Skarpt angrepp på kritiker av Savolaxbrevet i Dagbladet

Varning till den uppriktige medborgaren och landsmannen som i Dagbladet nr 173 innevarande år har publicerat kritiken över "Brevet från Savolaxbon till en av hans patriotiska vänner i Stockholm".

Min herre!

Jag förvånas över er djärvhet. Ni tror er vara slug nog att inför en upplyst allmänhet skriva i ett ämne som i dessa tider har plågat de medelmåttiga och till fullo sysselsatt våra allra främsta snillen. Ni är förledd av egenkärlek, för försöket vittnar om er svaghet. Era rådgivare, lika okunniga som ni själv, har hos er underhållit denna elaka fördom. Man äcklas av er röriga avhandling, och era plumpa infall får folk att gäspa.

Er vishet kan inte vara inhämtad vid Helikon, för den kränker anständighetens lagar. Vid Pindus källa har ni inte varit, för era brottsliga vapen är inte lånade av muserna. Okunnig om det förra och i avsaknad av det senare vågar ni ändå träda in i den helgade borg där anständigheten regerar och andra medborgerliga dygder försvaras av lärda pennor. Ni dristar er att angripa en motståndare som är vishetsgudinnans älskade gunstling. Det är ni okunnig om, eftersom ni inte känner till de sanna kännetecknen på sådana. Han har väckt er vrede. Varför? För att han lyser med förståndets alla behag. Med sitt vett pryder han sina tankar, och hans rena och opartiska nit höjer deras värde.

Min herre! Ert oförnuft är gränslöst, och utan medlidande med ert rykte skulle jag med eftertryck kunna övertyga er om detta. Jag kan inte bedras eller misstaga mig om er person när jag nämner R = N =. Det är en lycka att ni inte har blivit måltavla för giftiga pennor – er djupa okunnighet och ert ogrundade klander vore dock värda att få känna deras verkan. Tygla er ärelystnad, min herre, att hädanefter försöka framstå som en medtävlare bland lärda och upplysta medborgare. Dölj ert oförstånd och göm er rodnad under blygsamhetens slöja. Nöj er med att sköta det som ni är ämnad för. Låt också följande valspråk bli er rättesnöre: Ne sutor ultra crepidam – skomakare, bliv vid din läst. Mina råd är välmenande, och ni blir vis först den dag ni följer dem.

Lovisa den 9 september 1775.

Hatare av dumdristiga försök.

Warning til den upriktige Medborgaren och Landsmannen som i Dagbladet N:o 173 innewarande år, utgifwit Critiquen öfwer Brefwet från Savolax-Boen, til en deß Patriotiska Wän i Stockholm.

Min Herre!

Jag undrar öfwer Er djerfhet. Ni tror Er nog slug, at för en uplyst Allmänhet skrifwa i et ämne, som i deßa tider råbråkat de medelmåttiga, ja til fullo syselsatt wåra yppersta Snillen. Ni är förledd af egenkärlek; ty försöket wittnar om Er swaghet. Edre rådgifware, lika okunnige som Ni, hafwa hos Eder underhållit denna elaka fördom. Man eklar wid Er orediga afhandling och Edra plumpa infall göra folk jäspande. Er wishet kan ej wara insupen wid Helicon; ty den kränker anständighetens Lagar. Wid Pindi Källa har Ni ej warit; ty Edre brottslige wapen äro ej lånta af Muserna. Okunnog om de förra, samt blottstäld på de sednare, wågar Ni dock träda innom den helgade Borg, där anständighet regerar, och andre Medborgerlige dygder af wittre pennor förswaras. Ni dristar anfalla en fiende, som är Wishets-Gudinnans älskade Mignon. Ni är okunnog därom, ty Ni wet ej deßas sanskyldiga kännetecken. Han har wäckt Er harm. Hwarföre? ty han prunkar med alla Förståndets behagligheter. Med wettet pryder han sine tankar, och deß rena och owälduga nit uphöjer deras wärde. Min Herre! Ert oråd är öfwerdrifwit, och utan medömkan at såra Er frägd, skulle jag med eftertryck öfwertyga Eder därom. Jag kan ej bedragas, ej mißtaga mig om Er person, då jag nämner R = N =. Det är en lycka, at Ni ej blifwit et mål för etterfulla pennor. Er djupa okunnoghet och ohemula tadel wore dock wärd at röna deras wärkan. Hämma Er äre-lystnad, Min Herre, at härefter synas en medtäflare bland Lärda och uplysta Medborgare. Skylen Ert oförstånd och dölsten Er rodnad under blygsamhetens täckelse. Nöjen Eder med at sköta det, hwartil Ni är slagen. Låt ock följande Walspråk tjena Er til efterrättelse: Ne sutor ultra crepidam. Mine råd äro wälmenande, och Ni blir först wis, då Ni följer dem.

Lovisa d. 9 Sept. 1775.

Hatare af dumdristige försök.