Brittiska framgångar i Virginia väcker hopp i London

London den 2 juli. Den expedition som general Matthew och amiral Collier genomfört i Virginia, då de seglade uppför Chesapeake Bay och Elizabethfloden och landsteg tre mil från Portsmouth, tycks verkligen vara av viss betydelse. De amerikanska trupperna, som visserligen var få, tvingades överallt att retirera.

Sir Collier rapporterar den 16 maj från Portsmouth: "De lyckliga följder som denna expedition har haft, och sakernas nuvarande gynnsamma utseende, överträffar alla våra förväntningar. Om de olika underrättelser som generalen och jag mottagit är att lita på, kan man hysa det angenäma hoppet att större delen av denna provins återvänder till lydnad under England."

Han beskriver också hamnen i Portsmouth som mycket lämplig för de engelska fartygen och så säker att den inte kan forceras utan en vida överlägsen styrka. Den ska dessutom ha ett stort skeppsvarv samt ansenliga förråd av byggnadsmaterial. I sin rapport till general Clinton tillägger han att han hoppas och räknar med att få nödvändiga förstärkningar från generalen, så att de vunna fördelarna kan utnyttjas desto bättre. De trupper som general Matthew hittills haft bestod av 2 400 man, däribland regementet Prinsen av Hessen.

Trots dessa framgångar mot amerikanerna har det på senare dagar i parlamentet diskuterats om man inte tills vidare helt borde lämna Amerika, med undantag för Kanada, och rikta hela sin kraft mot det bourbonska huset. När detta försvagats och tvingats sluta fred skulle Amerika antingen självmant underkasta sig, eller åtminstone lättare kunna tvingas därtill.

På grund av den spanska flottans behov av manskap ligger all handel i Spanien nere; våra kapare kan därför inte erövra många handelsfartyg. Det ryktas för övrigt att spanjorerna förklarat hamnen i Havanna som frihamn för amerikanska fartyg.

Från Savannah meddelas att de engelska trupperna drivit amerikanerna på flykten från deras fördelaktiga ställning vid Purysburg. Amerikanernas armé var 2 000 man stark, varav 120 stupade på platsen och 300 togs till fånga; de har också förlorat mycket ammunition och livsmedel. På vår sida ska endast 10 man ha dödats.

London den 2 Julii. Den expedition som General Matthew och Amiral Collier utfördt i Virginien, då de gingo upföre Chesapeak Bay och Elisabeth-floden och landstego 3 mil från Portsmouth, hwarwid de Amerikanske Trupperne, som likwäl woro få, öfwer alt måste wika, tyckes werkeligen wara af någon betydelighet. Ty Sir Collier berättar under den 16 Maji från Portsmouth följande: "De lyckeliga påfölgder "som denne expedition haft och sakernes nu warande förmånlige utseende, öfwerträffar all wår förmodan, "och i fall de åtskillige underrättelser, hwilka Generalen och jag undfått, äro at tro, kan man hafwa det be- "hageliga hopp, at större delen af denna Provints återwänder til undergifwenhet för Engeland." Han beskrifwer ock Hamnen i Portsmouth, som ganska beqwäm för de Engelske Skeppen och så säker at de icke kunna forceras utan en wida öfwerlägsen magt, den skall ock äga et stort Skepps-Warf jämte ansenligt förråd af byggnings-ämnen; men bifogar i denna sin berättelse til General Clinton: "At han hoppas och förmodar "undfå från Generalen en nödig förstärkning, på det de wundne fördelar desto bättre måtte kunna nyttjas." De Trupper som General Matthew hittils haft, bestodo i 2400 man, hwarunder äfwen war Regementet Prinsen af Hessen. Oaktadt deße progreßer emot Amerikanerne, har likwist i deße dagar blifwit i Parlamentet öfwerlagt, om man icke aldeles, för det närwarande, kunde lämna Amerika, utom Canada, och nyttja hela wår magt emot det Bourbonske Huset, hwilket sedan det blifwit förswagat och nödgat at göra fred, Amerika, antingen sjelfmant skulle undergifwa sig, eller då åtminstone lättare kunna twingas därtil. I anseende til Spanska Flottans behof af manskap, ligger all handel i Spanien neder, wåra Kapare kunna således icke få många Handels-Skepp at borttaga. Ryktet går eljest at Spaniorerne förklarat Hamnen i Havana för Frihamn för Amerikanske Skeppen. Från Savannah förnimmes, at de Engelske Trupperne på flykten jagat Amerikanerne från deras fördelaktige postering wid Purysburg. Amerikanernes Armee har warit 2000 man stark, hwaraf 120 blifwit på platsen och 300 gjorde til fångar, de hafwa ock mist mycken Amunition jämte lifsmedel; På wår sida skola blott 10 man blifwit dödade.