Rykte om fri brännvinsbränning driver upp spannmålspriserna

Sedan ett rykte under de senaste dagarna spridit sig om att brännvinsbränningen åter skulle släppas fri, rapporteras lika snabbt att spannmålspriserna har stigit kraftigt och att rågen börjar bli allt mer sällsynt vid hamnarna och på torgen här i staden.

Om ett rykte, som förmodligen är ogrundat, kan påverka spannmålspriset så mycket – hur mycket mer skulle då inte verkligheten göra?

Om Kungl. Maj:t finner för gott att tillåta brännvinsbränning av säd, är jag övertygad om att det i så fall sker av goda skäl som gäller för varje undersåte. Men så länge det ännu inte har skett, har jag desto större anledning att tvivla på att en sådan förordning nu kan antas. Så sent som den 11 september 1772 förklarade nämligen Kungl. Maj:t själv att alla andra utvägar vore förgäves för att råda bot på den svaghet, det handelsunderskott och den oreda i penningväsendet som riket befann sig i – om de inte byggde på en förnuftig hushållning och sparsamhet, särskilt med säden, som den tyngsta posten i den svenska handelsbalansen. Och eftersom ingen lär kunna påstå att riket ännu, genom sparsamhet på detta område, har övervunnit de nämnda svårigheterna, lär sparsamhet med säden vara lika nödvändig nu som då.

Småningom börjar nu smaken för brännvinet i allmänhet försvinna, och ingen patriotisk hushållare lär vilja väcka den på nytt.

För min del önskar och hoppas jag att den svenska spannmålen inte nu, i dessa första dagar av god hushållning, åter blir ett byte för den härjande brännvinspannan. Med allt detta sagt förbinder jag mig dock att lojalt följa vilken förordning som än må antas i denna fråga.

Sedan et rykte nu inom få dagar utbredt sig, at Bränwins-bränningen åter skulle frigifwas, höres äfwen lika så hastigt at Spannemåls-priserne ansenligen stigit och at Rågen börjar blifwa mera sällsynt wid Hamnar och på Torgen här i Staden.

Kan et rykte, som förmodeligen är ogrundat, göra så mycket wid Spannemåls-priset: huru mycket mer skulle wäl icke wärkeligheten därwid göra?

Om Kongl. Maj:t i Nåder finner godt at tillåta Bränwins-bränning af Säd, så är jag underdånigst försäkrad at sådant sker på goda och för hwar undersåte gällande skäl; men så länge det ännu ej skedt, må jag så mycket mer böra twifla at en sådan Författning nu kan widtagas, som Kongl. Maj:t, ej längre tilbaka än d. 11 Sept. 1772, Sjelf Nådigst behagat förklara, at til bot för den wanmagt samt underwigt i Handel och oreda i Penninge-ställningen, hwaruti Riket sig befunno, alla andra utwägar woro förgäfwes, med mindre de äro byggde på en förnuftig hushållning och sparsamhet, särdeles med Säden, såsom den drygaste posten på Swenska Handels-Wågen. Och som ingen lär kunna påstå at Riket ännu hunnit, genom hushållning i detta mål, öfwerwinna de förenämnde swårigheter, så lär, i följe däraf, sparsamhet med Säden nu äfwen wara lika så nödig, som den tiden.

Småningom börjar nu smaken för Bränwinet i allmänhet förswinna, och ingen Patriotisk Hushållare lär söka at den må åter wäckas.

Jag för min del önskar och hoppas at Swenska Spannemålen icke blifwer nu i de första hushålls-dagarne åter upgifwen til rof för den härjande Bränwins-Pannan; men ställer mig med alt detta til skyldig efterlefnad, ehwad Författning som angående detta widtagas må.