Insändare anklagar lönnbrännare för att driva upp spannmålspriserna

Hur kommer det sig, herr utgivare av Dagligt Allehanda, att ni inte, som ni lovat, fortsätter att redovisa dem som bryter mot Kungl. Maj:ts förordning mot brännvinsbränning, både i staden och på landsbygden runt Stockholm? Görs det inga beslag längre? Ryktet går ju allmänt att brännvin tillverkas helt ogenerat på flera håll. Att ryktet knappast är grundlöst kan man sluta sig till av att allmänheten, sägs det, kan köpa brännvin – om än i smyg – på nästan alla ställen där det tidigare såldes lagligt. Skillnaden är denna: när bränningen var tillåten och säden kostade 72–78 daler kopparmynt, kostade brännvinet 12–14 daler kannan, och dessutom betalades en ansenlig accis. Men nu, när rågen kostat 33–36 daler och på kort tid drivits upp till 45–48 daler – förmodligen genom stor åtgång i brännvinspannan – kostar en kanna brännvin 21–24 daler kopparmynt, helt utan avgifter.

Jag skulle snart kunna tro att alla de myndighetspersoner som har tillsyn över förordningen själva lever på brännvinet; men eftersom denna lysande kår består av personer utan svek, måste fusket ske så fiffigt att ingen genomskådar det. Vem kan till exempel skilja varm drank (restprodukt från bränning) från tunndrank som man värmt åt sina svin? Det vore ändå intressant att veta vem som ger uppdrag åt de kringvandrande soldater och lösdrivare som utanför tullarna och vid hamnarna köper upp stora spannmålspartier. Allmogen för säden till torgen eller hamnen bara för att undvika åtal, men sedan följer utskickade efter dem, ibland söderut, ibland norrut. Kan man inte här tillämpa det gamla ordspråket: när katten är borta dansar råttorna på bordet?

Tror du, käre brännvinsbrännare och den fattiges blodsugare, att kung Gustaf inte ska få veta om alla dina knep? Känner du dig säker nu, när han är bortrest och med landsfaderlig omsorg besöker sina södra provinser? Till din lycka är även den vaksamme baronen och överståthållaren Sparre bortrest; men jag lovar dig att ingen upplysning ska undanhållas honom – han ska nog få namnen på stadens lydiga och olydiga invånare. Har du inte ställt till det ordentligt, när du för din skamliga vinnings skull drivit upp sädespriset från 33–36 daler till 48 daler tunnan? Du vet mycket väl att priserna i landet rättar sig efter Stockholmspriset. Med din olagliga bränning här hissar du upp brödkorgen flera alnar för alla arbetande och fattiga i hela Sveriges rike och Finland. Har du något samvete, eller förtjänar du att kallas medborgare? Du fyller din pung och fyller kyrkogårdarna med liken av stackare som svultit ihjäl, medan du går omkring och skryter med tjock mage och uppblåst ansikte. Kom ihåg att du ska göra räkenskap för ditt liv; även om du inte slagit ihjäl någon med mäskroddet, lär du inför den Högste Domaren få svara för många fattigas förtida död.

Som ögonvittne till det elände som rått dessa år i landsorten och i Bergslagen, och eftersom jag kan förutse hur omöjligt det blir för den fattige att skaffa sig en tunna säd om olaglig brännvinsbränning vecka efter vecka får driva upp sädespriset nu i höst, uppmanar jag å de fattigas vägnar Kungl. Maj:ts Bergskollegium – som, gudskelov, består av de mest upplysta och patriotiska ledamöter – samt alla konsistorier i riket, att i underdånighet framställa till Kungl. Maj:t om skärpta straff mot olaglig brännvinsbränning. Bergskollegium vet bäst vilken svår verkan dyra sädespriser har på Bergslagen, och hur i stort sett hela rikets bergslag står på randen av undergång, enbart på grund av de outhärdliga spannmålspriserna dessa år; med sin knappa utkomst kan de omöjligen länge stå emot sådana priser. Ingen vet bättre än rikets konsistorier hur många av rikets nyttigaste invånare som dessa två år stupat och i förtid lämnat världen av hunger och av de svåra och dödliga sjukdomar som följt i hungerns spår. De kan också, tillsammans med alla våra domstolar och genom sina underlydande, med säkerhet intyga att många laster, svordomar och andra utsvävningar upphört med brännvinet.

Framför allt detta, ömma fäder, till vår store och vise konung Gustaf, och be honom i nationens namn att med strängaste kroppsstraff låta straffa alla som hädanefter bryter mot hans hälsosamma brännvinsförbud.

Stockholm den 30 september 1773.

Verklig Medborgare.

Utdrag af Dagligt Allehanda, N:o 230.

Huru kommer det til, min Herr Utgifware af Dagligt Allehanda, at Ni ej, efter Edert löfte, continuerar med upgiften på dem, som förbryta sig emot Kongl. Maj:ts Förordning emot Bränwins-brännande, så i Staden, som på Landet omkring Stockholm? Ske inga beslager nu mera? då likwäl ryktet almänt går, at Bränwin ganska oförsynt tilwerkas på åtskillige ställen; at sådant rykte ej torde wara ogrundat, tror jag mig kunna sluta däraf, at Almänheten, som det säges, får köpa Bränwin, fast imellan fyra ögon, nästan på alla ställen, därest det wanligen sålts förut, dock med den difference, at då det war tillåtet och Säden gälde 72 a 78 Dal. K:mt, kostade Bränwinet 12 a 14 Dal. kannan, och wederbörande därjämte betalte en ansenlig Accis; men nu, när Rågen gält 33 a 36 Dal. och på kort tid upjagad til 45 och 48, förmodel. igenom stark consumtion i Bränwins-pannan, kostar en kanna Bränwin 21 a 24 Dal. K:mt, och det utan all afgift. Jag skulle snart börja falla på den tankan, at alla Wederbörande, som hafwa upsigten öfwer ofwannämnde Kongl. Förordning, äro Bränwins-Pensionairer; men som denne lustre Corps är sammansatt af sådane Personer, hos hwilke intet swek finnes, så måtte detta ske så konstigt, at ingen förstår sig därpå; som til exempel: Hwem kan skilja warm Drank ifrån Tunne-Drank, den man wärmt åt sina Swin-kreatur &c. Det wore likwäl artigt at weta, hwem som committerar de, utan för Tullarne och wid Ham-

Hamnarne, wandrande Soldater och andre löse Personer, at upköpa så stora Sädes-poster, hwilka Almogen, blott til undwikande af Fiscaliskt tiltal, förer til Torgen eller til Hamnen, men sedan följa utskickade efter, stundom til Söder, stundom til Norr; månne intet här det gamla ordspråket kan apliceras: at då Katten är borta, krypa Mössen på bordet? Menar du, käre Bränwins-brännare och den fattiges blodsugare, at ej Konung GUSTAF skal få weta af alla dina konster? tyckes du nu wara så säker, då Han är borta och drager Landsfaderlig omsorg om Sine Södre Provincier? och til din lycka, är den vigilante Herr Baron och Öfwer-Ståthållaren Sparre, också förrest; men jag lofwar dig, at ingen uplysning skal Honom fela, Han skal nog få namn på Sine lydige eller olydige Inwånare i Staden. Har icke du, k. Bränwins-brännare, stält nu wäl til, då du, för din slemma winning, jagat up Säden från 33 a 36 Daler til 48 Daler tunnan? Dig är nogsamt bekant, at Landets pris rättar sig efter Stockholms-priset; med din olofliga bränning här, hissar du up bröd-korgen flere alnar för alla arbetande och fattige, öfwer hela Sweriges Rike och Finland; har du samwete, eller bör du få namn af Medborgare? Du riktar din pung, och fyller Kyrkogårdarne med uslingars lik, som swultet ihjäl, under det du går och braverar med tjocker buk och upblåst ansigte; kom ihog, du skal göra räkning för din lefnad: och fast du ej med Mäsk-Rodret slaget ihjäl någon, så torde du ändå inför den Högste Domaren få answar för många fattigas död i förtid.

Som åsyna witne til det elände, hwilket waret desse åren i Landsorterne och i Bergslagen, och som kan förut se huru omögeligt det skal blifwa för den fattige, at få sig en tunna Säd, om oloflig Bränwins-bränning wecka efter wecka skal få upjaga Sädes-priset nu i höst, upmanar jag, å de fattigas wägnar: 1) Kongl. Maj:ts Bergs-Collegium, som, Gudi lof! är sammansatt af de mest uplyste och Patriotiske Ledamöter, och sedermera alla Consistorier i Riket, at göra Kongl. Maj:t underdänig Remonstration om straffets skärpande emot oloflig Bränwins-bränning. Kongl. Bergs-Collegium

känner bäst hwad swår werkan dyrt Sädes-pris har på Bergslagen, och huru, snart sagt, hela Rikets Bergslag är på brädden af sin undergång, blott igenom odrägelige Sädes-priser desse åren, och at de omögeligen kunna, med deras knappaste bergning, uthärda länge med dylika priser. Ingen bätre, än Rikets Consistorier kunna hafwa sig bekant, huru många af Rikets nyttigaste Inwanare desse 2ne åren stupat och i förtid gådt ur werlden af hunger och de däraf upkomne swåre och omkring sig gripande dödelige sjukdomar. De kunna också, jämte alla wåra Domstolar, igenom sine subordinerade, säkrast weta, at manga laster, swordomar, och andre excesser uphört med Bränwinet.

Remonstrera detta alt, öme Fäder! för wår Store och Wise Konung GUSTAF, och bed Honom, i Nationens namn, igenom strängaste krops pligt låta straffa alla dem, som hädanefter bryta emot Hans helsosama Bränwins-Förbud. Stockholm, den 30 Sept. 1773.

Werkelig Medborgare.