Tidningssida ur DAGLIGT ALLEHANDA, 1776-09-25
DAGLIGT ALLEHANDA • 1776-09-25

Häradshövding betalade fattig soldats böter av medlidande

1776Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid▼
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Utdrag ur ett brev från landet till en vän.

Nu vill jag berätta för er om en av de vackraste goda gärningar jag någonsin hört talas om.

En gammal soldat hade vid häradsrätten här i trakten dömts till betydande böter för ett ekonomiskt brottmål. Eftersom han inte kunde betala böterna skulle de omvandlas till kroppsstraff.

Soldaten, som länge på grund av sjukdom och andra omständigheter varit förhindrad att avtjäna straffet, gick nu i somras från sin stuga för att undergå det. Men domaren i trakten skänkte honom flera hundra daler för att betala böterna, tillsammans med en allvarlig förmaning att därefter noga rätta sig efter överhetens lagar.

Vår hedervärde häradshövding, rörd av medlidande med soldatens ålder och hans svaghet att uthärda kroppsstraffet, hade utfört denna enastående välgärning mot en okänd person som han aldrig hade sett annat än vid domstolen.

Detta var ett lika värdigt som sällsynt exempel på människokärlek – ett bevis på hur en domare kan skipa rättvisa i sitt ämbete och samtidigt visa medkänsla i ömmande fall, som människovän. Och detta är inte det enda tillfället då denne förtjänte domare visat ädelmod. Vid hemkomsten berättade soldaten om sitt lyckliga öde för sin officer vid kompaniet, och vem hans välgörare varit. Man kunde vid detta tillfälle se hur stor glädje det är att förtjäna människors välsignelser; lycklig är den som har tillfälle till det.

Sådana goda gärningar borde inte döljas för allmänheten, även om välgöraren själv inte avsett att de skulle bli kända för andra än den räddade medborgaren. En så vacker händelse förtjänar sannerligen en plats i våra tidningar; den är värdig vår store konungs tidevarv, där alla undersåtar från tronen har så höga föredömen i människokärlek.

Hur detta ska införas i tidningarna överlämnas åt er bedömning. Man bör nog inte skriva ut välgörarens namn, eftersom man därmed kanske skulle göra en otjänst mot en dygd som hedrat sig med sådana välgärningar. Någon som mindre förstår sådan dygd skulle då kunna vilja förringa dess värde och föreställa sig att detta gjorts känt på välgörarens eget initiativ. Men det finns ingen anledning till en så otacksam misstolkning, om man endast framställer själva händelsen som ett bevis på vad ett ömt hjärta förmår när det gäller att hjälpa människor.

Även om välgöraren förblir okänd för allmänheten, må han ändå få veta att det kompani där mannen ännu tjänar, och den ort där han bor, vet att sätta tillbörligt värde på en sådan välgärning, och att de hyser den fullkomligaste tacksamhet – en tacksamhet de redan tidigare är skyldiga sin berömvärde häradshövding. Var och en som känner ömhet för sina medmänniskor instämmer osökt i samma högaktning för en så värdig medborgares goda hjärta.

Bakgrund

Under 1700-talet var det vanligt i svensk rättskipning att böter som den dömde inte kunde betala omvandlades till kroppsstraff, exempelvis spöstraff. För fattiga människor, som indelta soldater med små inkomster, kunde även måttliga bötesbelopp därför i praktiken innebära fysisk bestraffning.

Häradshövdingen var ordförande i häradsrätten, den lägsta domstolen på landsbygden, och en av de mest ansedda ämbetsmännen i sin trakt. Att en domare privat betalade en dömd persons böter var mycket ovanligt och sågs som ett exempel på den tidens ideal om 'människokärlek' – ett centralt begrepp i upplysningstidens moralfilosofi, som betonade medkänsla och välgörenhet som medborgerliga dygder.

Brevformen var en vanlig journalistisk genre i äldre svensk press: läsare skickade in berättelser från landsorten som publicerades som 'utdrag ur brev'. Hänvisningen till 'vår store konungs tidevarv' speglar tidens sed att koppla goda gärningar till monarkens föredöme, vilket också var ett sätt att visa lojalitet mot tronen.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter