Utdrag ur ett brev till redaktionen:
"Min herre! När jag för några dagar sedan gick igenom min papperssamling fann jag bland annat ett i sitt slag sällsynt manuskript: den medföljande kvicka bröllopsskriften, som på ett naivt sätt återger den västgötska dialekten. Eftersom den aldrig tidigare tryckts skulle de flesta läsare få ett ypperligt nöje om den infördes i sin helhet i Hwad Nytt?" Brevet är undertecknat med pseudonymen Horhonthologos.
Bröllopsskriften, kallad "Bruare-Skreft", lyder i moderniserad form ungefär så här:
När både mat och dryck var slut för mig, när hoppet var ute och jag satt och svalt, så kom jag i grevens tid och fick vara med på det präktiga gästabudet.
Det hölls när den skickligaste borgmästaren i Skara – den mycket boklärde, skrivkunnige och i allt som förekommer välvise och utstuderade herren, herr monsieur Nils Norrman – firade bröllop och prästvigdes (Reds. anm.: vigdes av präst) med en av de vackra prostjungfrurna i Fägre, nämligen den omåttligt fina, artiga och i allt så hyggliga, snälla och farligt beskedliga jungfrun, jungfru Stina Fegreus.
Bröllopet stod på Holmen med väldigt prål och präktiga traktamenten, i många fina och förnäma människors närvaro, strax efter att vi hade trätt in i Mariemånaden det år som är sjuttonhundra och två tjog så nära fulla (Reds. anm.: uttrycket tolkas som att året närmade sig 1740).
Men hur det gick till, det ena med det andra, hur jag kom att vara med och vad jag hade för mig både före och efter – allt det står tryckt i denna kopia, som jag med egen hand har författat, som de kallar det.
Jon Iversa i Hwåsabo, Hwåsälta by och Snulltorpa socken.