Brelin presenterar metoder mot sur dryck på sommaren

Insänt.

Sätt att bevara dricka över sommaren så att det inte surnar, publicerat i Vetenskapsakademiens Handlingar för år 1740 av Nic. Brelin.

Jag har förvisso hört talas om flera olika sätt att bevara dricka från att surna. Ett sätt är att lägga gråstenar i drickeskärlet när drickat har tunnats ut, och varje dag hälla kallt vatten i ett kärl placerat under tappen. Ett annat, som verkar bättre, är att förvara drickat över sommaren i stenkistor som täcks med en flat sten, då ingen tunna behövs. Detta är dock mycket kostsamt.

Under min tid i Augsburg såg jag att man plockade en ört ute på marken, som botanisterna kallar Geum, men som på apoteken kallas Cariophyllata lutea. Den växer med gula blommor, och sedan blomman har fallit av blir en rund och taggig knopp kvar, ungefär som ett litet galläpple, medan roten luktar nästan som nejlikor. Denna rot tar de upp strax före midsommar, klyver och torkar den, och lägger den sedan i påsar som sys in i drickeskärlen. Eftersom jag ännu inte har prövat detta sätt själv lämnas det åt var och ens gottfinnande, särskilt som denna ört växer i mängd på våra ängar.

Följande sätt är, så vitt jag förstår, det bästa för att bevara dricka: Man har ju hört att i de egyptiska och arabiska ödemarkerna, där ... (Reds. anm.: texten är ofullständig och bryts av här)

(Reds. anm.: Fotnot i originalet:) Här återges hela denna uppgift som lämnats till Akademien, eftersom den redan har prövats och befunnits god, särskilt som detta kvartal av Handlingarna numera torde vara sällsynt.

Insändt. *

Sätt at öfwer Sommaren bewara Dricka, at det icke surnar, utgifwit i Wettenskaps-Academiens Handlingar för år 1740, af Nic. Brelin.

Jag har fuller hört omtalas åtskilliga sätt hware igenom Dricka kunna bewaras från surnad; såsom då man lägger gråstenar uti Drickes-kärillet, när Drickadt är tunnadt, och hwar dag ynsar kalt wattn uti et käril in under tappen; eller ock, som bättre synes, at öfwer Sommaren hafwa Drickadt uti stenkistor, som efwen med en flat sten betäckas, då ingen tunna behöfwes: men detta är mycket kostsamt. Jag såg, under den tid jag wistades i Augsburg, at de plåckade ute på marken en ört, som kallas af Botanicis Geum, men i Apotequen Cariophyllata Lutea, den wäxer med gula blommor, och sedan blomman är affallen, blifwer en rund och taggot knopp qwar, såsom et litet galläpple, och roten luktar nästan som Nellickor; denna rot, taga de upp, näst för Midsommar, klyfwa och torka den samma, och lägga den sedan i påsar, insydda uti Drickes-kärillen; men, som jag et sådant sätt icke ännu försökt, lemnas det til hwar och ens behag, hälst denna ört wäxer hopetals på wåra Ängar.

Följande sätt är, til Drickas bewarande, så wida jag förstår, det bästa: man har ju hört, at uti Egyptiske och Arabiske Ödemarkerne, derest den med wåbret

* Man inför här hela denna til Academien lemnade uppgift, såsom redan försökt, och för god befunnen, hälst det torde hända, at detta Qwartalet af Handlingarne nu mera lärer wara sällsynt.