Tidningssida ur HWAD NYTT?, 1773-10-20
HWAD NYTT? • 1773-10-20

Insändare anklagar lönnbrännare för att driva upp spannmålspriserna

1773Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid▼
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Hur kommer det sig, herr utgivare av Dagligt Allehanda, att ni inte, som ni lovat, fortsätter att redovisa dem som bryter mot Kungl. Maj:ts förordning mot brännvinsbränning, både i staden och på landsbygden runt Stockholm? Görs det inga beslag längre? Ryktet går ju allmänt att brännvin tillverkas helt ogenerat på flera håll. Att ryktet knappast är grundlöst kan man sluta sig till av att allmänheten, sägs det, kan köpa brännvin – om än i smyg – på nästan alla ställen där det tidigare såldes lagligt. Skillnaden är denna: när bränningen var tillåten och säden kostade 72–78 daler kopparmynt, kostade brännvinet 12–14 daler kannan, och dessutom betalades en ansenlig accis. Men nu, när rågen kostat 33–36 daler och på kort tid drivits upp till 45–48 daler – förmodligen genom stor åtgång i brännvinspannan – kostar en kanna brännvin 21–24 daler kopparmynt, helt utan avgifter.

Jag skulle snart kunna tro att alla de myndighetspersoner som har tillsyn över förordningen själva lever på brännvinet; men eftersom denna lysande kår består av personer utan svek, måste fusket ske så fiffigt att ingen genomskådar det. Vem kan till exempel skilja varm drank (restprodukt från bränning) från tunndrank som man värmt åt sina svin? Det vore ändå intressant att veta vem som ger uppdrag åt de kringvandrande soldater och lösdrivare som utanför tullarna och vid hamnarna köper upp stora spannmålspartier. Allmogen för säden till torgen eller hamnen bara för att undvika åtal, men sedan följer utskickade efter dem, ibland söderut, ibland norrut. Kan man inte här tillämpa det gamla ordspråket: när katten är borta dansar råttorna på bordet?

Tror du, käre brännvinsbrännare och den fattiges blodsugare, att kung Gustaf inte ska få veta om alla dina knep? Känner du dig säker nu, när han är bortrest och med landsfaderlig omsorg besöker sina södra provinser? Till din lycka är även den vaksamme baronen och överståthållaren Sparre bortrest; men jag lovar dig att ingen upplysning ska undanhållas honom – han ska nog få namnen på stadens lydiga och olydiga invånare. Har du inte ställt till det ordentligt, när du för din skamliga vinnings skull drivit upp sädespriset från 33–36 daler till 48 daler tunnan? Du vet mycket väl att priserna i landet rättar sig efter Stockholmspriset. Med din olagliga bränning här hissar du upp brödkorgen flera alnar för alla arbetande och fattiga i hela Sveriges rike och Finland. Har du något samvete, eller förtjänar du att kallas medborgare? Du fyller din pung och fyller kyrkogårdarna med liken av stackare som svultit ihjäl, medan du går omkring och skryter med tjock mage och uppblåst ansikte. Kom ihåg att du ska göra räkenskap för ditt liv; även om du inte slagit ihjäl någon med mäskroddet, lär du inför den Högste Domaren få svara för många fattigas förtida död.

Som ögonvittne till det elände som rått dessa år i landsorten och i Bergslagen, och eftersom jag kan förutse hur omöjligt det blir för den fattige att skaffa sig en tunna säd om olaglig brännvinsbränning vecka efter vecka får driva upp sädespriset nu i höst, uppmanar jag å de fattigas vägnar Kungl. Maj:ts Bergskollegium – som, gudskelov, består av de mest upplysta och patriotiska ledamöter – samt alla konsistorier i riket, att i underdånighet framställa till Kungl. Maj:t om skärpta straff mot olaglig brännvinsbränning. Bergskollegium vet bäst vilken svår verkan dyra sädespriser har på Bergslagen, och hur i stort sett hela rikets bergslag står på randen av undergång, enbart på grund av de outhärdliga spannmålspriserna dessa år; med sin knappa utkomst kan de omöjligen länge stå emot sådana priser. Ingen vet bättre än rikets konsistorier hur många av rikets nyttigaste invånare som dessa två år stupat och i förtid lämnat världen av hunger och av de svåra och dödliga sjukdomar som följt i hungerns spår. De kan också, tillsammans med alla våra domstolar och genom sina underlydande, med säkerhet intyga att många laster, svordomar och andra utsvävningar upphört med brännvinet.

Framför allt detta, ömma fäder, till vår store och vise konung Gustaf, och be honom i nationens namn att med strängaste kroppsstraff låta straffa alla som hädanefter bryter mot hans hälsosamma brännvinsförbud.

Stockholm den 30 september 1773.

Verklig Medborgare.

Bakgrund

Insändaren publicerades under en av 1700-talets svåraste försörjningskriser i Sverige. Missväxtåren i början av 1770-talet ledde till hungersnöd och omfattande dödlighet, särskilt 1772–1773, då svält och följdsjukdomar som rödsot skördade tiotusentals liv i Sverige och Finland. Mot den bakgrunden hade kronan utfärdat förbud mot brännvinsbränning, eftersom bränningen förbrukade stora mängder spannmål som annars kunde användas till bröd.

Trots förbudet fortsatte olaglig bränning i stor skala, vilket insändarskribenten vittnar om: brännvin kunde köpas i smyg på de flesta ställen där det tidigare sålts lagligt, och uppköpare arbetade systematiskt utanför Stockholms tullar för att komma över spannmål. Skribenten menar att denna lönnbränning drev upp rågpriset kraftigt och därmed gjorde brödet oöverkomligt dyrt för fattiga och arbetande över hela riket.

Kung Gustav III, som genomfört sin statskupp i augusti 1772 och stärkt kungamakten, framställs i texten som en landsfader på resa i de södra provinserna. Carl Sparre var överståthållare i Stockholm, det vill säga stadens högste styresman med ansvar för ordning och förvaltning. Bergskollegium var det ämbetsverk som ansvarade för bergsbruket – gruvor och järnhantering i Bergslagen – en näring som var särskilt sårbar för höga spannmålspriser eftersom arbetarna där var beroende av inköpt säd. Konsistorierna var stiftens kyrkliga styrelser, som genom prästerskapet hade god insyn i befolkningens nöd.

Brännvinsfrågan förblev ett återkommande stridsämne i svensk politik; några år senare införde Gustav III kronobrännerier och gjorde brännvinstillverkningen till ett statligt monopol, vilket väckte stort folkligt missnöje.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter