Ragusa den 28 maj. Från Morea meddelas att en del av den ottomanska flottan, som utrustats mot de upproriska albanerna, lyckligt anlänt till Napoli di Romania. Sedan trupperna landstigit kom det redan andra dagen till en häftig strid några mil från staden, då albanerna plötsligt överföll en i förväg utsänd turkisk kår. Denna slogs på flykten med en förlust av 100 döda, många fångar och hela trossen.
Efter denna framgång, som stärkt rebellernas mod, har de plundrat och förstört flera byar och lusthus och posterat sig så att de inte släppt ut en enda själ ur den turkiska fästningen vid staden Napoli di Romania. Enligt andra uppgifter är det paschan av Tripolitsa som lidit detta nederlag mot albanerna.
En italiensk tidning ger följande beskrivning av detta folk: De som strövar till lands kallas turkiska albaner eller arnauter, medan de som lever av sjöröveri kallas dulcignotter, till skillnad från de kristna albanerna, som inte har någon del i detta uppror. De bor dels samlade, dels i olika distrikt av de två stora provinserna Albanien och Epirus, orter som är välkända från äldre skrifter.
Detta folk är detsamma som fordom, under Skanderbeg, den tidens hjälte, gav Höga porten så mycket att göra. Efter hans död blev de visserligen något kuvade, men aldrig helt undertryckta. Det är känt att kärnan i den turkiska armén alltid består av arnauter. De kristna albanerna har under sin berömde general Georg Bosta gjort både Spanien och Venedig mycket stora tjänster under flera krig de senaste två hundra åren. I nyare tid har de i tusental frivilligt gått i rysk tjänst och visat prov på tapperhet i flera drabbningar under det senaste kriget i Levanten.
De turkiska albanerna uppskattas till drygt 20 000 man. Inför de asiatiska trupper som nu tågar mot dem har de mestadels dragit sig till bergstrakterna, där det turkiska kavalleriet kan göra dem mindre skada, och de förblir i stånd att ännu länge kunna oroa Porten.
Ragusa den 28 Maji. Från Morea förnimmes at en del af Ottomanniska Flottan, som blifwit utrustad emot de uproriske Albaneserne, lyckeligen ankommit til Napoli di Romania, och at sedan Trupperne från densamma landstigit, hade det straxt den andra dagen kommit till en häftig fäcktning, några mil från nämde Stad, emedan Albaneserne plötsligen öfwerfallit en förut skickad detascherad Turkisk Corps, som med förlust af 100 döde många fångar och alt bagaget blifwit på flygten slagen. Efter denne fördel, hwaraf Rebellernes mod wuxit, hafwa de plundrat och förstördt åtskillige Byar och Lusthus och posterat sig på det sättet, at de icke utsläpt någon käft utur Turkiske Fästningen wid Staden Napoli di Romana. Enligit andra underrättelser, är det Bassan af Tripolitza, som lidit detta nederlag af Albaneserne. Et Italienskt Blad gör följande beskrifning om detta Folket: De som ströfwa til lands, kallas Turkiske Albaneser eller Arnauter, men de som lefwa af sjöröfwerier, nämnas Dulcignotter, til åtskilnad från de Christelige Albaneser, som icke hafwa någon del i detta upror. De bo dels tilsammans, dels i åtskillige districter af de båda stora Provincerne Albanien och Epirus, hwilka orter i de gamle Handlingar äro så bekante. Detta Folk är detsamma, som fordom under Scanderbegh, den tidens Hjälte, skaffade Ottomanniske Porten så mycket at göra, de blefwo wäl efter hans död något kufwade, men aldrig aldeles undertryckte. Man wet at kärnan af Turkiska Armeen altid består af Arnauter. De Christna Albaneserne hafwa under deras berömde General, Georg Bosta, gjordt så wäl Spanien, som Venedig ganska stor tjänst under flere krig i de senast förflutne 2:ne hundrade åratalen. I nyare tider wet man, at de tusendtals, friwilligt gått i Rysk tjänst och aflagt många prof af mandom i flere actioner under sista kriget i Levanten. Man räknar de Turkiske Albaneserne til några och 20,000 man, de hafwa nu, för de emot dem antågande Asiatiske Trupper, mäst dragit sig til bergstracten, hwarest det Turkiske Cavalleriet kan göra dem mindre skada och de förblifwa i stånd at ännu länge kunna oroa Porten.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›