Änkedrottningens födelsedag firad med fest vid Flors fabrik

Utdrag ur brev, Gävle den 26 juli.

I onsdags, den 24 denna månad, reste jag förbi Flors fabrik i Hälsingland. Jag såg att vägen till fabriksgården var prydd med planterade granar på båda sidor, kanoner stod på åsen ovanför, och jag hörde ljudet av glada röster. Jag närmade mig fabriken och frågade vad glädjen berodde på, och fick då veta att man högtidligt firade Hennes Kungliga Majestät änkedrottningens födelsedag.

Jag gick in på gården och fann herrskap och arbetare uttrycka sin glädje, än i en långdans, än i mindre ringdanser, än med lekar och andra nöjen. Gården, som är 70 à 80 alnar lång och lika bred, var runtom klädd med granar och mellan träden fanns blomsterdekorationer. Mitt på gården stod en fyrkantig pyramid, uppskattningsvis 18 à 20 alnar hög, klädd med granris och med en blomsterprydnad överst. På pyramidens framsida syntes änkedrottningens namnchiffer L. U. med kunglig krona över och palmkvistar under.

Till höger på gården, framför ingången till den stora byggnaden där kyrkan och den största verkstaden finns, hade man på en upphöjning byggt ett altare, klätt med vit linnedamast med det svenska riksvapnet invävt; listerna var i grönt med guldgaloner. På framsidan syntes de tre svenska kronorna broderade i guld, däremellan L. U. och ett gyllene ankare. Ovanpå altaret stod en vase, det vill säga en kärve med mogna ax, omlindad med guldgaloner och prydd med ett G samt kunglig krona. Bakom kärven stod ett rökelsekar där rökelse brann.

Man berättade för mig att ett offer till den stora drottningens ära hade ägt rum. En man klädd i översteprästerlig dräkt hade förrättat offret. Fyra unga vitklädda flickor med blomsterkransar på huvudet hade stått nedanför altaret: den ena med en bok, en karta och några ritningar i handen; den andra med en målarpalett, några fina penslar och en tavla; den tredje med en vävspole, en vävsked och ett stycke färdigt tyg; den fjärde med en sädeskärve och en räfsa. Fyra personer, som föreställde invånare från världens fyra delar, hade trätt fram och hyllat den stora drottningens namn, allmänt prisat för sin vishet och sin kärlek till vetenskaper och slöjder. Översteprästen hade sedan inlett lekarna med en dans tillsammans med de fyra offrande personerna och de fyra vitklädda flickorna, sedan dessa lagt ned sina attribut framför altaret. Dansen växte därefter till en ring av ungefär 150 personer – och det var då jag anlände och fick se den.

Som jag senare fått veta ska en middag ha serverats på kvällen vid ett väldukat bord för närvarande ståndspersoner, och även fabriksarbetarna bjöds på förtäring. Under de kungliga skålarna avlossades kanonskott, och glädjen varade till klockan fyra följande morgon.

Jag tänkte då: kungliga dygder och välgärningar mot ett troget folk är värda att hyllas, och en regent som genom att sprida vetenskaper och nyttiga slöjder söker sitt folks lycka kan vara säkrare på frivilliga ärestoder och lovsånger än hjältar vars stora gärningar man inte kan berätta om utan att samtidigt påminna om den fasa och förödelse som följt i deras spår.

Drottning Lovisa Ulrikas förtjänster för Sverige är för stora för att kunna döljas av tidens växlingar. Hon har grundlagt flera nyttiga slöjder; hon har uppmuntrat och belönat vetenskapsmän och konstnärer; hon har skyddat manufakturer och hantverk och gett undersåtarna glädjen att bära svenska tyger som dyrbar prydnad – ja, hon har själv velat visa upp svenskt silke, framställt i ansenlig mängd under hennes egen tillsyn. Vitterheten har hos Hennes Kungliga Majestät funnit uppmuntran, fristad och prydnad. Är dessa gärningar stora och lovvärda, kommer eftervärlden att söka lyckliga tillfällen att bevara och lovsjunga dem.

Utdrag af Bref.

Gefle, den 26 Julii. Jag reste sidstledne Onsdag, eller den 24 i denne månad, förbi Floors Fabrique i Helsingland, jag såg wägen til Factorie-gården wara å ömse sidor prydd med planterade Granar, Canoner på åsen ofwanföre, och hörde ljud af glada röster; jag närmade mig til Factoriet och frågade hwad glädje war på färde, då det berättades mig, at man med högtidelighet firade Hännes Kongl. Maj:ts Enke-Drotningens höga Födelse-dag.

Jag geck in på gården och fant Herrskaper och Arbetare än i en långdans, än i smärre ringdans, än med lekar och andre roligheter yttra glädje. Gården, som är 70 a 80 alnar lång, samt lika bred, war rundt om klädd med gran-trän, och, emellan träden, blomster-prydnader. Midt på gården en Pyramid af ungefär, efter ögnamåttet, 18 a 20 alnar hög, i fyrkant, klädd med granris, och öfwerst en blomster-prydnad. På Pyramidens ena sida, som främst wiste sig, war Hännes Kongl. Maj:ts Enke-Drotningens namns Schiff. L. U. med Kongl. Krona öfwer och Palmqwistar underlagde.

Til höger på gården, framför ingången til den stora bygningen, däruti Kyrkan och största Werkstaden är, war uppå en uphögning bygdt et Altare, klädt med hwitt Linne Damast, hwaruti Swenska Wapnet war inwäfwet; listerne af grönt och guldgaloner. Framman

före på detsamma wiste sig de 3ne Swenske Kronorne, broderade af guld, däremellan L. U. och et gyllende Ankare. Ofwanpå Altaret stod en Wase eller Kjärfwe med mogna ax, omlindad med guldgaloner och prydd med et G. samt Kongl. Krona: bakom Wasen stod et Rökelse-kar, hwarpå bran rökwerk.

Man berättade mig, at et offer til denna Stora Drotningens ära skedt. At en i Öfwerste Prestelig drägt klädd Man, samma offer förrättat; at fyra unga hwitklädda Flickor, med blomster-kransar på hufwudet, stått nedanför Altaret, den ena haft i handen en bok och en charta, jämte några ritningar: den andra, et Målare-bräde, några fina penslar och en tafla: den tredje, en wäf-spole, en wäfsked och et stycke färdigt tyg: den fjerde, en kjärfwa säd och en härf eller räfsa. At fyra personer, föreställande Inwånare ifrån werldenes fyra delar, framträdt och dyrkat den för sin wishet, samt kärlek för Wetenskaper och Slögder, almänt prisade Stora Drotnings namn: at Öfwerste Presten börjat lekarne meddelst en dans med de fyra offrande personer, samt de fyra hwitklädde Flickorna, sedan de för Altaret nedlagt sina insignia: at dansen sedan blifwet ökad, til en ring af ungefär 150 personer; då jag ankom och fick skåda densamma.

Som jag sedan fått förnimma, skal spisning skedt til aftonen wid et wäl serverat bord för närwarande Ståndspersoner, och at Fabriques-Arbetarne äfwen undfått tractering; at under de Kongl. skålarnes drickande Canonskott blifwet lossade, och at glädjen räkte til kläckan 4 den påföljande morgonen.

Jag tänkte härwid, Kongl. dygder och wälgerningar emot et troget folk, äro wärde dyrkan; och en Regent, som genom Wetenskaper och nyttiga Slögders utbredande söker sit folks lycksalighet, är wissare om williga äre-stoder och lof-sånger, än Hjeltar, hwars stora gerningar man icke kan omtala, utan at tillika påminna fasan och förödelsen, som desamma åtfölgdt.

Drotning LOVISA ULRICAS förtjenster emot Swea Rike äro för stora, at af tids-skiften kunna döljas: Hon har grundlagt flere nyttige Slögder; Hon har upmuntradt och belönt Wetenskaps-Idkare och Konstnärer; Hon har skyddat Manufacturer och Slögder, samt gjordt Undersåtarne den glädjen, at som dyrbar prydnad bära Swenska tyger, ja Sjelf behagat framwisa Swenskt silke, i nog ansenlig quantitet, under egen tilsyn frambragt; Witterheten har hos Hännes Kongl. Maj:t funnet upmuntran, fristad och prydnad. Men äro dessa gerningar stora och lofwärda; så lärer en efterwerld söka lyckeliga tilfällen, at dem förwara och lofsjunga.