Tidningssida ur DAGLIGT ALLEHANDA, 1772-10-21
DAGLIGT ALLEHANDA • 1772-10-21

Svensk bondson i England testamenterade stor förmögenhet hem

1772Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid▼
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Min herre!

Jag tror inte att jag gör er eller allmänheten någon otjänst när jag, för införande i ert dagliga blad, meddelar följande utdrag ur en hederlig svensk mans testamente – en man som dog i England för två år sedan – tillsammans med några trevliga anekdoter i samma ämne.

Denne Pehr Lundquist var en fattig bondson, född i Flo församling i Västergötland, och studerade i Skara bara tills han kom till andra klassen. När han ännu var ung följde han med det engelska sändebudet Stephen Poyntz till London. Vid ankomsten dit blev han, tack vare sitt vackra utseende och sitt beskedliga uppförande, antagen som page hos den nu regerande kungens farbror, hertigen av Cumberland, prins Wilhelm. I denna tjänst stannade han ända till hertigens död och var mycket älskad av honom, vilket han också förtjänade.

Jag lärde känna honom under min vistelse i England för 14 år sedan, då han fortfarande var hertigens page, trots att han var mellan 50 och 60 år gammal. Han var en hederlig, förståndig och saktmodig man som visade sina landsmän stor vänskap och artighet. Han hade sina rum, som var riktigt vackra, bredvid hertigens i St James-palatset, och höll ett hederligt bord där han ofta bjöd flera av sina landsmän som var på resa eller bodde i London. Hans fasta lön var inte stor – om jag minns rätt uppgick den inte till mer än 70 à 80 pund sterling – men han hade dessutom stora förmåner från hertigen. Prinsen skänkte honom en gång en väst som han själv nyss burit; efter en tid fann Lundquist i västfickan en sedel på 1 000 pund sterling som hertigen glömt att ta ut. När han ville lämna tillbaka sedeln vägrade hertigen att ta emot den, och den blev därmed Lundquists välförvärvade egendom.

Han efterlämnade hur som helst 12 300 pund sterling, som fördelades på följande sätt:

Den avlidnes systers dotterson Samuel Thelning, vars far är komminister i Skara stift: 2 000 pund sterling. Fattigskolan i Flo: 100. Gunilla Lundquist: 600. Brita Lundquist: 600. Johan Lundquist: 200. Tre systerbarn med namnet Bodmark: 1 500. Systern Marias två söner: 600. Herr Carl Noringer, son till doktor Carl Noring: 100. Till sorgkläder åt herr Lindegren: 50. Detsamma till doktor Noring: 50.

Till engelska personer: Johan Paloiret: 200. Maria Freemartle: 100. Henrietta Falconer: 100. Catharina Kitchin: 100. Det som återstår, 6 000 pund, tillfaller jungfru Ledin, en svensk kvinna som ännu vistas i England. Summa: 12 300 pund sterling.

Herr Lindegren och jungfru Ledin har utsetts till testamentsexekutorer.

Doktor Carl Noring har både under sin mångåriga vistelse i England och efter hemkomsten till fäderneslandet visat samhället många och stora välgärningar. Utomlands fann han sitt största nöje i att hedra, råda och bistå svenska män och att skaffa sina landsmän ansenliga förmögenheter från utlandet genom flera testamenten som annars varit ämnade åt främlingar, och därigenom har han avsevärt ökat penningmängden i fäderneslandet. Han har dessutom avstått en betydande del av sin privata förmögenhet till en stipendieinrättning, genom vilken flera unga män försörjs och fostras till nyttiga medborgare i riket. Det var också hans förtjänst att den större delen av Lundquists förmögenhet kom Sverige och hans fattiga släktingar till godo.

Lundquist lämnade sitt fädernesland så ung och var utomlands så många år att han knappt kände någon av de sina, eller visste om han alls hade någon släkt i livet, och han tänkte inte heller fråga efter det. Men doktor Noring, som hade hans förtroende och vars råd han gärna följde, skaffade honom snart en förteckning över dem alla och övertalade honom – både muntligen under sin vistelse i England och skriftligen efter hemkomsten – att komma ihåg sina anhöriga. Det var också Noring som delade ut pengarna till dem här i landet som fått del av testamentet.

Bakgrund

Pehr Lundquist tillhörde de många svenskar som under 1700-talet sökte sin lycka utomlands. Enligt brevskrivaren följde han som ung med det engelska sändebudet Stephen Poyntz till London. Poyntz var en brittisk diplomat som på 1720-talet tjänstgjorde som envoyé i Stockholm, vilket förklarar kontakten med Sverige.

Lundquists arbetsgivare, hertigen av Cumberland, var prins William Augustus, son till kung Georg II och farbror till Georg III. Han är mest känd som brittisk fältherre, bland annat för segern vid Culloden 1746 över den jakobitiska resningen i Skottland. Att en svensk bondson kunde tjäna som page vid hans hov i St James-palatset i London och där hålla eget bord för besökande landsmän var en anmärkningsvärd social resa.

Texten illustrerar också hur svenskar i utlandet höll samman i kolonier kring handel och diplomati. Doktor Carl Noring, som lyfts fram i brevet, framställs som en centralgestalt i den svenska kretsen i London: han hjälpte landsmän, förmedlade arv tillbaka till Sverige och donerade medel till stipendier. Att arv från utlandsboende svenskar fördes hem sågs i tidens merkantilistiska anda som en vinst för rikets 'penningstock', alltså landets samlade penningtillgångar.

Summan 12 300 pund sterling var vid denna tid en mycket stor förmögenhet, vilket gör testamentet och historien om den bortglömda tusenpundssedeln i hertigens väst till en uppmärksammad nyhet.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter