Tidningssida ur DAGLIGT ALLEHANDA, 1773-09-29
DAGLIGT ALLEHANDA • 1773-09-29

Kungen ger godsägare rätt att tillsätta kaplan

1773Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid▼
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Kungl. Maj:t har avgjort ett besvärsmål som anförts av ryttmästaren David Hildebrand, riddare av Svärdsorden.

Hildebrand har i sin klagan framhållit att prästgården i Bälinge redan på 1300-talet inrättades av frälseegendom, och att Kammarkollegium på denna grund, och på kunglig befallning, genom en resolution den 4 november 1712 tillerkände ägarna till Nynäs och Helgö säterier patronatsrätt (jus patronatus) till Bälinge och Tystberga församlingar – en rätt de sedan dess obestritt ska ha utövat. Trots detta har domkapitlet i Strängnäs, vid en nyligen uppkommen kaplansledighet, i ett brev den 15 februari vägrat utfärda tillsättningsbrev för den kandidat som patronerna kallat. Domkapitlet hänvisade till 9 § i 1766 års resolution på prästerskapets besvär och ville begränsa patronatsrätten till att enbart gälla kyrkoherdetjänsten.

Hildebrand begärde att antingen få behålla den urgamla patronatsrätt som hör till hans säteri oinskränkt och ostörd i hela dess omfattning, eller att – om rätten helt dras in – få återkalla allt som från sätesgården och godset genom tiderna skänkts till kyrkan och kyrkobetjäningen. Domkapitlet har inkommit med yttrande i frågan.

Kungl. Maj:t har med rikets råd beslutat följande, givet på Stockholms slott den 25 maj 1773: Eftersom Kammarkollegiets resolution av den 4 november 1712 med tydliga ord tillerkänner ägarna till Nynäs och Helgö säterier en fullständig patronatsrätt till Bälinge och Tystberga församlingar, att åtnjutas obestritt och utan någons intrång, och denna rätt alltså inte är inskränkt till enbart kyrkoherdetjänsten, finner Kungl. Maj:t att den av domkapitlet åberopade 9 § i 1766 års resolution inte är tillämplig i detta mål. Den kan inte hindra säteriernas ägare att, vid utövandet av sin fullständiga patronatsrätt, även kalla kaplan i de berörda församlingarna. Detta ska vederbörande till efterrättelse tjäna.

GUSTAF

Eric Crisp. Segercrona.

Bakgrund

Patronatsrätt, jus patronatus, var en rättighet som innebar att ägaren till ett gods eller säteri fick utse präster till en eller flera församlingar. Rätten hade ofta sitt ursprung i att godset en gång bekostat kyrkobygget eller donerat mark och medel till prästens underhåll. I Sverige fanns sådana rättigheter knutna till många adelsgods, och de kunde bli föremål för konflikter mellan godsägare och kyrkans egna organ.

I detta fall stod ryttmästaren David Hildebrand, ägare till säterierna Nynäs och Helgö i Södermanland, mot domkapitlet (konsistoriet) i Strängnäs. Domkapitlet var stiftets styrande organ och ansvarade normalt för prästtillsättningar. När en kaplanstjänst – en lägre prästtjänst under kyrkoherden – blev ledig i Bälinge och Tystberga församlingar, ville domkapitlet begränsa godsägarens rätt till att endast gälla kyrkoherdetjänsten, med stöd av en resolution från 1766.

Kungen, Gustav III, avgjorde tvisten till godsägarens fördel med hänvisning till Kammarkollegiets resolution från 1712, som gav säteriägarna en fullständig och oinskränkt patronatsrätt. Utslag av detta slag kungjordes ofta i tryck och publicerades i tidningarna som officiella meddelanden. Patronatsrätterna i Sverige avskaffades slutgiltigt först i början av 1920-talet.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter