegård den 24 Julii 1779.

Johan Forshaell. Pastor Loci. (L. S.)

At föregående Afskrift är lika lydande med deß Original, som med egen hand skrifwit är och brukeligit Signete intygadt är, bewittna. Stockholm d. 21 Aug. 1779. Sam. Kempe. G. Garberg. Råd- och Handelsm. i Ny-Carleby. Handelsm. i Ny-Carleby.