Brännvinsförpaktningen möter motstånd trots kungens reform

Om brännvinshushållningen skriver en medborgare följande: När varken de ömmaste eller mest grundliga uppmaningar har kunnat vänja folket av med brännvinet, som skadar både sederna och rikets hushållning, har kungen i sin vishet och omtanke tagit hänsyn till svagheten och tillåtit förpaktning av brännvinstillverkningen. Detta sker på ett sätt som i möjligaste mån sparar spannmål och samtidigt befriar en stor del av folket från en tung, men för fäderneslandets behov oumbärlig, skatt.

Trots detta vägras förpaktningen på många håll när den läggs fram och erbjuds. Man är ivrig efter brännvin – men att betala något till fäderneslandet, det behagar dem inte.

Däremot om Bränwins-hushålningen skrifwer en Medborgare - - - - då de ömaste, de grundeligaste upmuntringar icke kunnat wänja folket ifrån det både seder och Riks-hushålningen skadeliga Bränwinet, har Konungen efter Sin wishet och ömhet behjertat swagheten och tillåtet förpaktning af Bränwins-tilwerkning på et sätt, som mögeligast spar spannemål och tillika friar en myckenhet af folket ifrån en dryg, men Fäderneslandets behof oumbärlig bewilning. Icke des mindre, när förpaktningen föreställes och tilbjudes, wägras den på många ställen. De ilfänas efter Bränwin; men at betala något til Fäderneslandet, det behagar dem icke - - -.